Hoppa till huvudinnehåll

Effekter av miljögifter

Ett sätt att övervaka miljögifter är att mäta vilka effekter de har. Det ger en bild av en samlad påverkan av många olika ämnen. Bland annat undersöks könsförändringar hos nätsnäcka/slamsnäcka orsakade av tributyltenn (TBT liksom hälsotillståndet hos vissa fiskarter och säl. Även häckningsframgången hos havsörn och påverkan av miljögifter på indikatorarten vitmärla (små bottenlevande kräftdjur) studeras, men de sistnämnda redovisas ännu inte på Sveriges vattenmiljö.

På Sveriges vattenmiljö visas ett urval av undersökningarna av effekter av miljögifter. Den senaste bearbetade datan är från 2019.

Resultaten hittar du här: Effekter av miljögifter

 

Imposex hos snäckor

Tributyltenn (TBT) är idag förbjudet inom EU, men har tidigare använts i båtbottenfärger sedan 1960-talet. TBT är mycket effektivt mot påväxt, men anses också vara ett av de giftigaste ämnena som släppts ut i miljön och kan bland annat orsaka könsförändringar hos snäckor.  Nedbrytningen av TBT i sediment är låg och ämnet kommer därför, trots förbudet som nu finns, att finnas kvar i miljön under lång tid framöver.

Övervakning av effekter hos snäckor orsakade av organiska tennföreningar har pågått sedan 2003 i Västerhavet och sedan 2008 i Egentliga Östersjön.

Provtagningen på västkusten utförs som gradientstudier som utgår från två stora hamnar – Brofjorden utanför Lysekil och Göteborgs hamn. Därutöver provtas ytterligare två lokaler längs Hallandskusten. Totalt analyseras nätsnäckor från tolv stationer, inklusive referenslokaler. Nätsnäckan Nassarius nitidus används som indikatorart. På grund av svårigheter med att åldersbestämma nätsnäckor kompletteras undersökningen av imposex med en analys av halten av TBT och dess nedbrytningsprodukter i snäckornas vävnad. Detta kan ger en indikation av när utsläppen skett.

I Östersjön besöks 16 lokaler fördelade på sex geografiska områden, från Stockholm i Södermanland till Råå i Skåne. Inom varje område analyseras snäckor från en punktkälla, en naturhamn (finns ej i områdena Råå och Trelleborg) samt ett relativt ostört område (referenslokal). Slamsnäckan Peringia ulvae används som indikatorart.

Uppdragsgivare: Naturvårdsverket.
Utförare/ansvariga experter: Marine monitoring.
Nationell datavärd: SGU.

 

Fiskhälsa

Kustfiskens hälsa undersöks årligen med hjälp av 25–30 biomarkörer. Dessa biomarkörer, som speglar biokemiska och fysiologiska funktioner hos fisken har använts sedan 1988 för att spåra förekomst och hälsoeffekter av giftiga ämnen i miljön. Exempel på biomarkörer som undersöks är: avgiftningsenzymet EROD, glukoshalt i blod, enzymerna gluationreduktas och katalas, könskörtlarnas (gonadernas) storlek, kalcium- och natriumhalt samt omogna röda blodkroppar och halten vita blodkroppar.

Undersökningarna görs på abborre och tånglake i utvalda referensområden. De ger en tidig signal om miljöpåverkan innan effekter syns hos hela fiskpopulationer.

Uppdragsgivare: Naturvårdsverket.
Utförare/ansvariga experter: Göteborgs universitet
Datavärd: SLU.