Hoppa till huvudinnehåll

Undersöka vattenmiljö


Bild: Pi-Lens/Shutterstock

Miljögifter

Halter av vissa skadliga metaller och organiska miljögifter i djur, sediment, vatten och grundvatten övervakas regelbundet. Övervakningen visar vart miljögifterna tar vägen och gör det möjligt att följa hur halterna förändras över tid. Koncentrationer i djur mäts för att ta reda på hur mycket miljögifter de tar upp och om koncentrationerna överstiger några gränsvärden. Syftet är också att se hur användning av farliga ämnen, reglering eller förbud påverkar halterna i miljön. 

Läs mer om tillståndet för metaller

Läs mer om tillståndet för organiska miljögifter

I denna första presentation på Sveriges vattenmiljö visas ett urval av miljögiftsundersökningarna i sjöar, kust och hav, inklusive effektmätningar av TBT som könsförändringar hos snäckor. Den senaste bearbetade datan är från 2017.

 

Miljögifter i sjöar

Halter av vissa organiska miljögifter och metaller i fisk analyseras i sötvattenfisk som abborre, gädda och röding inom Programområde Sötvatten – miljögifter. Prover från 32 sjöar läggs också i provbank för framtida analyser. Programmet syftar till att studera ett antal miljörelevanta metaller och organiska ämnen i såväl färskt som provbankat material. Insamlingen är huvudsakligen knuten till trendsjöprogrammet för att på så sätt erhålla annan information om provtagningsplatsen. Resultaten utgör även referensmaterial till andra regionala undersökningar.

Uppdragsgivare: Naturvårdsverket
Utförare/ansvariga experter: Naturhistoriska riksmuseet
Nationell datavärd: SGU

 

Miljögifter i kust och öppet hav

Miljögifter i biota är ett provtagningsprogram som undersöker hur mycket miljögifter som finns i marina djur längs Sveriges kust. Programmet redovisar både trender och tillstånd; varje år analyseras metaller och organiska miljögifter i strömming, abborre, tånglake, torsk och blåmusslor, liksom ägg från sillgrissla, fisktärna och strandskata. Insamlingen av proverna sker vid opåverkade lokaler längs kusten i Bottenviken, Bottenhavet, Egentliga Östersjön, Kattegatt och Skagerrak. Material sparas också fryst i den så kallade miljö-provbanken och kan exempelvis användas för retrospektiva analyser av ämnen som kanske inte är kända i dag.

Uppdragsgivare: Naturvårdsverket
Utförarna/ansvariga experter: Naturhistoriska riksmuseet
Nationell datavärd: SGU

Programmet syftar till att uppskatta nivåer, variationer och förändringar över tid av olika metaller och organiska miljögifter i den marina miljön. Vissa tidsserier sträcker sig mer än 40 år tillbaka, vilket gör dem till de längsta i världen för miljögifter. Trendövervakningen utförs fortlöpande men även retrospektivt, genom analys av material i provbanken. En sådan studie har exempelvis gjorts av PFOS i sillgrissleägg.

Metaller som studeras är kvicksilver, bly, kadmium, nickel, krom, koppar och zink. Från år 2009 ingår även arsenik, silver, tenn och selen.

Organiska miljögifter som undersöks är PCB, pesticider, bromerade flamskyddsmedel, perfluorerade ämnen, dioxiner, samt vid ett fåtal lokaler även PAH:er och tennorganiska föreningar.

Provtagningsstationerna är placerade så att de så långt som möjligt är opåverkade av lokala utsläpp. Detta gör resultaten lämpliga att använda som referenslokaler till regionala och lokala undersökningar. Programmet har nyligen förstärks med ett antal nya stationer för att få en bättre geografisk täckning.

Resultaten rapporteras även till olika internationella fora, och används regelbundet för utvärderingar inom bland annat Helcom, Ospar och EU.

 

Effekter av miljögifter

Ett ytterligare sätt att övervaka miljögifter är att mäta vilka effekter de har. Det ger en bild av en samlad påverkan av många olika gifter. Därför undersöks till exempel hur indikatorarten vitmärla (små bottenlevande kräftdjur) påverkas av miljögifter samt könsförändringar hos nätsnäcka/slamsnäcka orsakade av tributyltenn (TBT). Tributyltenn är en giftig tennorganisk förening som tidigare fanns i båtbottenfärger. Även hälsan hos vissa fiskarter studeras, liksom häckningsframgången hos havsörn, samt skador på säl.

Uppdragsgivare är Naturvårdsverket.
Utförarna/ansvariga experter för TBT-undersökningar finns på Marine monitoring.
Nationell datavärd är SGU.

Imposex hos snäckor

Tributyltenn (TBT) har använts i båtbottenfärger sedan 1960-talet. TBT är mycket effektivt mot påväxt, men anses också vara ett av de giftigaste ämnena som släppts ut i miljön. Nedbrytbarheten i sediment är låg och ämnet kommer därför, trots förbudet som nu finns, att finnas kvar i miljön under lång tid framöver.

Den kemiska uppbyggnaden av TBT påminner om det hanliga könshormonet testosteron, vilket innebär att TBT i miljön kan påverka många djur. Hos unga snäckor kan dessa testosteronlika molekyler inducera bildning av penis och sädesledare hos honor, så kallat imposex. Effekterna är mycket tydliga och specifika för TBT-exponering. Snäckor lämpar sig därför väl för att visa att TBT finns eller funnits i vattenmiljön och hur det påverkar levande organismer.

Övervakning av effekter hos snäckor orsakade av organiska tennföreningar har pågått sedan 2003 i Västerhavet och sedan 2008 i Egentliga Östersjön.

Provtagningen på västkusten utförs som gradientstudier som utgår från två stora hamnar – Brofjorden utanför Lysekil och Göteborgs hamn. Därutöver provtas ytterligare två lokaler längs Hallandskusten. Totalt analyseras nätsnäckor från tolv stationer, inklusive referenslokaler. Nätsnäckan Nassarius nitidus används som indikatorart. På grund av svårigheter med att åldersbestämma nätsnäckor kompletteras undersökningen av imposex med en analys av halten av TBT och dess nedbrytningsprodukter i snäckornas vävnad. Detta kan ger en indikation av när utsläppen skett.

I Östersjön besöks 16 lokaler fördelade på sex geografiska områden, från Stockholm i Södermanland till Råå i Skåne. Inom varje område analyseras snäckor från en punktkälla, en naturhamn (finns ej i områdena Råå och Trelleborg) samt ett relativt ostört område (referenslokal). Slamsnäckan Peringia ulvae används som indikatorart.

Läs mer om övervakning av effekter av TBT på Naturvårdsverkets webbplats.