Individtätheten, ibland även kallad abundans, för ringmaskar anges i antal individer per kvadratmeter.
I havet
Inom den nationella miljövervakningsprogrammet Kust och hav, delprogram Sedimentlevande makrofauna, räknar man antalet individer för varje art som påträffas i ett prov.
Gruppen ringmaskar utgörs i havsmiljön främst av en mängd olika arter havsborstmaskar, men även en del fåborstmaskar. Typiskt för havsborstmaskarna är att de i regel har många borst på varje kroppssegment. Totalt finns ca 500 arter havsborstmaskar i svenska vatten, varav de allra flesta lever i Västerhavet där vattnet är saltare. De lever på olika sätt där en del arter gräver ned sig, eller bygger fastsittande rör. Andra kryper omkring på botten eller simmar ibland i vattenmassan. Bland havsborstmaskarna finns predatorer, sedimentätare, asätare och filtrerare.
I sjöar och vattendrag
Inom sötvattenövervakning är ringmaskar vanliga i både strandzonens bottenfauna och djupbottnarnas bottenfauna i sjöar som provtas med en så kallad Ekmanhämtare som tar upp en bit bottensediment som sedan sållas för att få fram djuren. Strandzonen provtas både i sjöar och vattendrag på ca 0,5-1 meters djup genom att man virvlar upp dem med stövlarna och fångar upp dem med håv. Typiska ringmaskar i sötvatten är iglar och fåborstmaskar.