Hoppa till huvudinnehåll

Tillståndet: 2021


Bild: Pixabay
Bottendjur

Bottendjur

Bottenfaunan innefattar de djur som lever i och på bottnarna i våra hav, sjöar och vattendrag. Eftersom djuren är stationära och ofta relativt långlivade, så är deras artsammansättning en bra indikator för miljötillståndet på våra bottnar. I många havs-och kustområden är tillståndet för bottendjuren relativt bra. I Egentliga Östersjöns djupare delar under saltsprångskiktet är miljötillståndet dåligt då det råder syrebrist och bottenlevande djur generellt saknas.

Ishavsgråsuggor äter på död fisk. Bild: Peter Granlund/UMF

Ishavsgråsuggan (Saduria entomon) lever av både mindre djur och material som sjunker ned till botten.

Bottendjuren utgör en ytterst viktig länk i näringskedjan, bland annat som nedbrytare av organiskt material som sedimenterar ner från vattnet ovanför.Exempel på olika bottenlevande djur är snäckor, musslor, kräftdjur, havsborstmaskar, tagghudingar och även insektslarver (t.ex. fjädermygglarver).

Inom miljöövervakningen används de bottenlevande djurens artsammansättning som en indikator på ett områdes miljötillstånd. Ofta är de arter som utgör ett bottendjursamhälle mer eller mindre känsliga för olika typer av miljöstörningar, som försurning, övergödning eller miljögifter.

Genom att studera artsammansättningen får man en indikation på hur miljön mår i det undersökta området, samt om det är utsatt för någon form av yttre påverkan.

Läs om tillstånd för bottendjur i en vattenmiljö

Bottendjur i kust och öppet hav

Tillstånd för Bottendjur i kust och öppet hav

Tillståndet för bottendjuren i svenska havsområden är överlag gott. Stora arealer av syrefri botten i Egentliga Östersjöns djupare delar saknar dock bottendjur, och dessa ingår inte i provtagningen. Även i de flesta kustområden är tillståndet relativt bra, men varierar inne i skärgårdar, vikar och fjordar.

Den största delen av Sveriges havsbottnar består av områden med mer eller mindre lösa, mjuka sedimentavlagringar, så kallade mjukbottnar. Det är sådana bottnar som miljöövervakningen av bottenlevande djur i havet fokuserar på och som ligger till grund för beskrivningarna av miljötillståndet.

I de undersökta havsområdena har tillståndet för de bottenlevande djuren generellt inte förändrats i någon tydlig riktning den senaste tioårsperioden. Miljötillståndet är gott i många utsjöområden, och till och med mycket gott i Skagerraks yttre vatten. Å andra sidan finns stora arealer syrefria eller syrefattiga bottnar i Egentliga Östersjöns djupare delar som saknar bottenfauna och inte är föremål för bottenfaunaprovtagning, och där är tillståndet dåligt. Även längs kusterna är tillståndet överlag gott. Inne i skärgårdar, fjordar och vikar, där miljön är mer påverkad av lokala faktorer, råder stora regionala skillnader och tillstånden kan variera från år till år. Några fjordar vid Västerhavet har åtminstone tidvis syrebrist och få eller inga bottendjur.

Genom att undersöka förändringar i artsammansättningen och dominansförhållanden mellan arterna i Östersjöns artfattiga samhällen över flera decennier kan effekter av övergödning, klimatförändringar och invandring av främmande arter påvisas i komplexa samband. I Västerhavets betydligt artrikare bottendjurssamhällen är sådana förändringar mindre tydliga men långsiktiga skiften i djuputbredning för många arter har observerats, som kan vara kopplade till storskaligt fiske.

Havsborstmasken och Östersjön

Nordamerikansk havsborstmask (Marenzelleria) Bild: Fredrik Pleijel

Havsborstmasken Marenzelleria är en relativt ny invånare i Östersjön. Den blir cirka 5-10 cm och gräver djupa gångar i sedimentet.

I mitten av 1980-talet upptäcktes för första gången den invasiva havsborstmasken Marenzelleria i södra Östersjön. Förmodligen har den följt med ballastvatten på fartyg och det finns idag tre Marenzelleria arter i Östersjön, som är morfologiskt mycket lika. Från 1990-talet och framåt spred de sig snabbt i Egentliga Östersjön och till Bottenhavet och finns nu på flertalet stationer där. Spridningen i Bottenviken har varit mindre omfattande. I Södra Egentliga Östersjön har Marenzelleria minskat tydligt i antal de senaste åren.

Andel övervakningsstationer för bottenfauna där havsborstmaskar av släktet Marenzelleria påträffats. Från 1990-talet och framåt expanderade de snabbt i Egentliga Östersjön och Bottenhavet och finns nu på flertalet stationer där. Spridningen i Bottenviken har varit mindre omfattande men ökar sakta. I Södra Egentliga Östersjön var förekomsten tillfälligt mindre under 2016-2017, men verkar därefter ha återgått till höga värden.

Individtätheten för havsborstmaskarna Marenzelleria i två delområden i Egentliga Östersjön, och i Bottenhavet. Individtätheterna i södra Egentliga Östersjön har minskat kraftigt efter år 2012 och liknande utveckling ses i viss mån även i norra delen. Även Bottenhavet visar tecken på begynnande minskningar de senaste åren. Antalen i Bottenviken är väldigt låga och kan inte visas i denna figur.

Ett urval av det som mäts för att studera tillståndet för bottendjur i kust och öppet hav

Välj en mätvariabel ovan för att se tidstrender i karta och grafer, eller läs mer om variabeln.
Bottendjur i Norra Egentliga Östersjön

Tillstånd för Bottendjur i Norra Egentliga Östersjön

På grund av sin lägre salthalt (4–8 ‰) är norra Egentliga Östersjön naturligt mer artfattig än södra Egentliga Östersjön. Även här är stora områden under salthaltssprångskiktet utsatta för syrebrist och saknar oftast flercelliga livsformer. Tillståndet i de något grundare utsjöområdena, där provtagningarna görs, är emellertid i huvudsak gott. På djup där det normalt förekommer syre har de största förändringarna skett för havsborstmasken Marenzelleria, vitmärlorna (Monoporeia affinis och Pontoporeia femorata) och östersjömusslan.

Havsborstmasken Marenzelleria påträffades i södra Östersjön i slutet av 1980-talet, men vi vet inte riktigt hur spridningsförloppet sett ut i Norra Egentliga Östersjön eftersom stationsnätet i miljöövervakningsprogrammet utökades och intensifierades först år 2007. Då förekom Marenzelleria redan i samtliga områden som provtogs.

I Asköområdet, där vi har långa tidsserier, förekom Marenzelleria första gången 1999 på en enskild station, för att några år senare påträffas på samtliga 20 stationer. Åren 2011 - 2012 var den som mest talrik, med upp till 4 000 individer per kvadratmeter på en station vid Svenska Björn (Utsjö Stockholm). Därefter minskade populationerna kraftigt under några år i de flesta områdena, men sedan 2015 kan vi se en ny ökning i utsjöområdena När och Svenska Björn samt i några kustområden, till exempel Askö och Svartlögafjärden i Stockholms skärgård. Marenzelleria tolererar syrebrist väl och när den förekommer i höga tätheter påverkar den BQI-värdena negativt.

Under 1970- och 80-talen dominerade vitmärlorna (Monoporeia affinis och Pontoporeia femorata) många mjukbottnar i Egentliga Östersjön. De är känsliga för syrebrist och har minskat mycket kraftigt i individtäthet i hela Östersjön. I vissa områden har vi emellertid sett relativt höga tätheter av vitmärlorna enstaka senare år. Detta gäller till exempel i Svartlögafjärden, Björkskärsfjärden och Mysingen, samtliga i Stockholms skärgård.

Idag är det oftast östersjömusslan som dominerar makrofaunasamhället, både vad det gäller individtäthet och biomassa. Liksom i Södra Egentliga Östersjön har individtätheten för östersjömusslan ökat i många områden samtidigt som den genomsnittliga individvikten minskat, något som tyder på en nyrekrytering. Östersjömusslan är jämfört med till exempel vitmärlorna tålig mot syrebrist och en annan stor skillnad ligger i livslängden. Musslor är oftast långlivade medan vitmärlorna klarar av sin livscykel på 1 - 2 år. Genom sina tidvis höga tätheter påverkar de båda arterna i stor utsträckning BQI-värdena i många olika områden, men liksom för Södra Egentliga Östersjöns utsjöområden går det inte att påvisa någon signifikant trend sedan 2007 då mätprogrammet utvidgades.

I närheten av Asköområdet påträffades 2014 en ny havsborstmask, Laonome xeprovala, i ett recipientkontrollprogram. Vid detta tillfälle förekom den på tre stationer i Hallsfjärden, med utlopp från Mälaren. Två år senare förekom den även i en yttre fjärd och totalt på 14 stationer. Arten har i andra sammanhang påvisats i såväl söt- som brackvatten, upp till ca 7 ‰ i salthalt.

Ytterligare en ny art påträffades i Fårösund 2017; en märlkräfta som ännu inte identifierats till art. 35 individer förekom då på en enstaka station men påträffades inte i proverna från 2019.

Ett urval av det som mäts för att studera tillståndet för bottendjur i Norra Egentliga Östersjön

Välj en mätvariabel ovan för att se tidstrender i karta och grafer, eller läs mer om variabeln.
Bottendjur

Om miljöövervakningen

Ansvariga experter: Caroline Raymond (SU), Ola Svensson (SU), Jonas Gunnarsson (SU), Lars-Ove Loo (GU), Jan Albertsson (Umu), Stefan Tobiasson (Lnu)

Ansvarig myndighet är Havs- och vattenmyndigheten.

Övervakning: Övervakningen av bottendjur i havet ingår i den nationella miljöövervakningen. Vid undersökningarna tas ett sedimentprov med hjälp av en huggare. Därefter artbestäms, räknas och vägs de bottenlevande djuren i provet. Ofta mäts också salthalt, temperatur och syre i det bottennära vattnet som stödparametrar för att kunna utvärdera de bottenlevande djurens tillstånd.

Läs mer om övervakningen av bottendjur