Hoppa till huvudinnehåll

Tillståndet: 2021


Bild: Pixabay
Organiska miljögifter

Organiska miljögifter

Organiska miljögifter sprids framför allt till våra vattenekosystem via mänskliga aktiviteter på land. De sprids till sjöar, vattendrag och havsområden där de kan tas upp av olika organismer. För att ta reda på hur höga halterna av dessa giftiga ämnen är och förändras över tid undersöks de i vatten, i djur som lever i eller vid vatten samt i bottensediment. Under senare år har halterna av flera organiska miljögifter minskat i vattenmiljön, men nya kemikalier tillkommer hela tiden med okända konsekvenser för ekosystemen.

Vattendroppar på impregnerad textil. Bild: Kylbabka/Shutterstock

Organiska miljögifter kan finnas i medel som används för att göra textilier vattenavstötande.

I grundvatten förekommer sällan organiska miljögifter, med undantag för några uppmärksammade händelser där grundvattenkällor förorenats av giftiga PFAS-föreningar. Även rester av ogräsbekämpningsmedel påträffas på sina håll i grundvattnet.

Halterna av organiska miljögifter i sjöar och vattendrag varierar stort, beroende på var i landet vi befinner oss. I tättbefolkade områden i landets södra delar är halterna högre, längre norrut lägre. I svenska havsområden är variationen också stor, med generellt sett högre halter i Östersjön än i Västerhavet. Över lag minskar ändå halterna av de flesta uppmätta organiska miljögifterna i den marina miljön.

På Sveriges vattenmiljö beskrivs för närvarande halterna av ett urval av alla de miljögifter som mäts – PCB-153, dioxiner (TCDD), PFOS och två varianter av bromerade flamskyddsmedel (BDE-47 och HBCDD). Mätningarna görs fisk från både insjöar och havsområden. Halterna i sötvattensfisk är ungefär jämförbara med halterna i havslevande arter för de flesta undersökta ämnena. 

Bakgrundsfakta om organiska miljögifter

Organiska miljögifter som man hittar i sjöar, vattendrag och ute i havet kommer till största delen från aktiviteter på land. Det kan röra sig om utsläpp till mark, luft och vatten av kemikalier som används eller bildas i industriprocesser, vid olika typer av förbränning och inom jordbruket. De sprids också via små men många utsläpp från de tusentals produkter som används i samhället av oss konsumenter. Flera av dessa når våra vatten via reningsverken, som inte alltid klarar av att rena bort gifter.

Produkter som innehåller miljögifter finns överallt i större eller mindre utsträckning i vår vardag. De har använts till exempel i impregneringsmedel eller som flamskyddsmedel i bland annat textilier, plaster och papp. Några har tidigare använts i fogmassor och elektronik (PCB) och brandsläckningsskum (PFOS). En del av dessa ämnen är idag förbjudna, med de har istället ersatts av andra ämnen med oklara konsekvenser för miljön.

Organiska miljögifter förekommer oftast i högst halter nära källorna, exempelvis nedströms reningsverk, industrier eller i närheten av förbränningsanläggningar samt i urbana miljöer. De kan även spridas via luftströmmar, vilket innebär att förhöjda halter kan påträffas långt ifrån själva källan. Organiska miljögifter är svårnedbrytbara och kan ackumuleras i levande organismer. Högst halter hittas i toppen av näringsväven.

Nedan kan du läsa om de giftiga ämnen som vi presenterar mätningar av på Sveriges vattenmiljö. Alla dessa är reglerade i den så kallade Stockholmskonventionen.

Läs om tillstånd för organiska miljögifter i en vattenmiljö

Organiska miljögifter i kust och öppet hav

Tillstånd för Organiska miljögifter i kust och öppet hav

Organiska miljögifter förekommer längs hela svenska kusten i olika stor omfattning. I sediment och levande organismer är halterna högre än i vattnet, framför allt för att dessa fettlösliga kemikalier anrikas i organiskt material. Vattentemperaturer eller mängden organiskt material i vatten och sediment påverkar också koncentrationerna av olika ämnen.

Totalt sett minskar koncentrationerna i fisk av flera organiska miljögifter från svenska havsområden. Halterna av PCB, dioxiner, PFOS och bromerade flamskyddsmedel är generellt sett högre i Östersjön jämfört med i Västerhavet.

Presentation: Övervakning av miljögifter i marina organismer

Här kan du se en presentation som beskriver hur  övervakningen av organiska miljögifter och metaller i marina organismer går till och hur tillståndet ser ut. Presentationen togs fram i samband med Vattenmiljöseminariet i december 2020 och framförs av Suzanne Faxneld på Naturhistoriska riksmuseet.

Ett urval av det som mäts för att studera tillståndet för organiska miljögifter i kust och öppet hav

Välj en mätvariabel ovan för att se tidstrender i karta och grafer, eller läs mer om variabeln.
Organiska miljögifter i Kattegatt

Tillstånd för Organiska miljögifter i Kattegatt

Halterna av PFOS och bromerade flamskyddsmedel är lägre här än i Östersjön.

Dioxinhalten i sill visar ingen trend och de ligger på 0,3 pg/g våtvikt, vilket är under gränsvärdet för försäljning.

PCB-halterna minskar sedan 1988 och ligger på nästan 0,04 µg/g fettvikt. Detta är under riktvärdet för den akvatiska miljön (Ospar EAC).

Bromerade flamskyddsmedel som BDE-47 och HBCDD minskar i sill sedan 1998. Halten av BDE-47 är runt 1,8 ng/g fettvikt, vilket fortfarande är över EU:s gränsvärde för humankonsumtion, medan halten HBCDD på 2,4 ng/g fettvikt är under gränsvärdet för sekundär förgiftning.

Det perflourerade ämnet PFOS minskar i sill sedan 2005, halten är cirka 3 ng/g våtvikt och ligger under EU:s gränsvärde för humankonsumtion.

Ett urval av det som mäts för att studera tillståndet för organiska miljögifter i Kattegatt

Välj en mätvariabel ovan för att se tidstrender i karta och grafer, eller läs mer om variabeln.
Organiska miljögifter

Om miljöövervakningen

Ansvariga experter – Sjöar och vattendrag/Kust och hav: Suzanne Faxneld och Anne Sörensen, Naturhistoriska riksmuseet.

Ansvarig myndighet är Naturvårdsverket.

Övervakning av miljögifter i sjöar, vattendrag, kust och hav är en del av den nationella miljöövervakningen. Organiska miljögifter mäts i djur (biota), ofta fisk som fångas och därefter analyseras halterna av utvalda miljögifter i antingen muskel eller lever. Provtagningsplatserna i sötvatten är sjöar över hela landet som ingår i trendsjöprogrammet. Här fiskas abborre, gädda och röding för analys. I kust och hav provtas fisk (strömming/sill/tånglake) och även sillgrissleägg (visas ej detta år på sajten) från närmare trettio lokaler längs kusten och ute i öppet hav.

Läs mer om övervakningen av organiska miljögifter