Hoppa till huvudinnehåll

Effekter av miljögifter

Ett sätt att övervaka miljögifter är att mäta vilka effekter de har. Det ger en bild av en samlad påverkan av många olika ämnen. Bland annat undersöks könsförändringar hos nätsnäcka/slamsnäcka orsakade av tributyltenn (TBT) liksom hälsotillståndet hos vissa fiskarter och säl. Även påverkan av miljögifter på fortplantningen hos indikatorarten vitmärla (små bottenlevande kräftdjur) studeras, liksom häckningsframgången hos havsörn. Resultaten för havsörn redovisas ännu inte på Sveriges vattenmiljö.

På Sveriges vattenmiljö visas ett urval av undersökningarna av effekter av miljögifter. Den senaste bearbetade datan är från 2020.

Resultaten hittar du här: Effekter av miljögifter

 

 

Fiskhälsa

Kustfiskens hälsa undersöks årligen med hjälp av 25–30 biomarkörer. Dessa biomarkörer, som speglar biokemiska och fysiologiska funktioner hos fisken har använts sedan 1988 för att spåra förekomst och hälsoeffekter av giftiga ämnen i miljön. Exempel på biomarkörer som undersöks är: avgiftningsenzymet EROD, glukoshalt i blod, enzymerna gluationreduktas och katalas, könskörtlarnas (gonadernas) storlek, kalcium- och natriumhalt samt omogna röda blodkroppar och halten vita blodkroppar.

Undersökningarna görs på abborre och tånglake i utvalda referensområden. De ger en tidig signal om miljöpåverkan innan effekter syns hos hela fiskpopulationer.

Uppdragsgivare: Naturvårdsverket.
Utförare/ansvariga experter: Göteborgs universitet
Datavärd: SLU.

Imposex hos snäckor

Tributyltenn (TBT) är idag förbjudet inom EU, men har tidigare använts i båtbottenfärger sedan 1960-talet. TBT är mycket effektivt mot påväxt, men anses också vara ett av de giftigaste ämnena som släppts ut i miljön och kan bland annat orsaka könsförändringar hos snäckor.  Nedbrytningen av TBT i sediment är låg och ämnet kommer därför, trots förbudet som nu finns, att finnas kvar i miljön under lång tid framöver.

Övervakning av effekter hos snäckor orsakade av organiska tennföreningar har pågått sedan 2003 i Västerhavet och sedan 2008 i Egentliga Östersjön.

Provtagningen på västkusten utförs som gradientstudier som utgår från två stora hamnar – Brofjorden utanför Lysekil och Göteborgs hamn. Därutöver provtas ytterligare två lokaler längs Hallandskusten. Totalt analyseras stor nätsnäcka från tolv stationer, inklusive referenslokaler. Stor nätsnäcka  (Tritia nitida, tidigare Nassarius nitidus) används som indikatorart. På grund av att imposex inte är en övergående effekt kompletteras dessa undersökningar även med en analys av halten av TBT och dess nedbrytningsprodukter i snäckornas vävnad. Detta ger en indikation på hur nyligen snäckan har exponerats för TBT.

I Östersjön besöks 16 lokaler fördelade på sex geografiska områden, från Stockholm i Södermanland till Råå i Skåne. Inom varje område analyseras snäckor från en punktkälla, en naturhamn (finns ej i områdena Råå och Simrishamn) samt ett relativt ostört område (referenslokal). Stor tusensnäcka Peringia ulvae används som indikatorart.

Uppdragsgivare: Naturvårdsverket.
Utförare/ansvariga experter: Marine Monitoring AB.
Nationell datavärd: SGU.

Reproduktionsstörningar hos vitmärla

Provtagning av vitmärla sker en gång per år i Västra Gotlandsbassängen, Egentliga Östersjön och Bottenhavet (inklusive Kvarken). Övervakningen omfattar trettio stationer från norra Kvarken ner till Östergötlands skärgård (15 stationer i Bottenhavet och 15 stationer i Västra Gotlandsbassängen och Egentliga Östersjön). Stationerna ligger både närmare kusten och ute i öppet hav. I möjligaste mån överensstämmer valet av stationer samma med det nationella programmet för mjukbottenfauna. De övervakade områdena är utvalda för att ge information från så många havsbassänger som möjligt, samt ge möjlighet till eventuella undersökningar i mer påverkade områden. För att resultaten ska kunna användas som referens vid undersökningar i mer förorenade områden är provtagningsstationerna placerade i områden som är opåverkade av lokala utsläpp.

Provtagning av embryon och sedimentkemi sker i vecka tre–fyra. Det är viktigt att analysen sker sent i embryots utvecklingsstadium eftersom det då är lättare att identifiera missbildningar, samtidigt som det måste ske innan embryot kläckts. År 2012 reviderades provtagningsprogrammet och antalet stationer utökades. Sedan dess används en bottenskrapa vid provtagningen och sedimentet sållas genom 5 och 1 mm såll, för att ta vara på de gravida honorna. De levande, gravida honorna transporteras i väl syresatt brackvatten till laboratoriet för analys. Eftersom vitmärlan är en kallvattenart är det viktigt att vattentemperaturen inte överstiger 7-8 ℃. Den biologiska analysen görs på levande djur under stereomikroskop där embryon dissekeras och analyseras. Hos den vuxna honan studeras även förekomst av parasiter, missbildningar och sjukdomar. Under provtagningen tas även tre sedimentprov vid varje station för analys av organiskt material (kol) i sedimentet.

Mer information om undersökningstypen Missbildade embryon hos vitmärla.

Uppdragsgivare: Naturvårdsverket.
Utförare/ansvariga experter: Stockholms universitet
Datavärd: tidigare IVL och SGU, kommer tas över av Ices.