Hoppa till huvudinnehåll

Undersöka vattenmiljö


Bild: Katarina Konradsson

Vattenmassans egenskaper

Övervakning av vattenmassans egenskaper i sjöar, vattendrag och hav är en del av den nationella, regionala och lokala miljöövervakningen. Resultaten från övervakningen utgör ett grundläggande underlag för statusklassning enligt Vattendirektivet och det Marina direktivet och utgör också viktiga mätvärden för forskning om exempelvis klimatfrågor och ekologi.

Läs mer om tillståndet för vattenmassans egenskaper

 

Regelbundna provtagningar från mindre båtar eller fartyg genomförs på många olika fasta platser i våra hav och sjöar samt vid många stationer i bäckar och älvar samt alla större flodmynningar runt Sveriges kuster. På varje plats (station) mäts många olika variabler på samma gång och på flera olika djup. Provtagningsprogrammen ser olika ut i olika områden, och beskrivs mer utförligt här.

 

Sjöar och vattendrag

Övervakning av vattenmassans egenskaper i sjöar utförs på nationell nivå inom programområde Sötvatten på Havs- och vattenmyndigheten via delprogrammen Flodmynningar, Trendsjöar, Trendvattendrag, Stora sjöarna och Omdrevssjöar. Dessutom finns det ett nationellt kalkeffektsuppföljningsprogram (IKEU) med både referenser  och kalkade vatten. Sötvattensprogrammet ger underlag för att bedöma tillstånd och storskalig påverkan på sötvattensmiljön ur ett nationellt perspektiv, och resultaten kan även användas som referenser och vid bedömning av status för andra vatten.

Uppdragsgivare: Havs- och vattenmyndigheten
Nationell datavärd: SLU. All data återfinns i databasen Miljödata-MVM.
 

Dessutom sker provtagning på uppdrag av länsstyrelser och kommuner för att följa tillståndet i många andra sjöar.

 

Kust och öppet hav

Övervakningen av vattenmassans egenskaper i havet utförs i första hand inom det stora och långsiktiga programmet Nationell miljöövervakning, programområde Kust och hav med delprogrammet Fria vattenmassan

Uppdragsgivare: Havs- och vattenmyndigheten
Nationell datavärd: SMHI. All data finns publikt tillgänglig på Sharkweb.
Utförare: Umeå universitet, Stockholms universitet och SMHI

Dessutom finns regional miljöövervakning bekostad av länsstyrelser, kustvattenvårdsförbund och kommuner i varierande utsträckning. De rapporterar ofta in sina resultat till den nationella datavärden.

Detta mäts vid de nationella stationerna:

  • salthalt, i detaljerade djupprofiler från ytan till botten
  • temperatur, i detaljerade djupprofiler från ytan till botten
  • syrehalt i bottenvattnet
  • ljusinstrålning
  • siktdjup
     

Så går den nationella övervakningen till

Bottniska viken: 10 stationer provtas regelbundet. Högfrekvent provtagning sker 18–25 gånger per år på två kuststationer, de flesta på våren och sommaren då växtplankton frodas. Övrig provtagning sker 6–12 gånger per år på 3 kuststationer och 4 utsjöstationer.

Egentliga Östersjön: Högfrekvent provtagning sker 18–25 gånger per år på två stationer i norra Egentliga Östersjön. På dessa stationer är det månadsvis provtagning under vintersäsong (nov-feb), veckovis provtagning under våren när växtplankton blommar (mitten av mars-början av maj) och varannan vecka resten av året.

12 nationella stationer mäts en gång per månad (2 stationer i Arkonabassängen, 3 stationer i Bornholmsbassängen, RefM1V1 i Kalmarsund, 4 stationer i Östra Gotlandsbassängen, 1 station i Norra Gotlandsbassängen och 2 stationer i Västra Gotlandsbassängen). Kartering av syre sker under hösten (aug-sept).

Utöver nationella stationer finns data från olika Kustvattenvårdsförbund (t.ex. Svealands kustvattenvårdsförbund som utför provtagning mitten av juli och mitten av augusti årligen).

Västerhavet: I Västerhavet provtas två stationer högfrekvent 2 gånger per månad, Släggö och Anholt E. Övriga 9 stationer provtas en gång per månad. Fem av dessa stationer ligger i ett öst-västligt snitt i Skagerrak och bidrar till att förbättra operationella oceanografiska modeller.

Kartering av syre sker under hösten (aug-sept).