Hoppa till huvudinnehåll

Tillståndet: 2019


Bild: Ann-Turi Skjevik
Bottendjur

Bottendjur

De städar våra bottnar. Alla de små organismerna som kryper, krälar och gräver sig runt på bottnarna i våra hav, sjöar och vattendrag kanske inte ser mycket ut för världen. Men bottendjuren utgör en ytterst viktig länk i näringskedjan. Bland annat som nedbrytare av organiskt material som singlar ner från vattnet ovanför. I samtliga havsområden har tillståndet för bottendjuren generellt förbättrats. Dock finns stora områden av syrefri botten i Egentliga Östersjöns djupare delar som saknar bottendjur och heller inte ingår i provtagningen.

Ishavsgråsuggor äter på död fisk. Bild: Mercury dog / CC BY-NC-SA 2.0

Ishavsgråsuggan (Sarduria entomon) lever av både mindre djur och material som sjunker ned till botten, i detta fall en död fisk.

Bottenfaunan innefattar det djurliv som man finner i och på bottnarna i våra hav, sjöar och vattendrag. Exempel på olika bottenlevande djur är insektslarver, snäckor, musslor, kräftdjur, havsborstmaskar och tagghudingar.

För många bottenlevande djur utgörs födan av döda plankton och annat material som sjunker ner från vattenmassan, och de spelar därför en betydande roll för nedbrytningen av organiskt material. De bottenlevande djuren utgör i sin tur viktig föda för olika typer av fiskar, vilket gör dem till en viktig länk i näringskedjan mellan sedimenterat organiskt material, bland annat plankton, och organismer högre upp i näringskedjan.

Varierande livsmiljöer

Livsmiljön för de bottenlevande djuren varierar kraftigt beroende på djup, utsattheten för vattnets rörelser och ljusförhållanden. I djupare delar av hav och sjöar kan finmaterial sedimentera under lugna förhållanden, vilket ofta ger mjuka bottnar. På grundare vatten, eller i mera snabbflytande delar av ett vattendrag, håller vågor eller strömmar ofta bottnarna fria från finmaterial och de utgörs istället av block, sten, grus och sand.

Om vegetation finns, samt hur djupt ned den går, beror bland annat på vattnets klarhet och bottenmaterialets stabilitet. På skyddade grunda bottnar med god ljustillgång så frodas ofta vegetationen. Däremot finns till exempel många grunda vågexponerade sandbottnar som helt saknar vegetation, eftersom växter inte kan rota sig i den rörliga stranden.

Även om livsmiljöerna i hav, sjöar och vattendrag på många sätt kan likna varandra, så är det stor skillnad på arter. Störst skillnad finner man mellan sötvatten och hav på grund av skillnaden i salthalt.

Utförare sorterar bottendjur under lupp innan räkning. Bild: Markus Nordin

Bottendjuren i ett prov sorteras. För att underlätta sorteringen används ett färgämne i konserveringsvätskan som färgar bottendjuren rosa.

Bottenlevande djur i miljöövervakningen

Inom miljöövervakningen används de bottenlevande djuren som en indikator på ett områdes miljötillstånd. Ofta är de arter som utgör ett bottendjursamhälle olika känsliga för olika typer av påverkan, som försurning, övergödning eller andra föroreningar. Genom att studera artsammansättningen får man en indikation på hur miljön mår i det undersökta området, samt om det är utsatt för någon form av yttre påverkan.

Läs om tillstånd för bottendjur i en vattenmiljö

Bottendjur

Om miljöövervakningen

Ansvariga experter: Caroline Raymond (SU), Ola Svensson (SU), Lars-Ove Loo (GU), Jan Albertsson (Umu), Stefan Tobiasson (Lnu)

Ansvarig myndighet är Havs- och vattenmyndigheten.

Övervakning: Övervakningen av bottendjur i havet ingår i den nationella miljöövervakningen. Vid undersökningarna tas ett sedimentprov med hjälp av en huggare. Därefter artbestäms, räknas och vägs de bottenlevande djuren i provet. Ofta mäts också salthalt, temperatur och syre i det bottennära vattnet som stödparametrar för att kunna utvärdera de bottenlevande djurens tillstånd.

Läs mer om övervakningen av bottendjur