Hoppa till huvudinnehåll

Undersöka vattenmiljö


Bild: Mikael Sundberg/Shutterstock

Södra Egentliga Östersjön

Den svenska delen av södra Egentliga Östersjön sträcker sig från Öresundsbron i väster till Öland i öster och inkluderar Kalmarsund. Havsområdet har ett medeldjup på 48 m och inkluderar en djuphåla öster om Bornholm på 131 m. Södra Sverige är tätbefolkat och landets mest jordbruksintensiva, och södra Egentliga Östersjön är recipient för en mängd olika slags utsläpp.

Östersjön är ett brackvattenhav vars salthalt och cirkulation starkt påverkas av tillflödet av sötvatten från älvar, floder och mindre vattendrag i Östersjöns avrinningsområde. I södra Egentliga Östersjön är salthalten 7-9 promille i ytan och runt 14 promille i de djupaste delarna, med ett svagt utvecklat salthaltssprångskikt på ca 40-60 m djup.

Färskvattenstillförseln till Östersjön skapar ett utflöde av brackvatten i ytan genom Öresund och Bälthavet, vilket ersätts av ett saltare djupvatten som rinner in i Östersjön nära botten längs en rad av kanaler ned i Östersjöns djuphålor. Utbytet av vatten i djuphålorna är beroende av tillförseln av salt djupvatten från Nordsjön, vilket begränsas av det grunda tröskelområdet i Öresund och Bälthavet och därför kräver gynnsamma väderförhållanden. Detta gör Östersjöns djupområden under språngskiktet extra känsliga för övergödning och problem med syrebrist vid botten. Sedan 1990-talet har inflödet av salt och syrerikt vatten till Östersjön minskat dramatiskt vilket lett till en ökad och idag rekordstor utbredning av syrefria bottnar i Egentliga Östersjön.

Brackvattensförhållandena i södra Östersjön påverkar artsammansättningen och i de västra delarna hittas flera marina arter som sjöstjärna och strandkrabba medan sötvattensarter som abborre och gädda dominerar i de nordöstra delarna.