Hoppa till huvudinnehåll

Tillståndet: 2023


Bild: Kamiel Kempeneers/CC BY-NC-ND 2.0
Bottendjur

Bottendjur

Bottenfaunan innefattar de djur som lever i och på bottnarna i våra hav, sjöar och vattendrag. Eftersom djuren är stationära och ofta relativt långlivade, så är deras artsammansättning en bra indikator för miljötillståndet på våra bottnar. I många havs-och kustområden är tillståndet för bottendjuren relativt bra. I Egentliga Östersjöns djupare delar under saltsprångskiktet är miljötillståndet dåligt då det råder syrebrist och bottenlevande djur generellt saknas.

Ishavsgråsuggor äter på död fisk. Bild: Mikael Peedu/UMF

Ishavsgråsuggan (Saduria entomon) lever av både mindre djur och material som sjunker ned till botten.

Bottendjuren utgör en ytterst viktig länk i näringskedjan, bland annat som nedbrytare av organiskt material som sedimenterar ner från vattnet ovanför. Exempel på olika bottenlevande djur är snäckor, musslor, kräftdjur, havsborstmaskar, tagghudingar och även insektslarver (t.ex. fjädermygglarver).

Inom miljöövervakningen används de bottenlevande djurens artsammansättning som en indikator på ett områdes miljötillstånd. Ofta är de arter som utgör ett bottendjursamhälle mer eller mindre känsliga för olika typer av miljöstörningar, som försurning, övergödning eller miljögifter.

Genom att studera artsammansättningen får man en indikation på hur miljön mår i det undersökta området, samt om det är utsatt för någon form av yttre påverkan.

Läs om tillstånd för bottendjur i en vattenmiljö

Bottendjur i sjöar och vattendrag

Tillstånd för Bottendjur i sjöar och vattendrag

Bottendjur provtas årligen i en stor mängd sjöar och vattendrag i Sverige. Tidigaste publikt tillgängliga resultat från övervakning är från Mälaren 1969. Numera kommer det årligen in bottenfaunaresultat från ca 800 stationer (ca 300 sjöar och 600 vattendrag) till nationell datavärd på SLU för att synliggöras i webbportalen Miljödata-MVM.

Vid provtagningen i vattendrag är övervakningen koncentrerad till vadbara delar med grusbotten där man virvlar upp botten och håvar in de djur som frigörs ur bottenmaterialet. Så gör man även för att ta reda på vilka bottendjur som bor på strandnära bottnar i sjöar. Från en båt provtar man också sjöars djupbottnar med en hämtare med vilken man skopar upp en bit sediment som sedan sållas för att hitta djuren.

Bottenfaunasamhällena i sjöar och vattendrag är artrika och åren 2017 till 2022 rapporterades 997 taxa in till datavärd. Identifieringen till artnivå kom upp i 568 arter. Flera bottendjur som återfinns vid miljöövervakningen är med på rödlistan, 29 stycken inom samma tidsperiod. Flera av dessa är välkända som flodkräfta, flodpärlmusslan och andra stormusslor. Många insekter har sina larvstadier i vatten och av de 434 insektsarter som rapporterades in är 29 arter rödlistade, främst olika typer av sländor.

Alla bottendjur som hittas är inte önskade, nya arter som blir problem när de sprids till nya vatten kallas invasiva arter. Typiska sådana bottendjur som hittas i en många vatten är signalkräfta och nyzeeländsk tusensnäcka.

Det finns en lång tradition att använda bottenfauna som indikatorer i Europa. Ett sådant index som går att jämföra på Europanivå är indexet ASPT som visar påverkan från övergödning, förorening med syretärande ämnen samt habitatförstörande påverkan som rätning och rensning inklusive grumling för den bottenfauna som finns strandnära. ASPT används både i sjöar och i vattendrag.

Hur påverkade är bottendjuren av övergödning, syretärande ämnen, rätning eller rensning?

Tillståndet i sjöarna baserat på ASPT visar att många sjöar och vattendrags strandnära bottenfauna inte är särskilt starkt påverkade av övergödning, syretärande ämnen eller rätning/rensning. De flesta vattnen har ASPT-värden nära referensvärdet som varierar mellan 5,37 till 6,67 beroende på del av landet. På de två kartbilderna som visar resultat från övervakning 2017 t.o.m. 2021 ser man också att provtagning av bottendjur sker på fler platser i vattendrag än i sjöar.

Bottendjur i sjöar enligt ASPT index Bild: Stefan Hellgren, SLU

ASPT index i sjöar visar tillstånd för bottendjur. Data från miljöövervakningen 2017-2021. Källa: Miljödata-MVM, SLU.

Karta som visar ASPT index vattendrag. Bild: Stefan Hellgren, SLU

ASPT index i vattendrag visar tillstånd för bottendjur. Data från miljöövervakningen 2017-2021. Källa: Miljödata-MVM, SLU.

 

 

Sjöprovtagningarna visar att djupbottnarnas bottendjur i många sjöar är påverkade av låga syrgasförhållanden där BQI indexet visar detta baserat på hur toleranta olika fjädermyggor är för låga syrgasförhållanden. Låga syrgashalter kan indikera att sjön har hög belastning av näringsämnen. En del sjöar med höga humushalter har också låga syrgashalter i bottenvattnet.

BQI för sjöar Bild: Stefan Hellgren, SLU
Bild: Stefan Hellgren, SLU

BQI Sveriges sjöar. Data från miljöövervakningen 2017-2021. Källa: Miljödata-MVM, SLU.

Stormusslor som indikator

Det finns 37 sötvattenslevande musslor i Sverige där de flesta arterna är mycket små klot- och ärtmusslor. Övriga 11 arter kallas stormusslor och för dessa finns ett speciellt delprogram i övervakningen för att kartlägga deras utbredning och övervaka förändringar och populationsstorlek. Alla stormusslor lever i rinnande vatten och en del kan också leva i sjöar. Flera av arterna är fridlysta och hotade och finns med på rödlistan. En utmaning är att musslor inte gillar rensning och grävningar i vattendrag vilket i jordbrukslandskapet gör att det blir intressekonflikter med ett avvattningsintresse för åkermark. Musslorna är känsliga för försurning, övergödning och grumling av vattnet. Många av stormusslorna har hjälp av vandringsfisk i sin livscykel och de påverkas negativt av vandringshinder som hindrar både musslorna och deras värdfiskar att överleva och sprida sig. Eftersom så många av Sveriges vatten har vandringshinder finns här stora möjligheter att förbättra livebetingelserna för musslorna. Trafikverket byter t.ex. ut vägtrummor som har helt onödiga små vattenfall som hindrar vandring i vattendragen. Just nu gör de detta i Torne och Kalix älvars avrinningsområden för att förbättra generellt för vandrande djur vilket gynnar både ekologisk mångfald i stort och stormusslor.

 

Ett urval av det som mäts för att studera tillståndet för bottendjur i sjöar och vattendrag

Välj en mätvariabel ovan för att se tidstrender i karta och grafer, eller läs mer om variabeln.

Läs om tillstånd för bottendjur i en region

Bottendjur i Södra Sverige

Tillstånd för Bottendjur i Södra Sverige

ASPT visar att många av de undersökta vattendragen i södra Sverige har relativt god status för bottendjur. Bara 2 % av dem har värden lägre än 4 vilket motsvarar sämre status än god och de ligger främst stadsnära eller med stark påverkan från jordbruk. I södra Sverige är det landskapet väster och norr om Vänern som har bäst ASPT-värden. I västra delen av denna region har flera stationer uppåtgående trend för ASPT medan trenderna är nedåtgående i några vatten, t.ex. de på Gotland och några två i Skåne, värdena är dock fortfarande höga.

Bottenfaunan påverkas också starkt av hur surt vattnet är och indexet för sjöar som används i södra delen av Sverige visar att de sjöar med låga värden på MILA (sura förhållanden) främst är sura referenser som inte kalkats för att man ska kunna följa naturliga återhämtningen efter att depositionen av främst försurande svavelföreningar minskat.

Flera sjöar har uppåtgående trend för MILA vilket visar att det finns en återhämtning på bottefaunasamhället när depositionen av svavel minskat. 

Av de 28 vattendrag som det finns tidstrender för i södra Sverige är trenden en förbättring i 8 av vattendragen vad gäller surhet som syns i att indexet MISA har uppåtgående trend.

Bottendjur i sjöar enligt MILA index. Bild: Stefan Hellgren, SLU

MILA index i sjöar visar tillstånd för bottendjur. Data från miljöövervakningen 2017-2021. Källa: Miljödata-MVM, SLU.

 

Ett urval av det som mäts för att studera tillståndet för bottendjur i Södra Sverige

Välj en mätvariabel ovan för att se tidstrender i karta och grafer, eller läs mer om variabeln.
Bottendjur i Sjöar och vattendrag
Bottendjur

Om miljöövervakningen

Ansvariga experter:

Sötvatten: Stina Drakare (SLU), Richard Johnson (SLU)

Saltvatten: Caroline Raymond (SU), Ola Svensson (SU), Jonas Gunnarsson (SU), Arne Nygren (GU), Jan Albertsson (Umu), Stefan Tobiasson (Lnu)

Ansvarig myndighet: Havs- och vattenmyndigheten.

Övervakning: Övervakningen av bottendjur i havet ingår i den nationella miljöövervakningen. Vid undersökningarna tas ett sedimentprov med hjälp av en huggare. Därefter artbestäms, räknas och vägs de bottenlevande djuren i provet. Ofta mäts också salthalt, temperatur och syre i det bottennära vattnet som stödparametrar för att kunna utvärdera de bottenlevande djurens tillstånd.

Läs mer om övervakningen av bottendjur