Läs mer om tillståndet för näringsämnen
Sjöar och vattendrag
Den nationella övervakningen av tillgången på näringsämnen i sjöar och vattendrag utförs via det stora och långsiktiga programområdet Sötvatten på Havs- och vattenmyndigheten, med delprogrammen Flodmynningar, Trendstationer sjöar, Trendstationer vattendrag, Omdrevsstationer sjöar och Stora sjöarna. I jordbrukslandskapet sker det också en intensiv övervakning av ett antal små jordbruksbäckar. Dessutom sker regional och lokal miljöövervakning i sjöar och vattendrag på uppdrag av länsstyrelser, vattenvårdsförbund och kommuner.
Uppdragsgivare: Havs- och vattenmyndigheten.
Nationell datavärd: SLU. All data återfinns i webbportalen Miljödata-MVM.
Resultaten från övervakningen av näringsämnen används för att följa och förstå miljötillståndet i sjöar och vattendrag. Resultaten används även inom forskningen och utgör viktiga underlag för bedömningsgrunder och statusklassning enligt Vattenförvaltningsförordningen. Data levereras även till Nitratdirektivet, Helcom och Ospar.
Så går den nationella övervakningen till
Provtagningar genomförs flera gånger under året i sjöarna. Ofta sker det dessutom på flera olika djup så att man kan följa hur temperaturskiktningen påverkar halterna. I vattendragen och flodmynningarna är det ingen djupgradient men regelbunden provtagning som följer syftet med provtagningen flera gånger per år, t.ex. 1 gång per månad i flodmynningarna. Många av proverna skickas med post till laboratoriet för analys av en rad ämnen.
I delprogrammet Omdrevsstationer sjöar, vilket omfattar över 5 000 slumpvis utvalda sjöar, tas bara ett prov vart sjätte år under höstomblandningen. Dessa prover tas med helikopter och är bara ytprov.
Läs mer om övervakningen av sjöar och vattendrag på SLU:s webbplats.
Kust och öppet hav
Delprogrammet Flodmynningar ingår i Havs- och vattenmyndighetens programområde Sötvatten inom den nationella miljöövervakningen och omfattar våra största vattendrag. Målet är att ta fram dataunderlag som beskriver tillståndet i de viktigaste flodmynningarna, samt att beräkna transporten av olika ämnen från Sverige via våra stora vattendrag ut till havet. Många av vattendragen har obrutna tidsserier sedan 1960-talet.
Uppdragsgivare: Havs- och vattenmyndigheten
Nationell datavärd: SLU. All data finns publikt tillgänglig på Miljödata-MVM.
Utförare: SLU
Så övervakas flodmynningar och näringsbelastning
Delprogram Flodmynningar omfattar månadsvis provtagning och analys av vattenkemi i 47 större vattendrag som mynnar i havet (en station per vattendrag). Dessa vattendrag täcker upp ungefär 90 procent av den årliga avrinningen från Sverige och deras avrinningsområden varierar i storlek från ca 100 till 48 000 kvadratkilometer. Belastningsberäkningarna bygger både på de vattenkemiska provtagningar som görs inom flodmynningsprogrammet och på uppgifter om vattenföring från SMHI.
Statistiska analyser utförs på flödesnormaliserade data för att kunna se effekter av åtgärder och i möjligaste mån undvika påverkan från skillnader i nederbördsmängd. Läs mer om miljöövervakningen av flodmynningar på SLU:s webbplats.
Näringsämnen i kust och öppet hav
Övervakningen av näringsämnen i havet utförs i första hand inom det stora och långsiktiga programmet Nationell miljöövervakning, programområde Kust och hav med delprogrammet Fria vattenmassan.
Uppdragsgivare: Havs- och vattenmyndigheten
Nationell datavärd: SMHI. All data finns publikt tillgänglig på Sharkweb.
Utförare: Umeå universitet, Stockholms universitet och SMHI.
Dessutom finns regional miljöövervakning bekostad av länsstyrelser, kustvattenvårdsförbund och kommuner i varierande utsträckning. De rapporterar ofta in sina resultat till den nationella datavärden.
Så går den nationella övervakningen till
Bottniska viken: I Bottniska viken provtas 10 stationer regelbundet. Högfrekvent provtagning sker 18–25 gånger per år på två kuststationer, de flesta på våren och sommaren då växtplankton frodas. Övrig provtagning sker 6–12 gånger per år på 3 kuststationer och 4 utsjöstationer.
Kartering av närsalter sker historiskt vanligtvis i december. Under 2010-talet har månad varierat beroende på tillgång till fartyg, men har oftast varit januari.
Egentliga Östersjön: Högfrekvent provtagning sker 18–25 gånger per år på två stationer i norra Egentliga Östersjön. På dessa stationer är det månadsvis provtagning under vintersäsong (nov-feb), veckovis provtagning under våren när växtplankton blommar (mitten av mars-början av maj) och varannan vecka resten av året. 12 nationella stationer mäts en gång per månad. Kartering av närsalter i sker i februari.
Utöver nationella stationer finns data från olika Kustvattenvårdsförbund (t.ex. Svealands kustvattenvårdsförbund som utför provtagning mitten av juli och mitten av augusti årligen).
Västerhavet: I Västerhavet provtas två stationer 2 gånger per månad, Släggö och Anholt E. Övriga 9 stationer provtas en gång per månad. Fem av dessa stationer ligger i ett öst-västligt snitt i Skagerrak och bidrar till att förbättra operationella oceanografiska modeller. Kartering av närsalter sker i Kattegatt i januari.