Individtätheten, även kallad abundans, för leddjur mäts i antal individer per kvadratmeter.
I havet
Inom den nationella miljövervakningsprogrammet Kust och hav, delprogram Sedimentlevande makrofauna, räknar man antalet individer för varje art som påträffas i ett prov. Typiska djur som hittas i marina prover varierar mycket beroende på salthalt och livsmiljö. Exempel på olika bottenlevande djur är snäckor, musslor, kräftdjur, havsborstmaskar, tagghudingar och även insektslarver (t.ex. fjädermygglarver).
Leddjur är en mycket mångformig grupp organismer. I havsmiljön är kräftdjuren de vanligaste representanterna och de utgörs av allt från mycket små djur till större kräftor och krabbor. Även havsspindlar ingår i gruppen. Gemensamt för alla leddjur är att de har ett hårt yttre skelett, som är uppdelat i olika delar som är ledade mot varandra. De flesta kräftdjur måste byta ut sitt yttre skelett i samband med att de växer, då ett nytt större skelett bildas och ersätter det gamla urvuxna. Olika kräftdjur i havet livnär sig på olika sätt och de kan vara predatorer, asätare, filtrerare eller betare på alger. Några är till och med parasiter.
I sjöar och vattendrag
Inom sötvattenövervakning är det strandzonens bottenfauna som provtas, dvs. djur som lever på ca 0,5-1 meters djup. De provtas genom att man virvlar upp dem med stövlarna och fångar upp dem med håv. Leddjuren i sötvatten delas upp på insekter och kräftdjur. Kräftdjuren lever hela sitt liv i vatten men insekterna är bara där under sina larvstadier som kan vara mellan 1 och 5 år beroende på art och habitat. Det är vanligt att nordliga vattens insekter har längre tid (flera år) som larver än sydliga (ett år). Typiska insekter med larvstadier i vatten är: fjädermyggor, tofsmyggor och olika typer av sländor. Typiska kräftdjur är: sötvattensgråsuggor och märlkräftor. De stora kräftdjuren signal- och flodkräfta kommer sällan med när denna provtagningsteknik används.