Hoppa till huvudinnehåll

Tillståndet: 2021


Bild: Pixabay
Organiska miljögifter

Organiska miljögifter

Organiska miljögifter sprids framför allt till våra vattenekosystem via mänskliga aktiviteter på land. De sprids till sjöar, vattendrag och havsområden där de kan tas upp av olika organismer. För att ta reda på hur höga halterna av dessa giftiga ämnen är och förändras över tid undersöks de i vatten, i djur som lever i eller vid vatten samt i bottensediment. Under senare år har halterna av flera organiska miljögifter minskat i vattenmiljön, men nya kemikalier tillkommer hela tiden med okända konsekvenser för ekosystemen.

Vattendroppar på impregnerad textil. Bild: Kylbabka/Shutterstock

Organiska miljögifter kan finnas i medel som används för att göra textilier vattenavstötande.

I grundvatten förekommer sällan organiska miljögifter, med undantag för några uppmärksammade händelser där grundvattenkällor förorenats av giftiga PFAS-föreningar. Även rester av ogräsbekämpningsmedel påträffas på sina håll i grundvattnet.

Halterna av organiska miljögifter i sjöar och vattendrag varierar stort, beroende på var i landet vi befinner oss. I tättbefolkade områden i landets södra delar är halterna högre, längre norrut lägre. I svenska havsområden är variationen också stor, med generellt sett högre halter i Östersjön än i Västerhavet. Över lag minskar ändå halterna av de flesta uppmätta organiska miljögifterna i den marina miljön.

På Sveriges vattenmiljö beskrivs för närvarande halterna av ett urval av alla de miljögifter som mäts – PCB-153, dioxiner (TCDD), PFOS och två varianter av bromerade flamskyddsmedel (BDE-47 och HBCDD). Mätningarna görs fisk från både insjöar och havsområden. Halterna i sötvattensfisk är ungefär jämförbara med halterna i havslevande arter för de flesta undersökta ämnena. 

Bakgrundsfakta om organiska miljögifter

Organiska miljögifter som man hittar i sjöar, vattendrag och ute i havet kommer till största delen från aktiviteter på land. Det kan röra sig om utsläpp till mark, luft och vatten av kemikalier som används eller bildas i industriprocesser, vid olika typer av förbränning och inom jordbruket. De sprids också via små men många utsläpp från de tusentals produkter som används i samhället av oss konsumenter. Flera av dessa når våra vatten via reningsverken, som inte alltid klarar av att rena bort gifter.

Produkter som innehåller miljögifter finns överallt i större eller mindre utsträckning i vår vardag. De har använts till exempel i impregneringsmedel eller som flamskyddsmedel i bland annat textilier, plaster och papp. Några har tidigare använts i fogmassor och elektronik (PCB) och brandsläckningsskum (PFOS). En del av dessa ämnen är idag förbjudna, med de har istället ersatts av andra ämnen med oklara konsekvenser för miljön.

Organiska miljögifter förekommer oftast i högst halter nära källorna, exempelvis nedströms reningsverk, industrier eller i närheten av förbränningsanläggningar samt i urbana miljöer. De kan även spridas via luftströmmar, vilket innebär att förhöjda halter kan påträffas långt ifrån själva källan. Organiska miljögifter är svårnedbrytbara och kan ackumuleras i levande organismer. Högst halter hittas i toppen av näringsväven.

Nedan kan du läsa om de giftiga ämnen som vi presenterar mätningar av på Sveriges vattenmiljö. Alla dessa är reglerade i den så kallade Stockholmskonventionen.

Läs om tillstånd för organiska miljögifter i en vattenmiljö

Organiska miljögifter i sjöar och vattendrag

Tillstånd för Organiska miljögifter i sjöar och vattendrag

Organiska miljögifter förekommer i varierande grad i sjöar och vattendrag. I sediment och organismer är halterna högre än i vattnet på grund av att gifterna gärna binder till och anrikas i organiskt material. Vattentemperaturer eller mängden humusämnen i vatten och sediment påverkar också halterna av organiska miljögifter.

Södra och mellersta Sverige är mer tättbefolkat med fler större städer än landets norra delar och ligger dessutom närmare kontinenten. Här är också halterna av PCB, bromerade flamskyddsmedel, dioxiner och PFAS generellt sett högre än i norra Sverige, med några undantag för vissa PFAS. I fjällsjöarna finns de lägsta halterna.

Från ett par sjöar i Sverige finns de längsta tidsserierna i världen av analyser av utvalda organiska miljögifter i insjöfisk. Detta ger en unik bild av utvecklingen under många år. Inga av de organiska miljögifter som presenteras här visar några generellt sett ökande trender i svenska sjöar under senare år.

Ett urval av det som mäts för att studera tillståndet för organiska miljögifter i sjöar och vattendrag

Välj en mätvariabel ovan för att se tidstrender i karta och grafer, eller läs mer om variabeln.

Läs om tillstånd för organiska miljögifter i en region

Organiska miljögifter i Norra Sverige

Tillstånd för Organiska miljögifter i Norra Sverige

I sjön Storvindeln, Västerbottens län, har miljögiftet DDE i gädda analyserats sedan 1968. Det är tillsammans med analyser i gädda från södra Sverige den längsta tidsserien i världen av miljögifter i insjöfisk.

Halterna av PCB minskar under tidsperioden, 1985–2018, och halterna de senaste åren har legat runt 0,07 µg/g fettvikt. Det är knappt hälften av halterna i gädda från södra Sverige och de ligger under för den akvatiska miljön (Ospar EAC).

Dioxiner minskar i gädda från 1991 och halterna de senaste åren ligger på 0,04 pg/g våtvikt, vilket är under gränsvärdet för försäljning. Det är även fyra gånger lägre än halterna i gädda från södra Sverige.

Halterna av det bromerade flamskyddsmedlet BDE-47 i Storvindeln minskar sedan 2006 och halterna ligger nu på 3,1 ng/g fettvikt, vilket är över gränsvärdet för humankonsumtion.

PFOS visar ingen tidstrend och halterna är cirka 1,1 ng/g våtvikt, vilket är under gränsvärdet för humankonsumtion.

 

I Stensjön, Gävleborgs län, har klorerade bekämpningsmedel och PCB analyserats i abborre sedan 1997. Här syns ingen trend alls, troligen på grund av att det är svårare att se en tydlig trend om man inte följt halterna under en längre tid.

De senaste åren ligger PCB-halten på runt 0,03 µg/g fettvikt, vilket är i samma storleksordning som hos abborre i södra Sverige. Halterna ligger under riktvärdet för den akvatiska miljön (Ospar EAC).

Halterna av flamskyddsmedlet BDE-47 och dioxinerna visar inga trender. Halterna av BDE-47 ligger på 2,2 ng/g fettvikt, vilket är över gränsvärdet för humankonsumtion.

Dioxinhalterna ligger på 0,05 pg/g våtvikt, vilket är långt under gränsvärdet för försäljning.

PFOS visar en nedåtgående trend mellan 2007 och 2018. Halterna ligger på 2,35 ng/g våtvikt, vilket är under gränsvärdet för humankonsumtion.

Ett urval av det som mäts för att studera tillståndet för organiska miljögifter i Norra Sverige

Välj en mätvariabel ovan för att se tidstrender i karta och grafer, eller läs mer om variabeln.
Organiska miljögifter

Om miljöövervakningen

Ansvariga experter – Sjöar och vattendrag/Kust och hav: Suzanne Faxneld och Anne Sörensen, Naturhistoriska riksmuseet.

Ansvarig myndighet är Naturvårdsverket.

Övervakning av miljögifter i sjöar, vattendrag, kust och hav är en del av den nationella miljöövervakningen. Organiska miljögifter mäts i djur (biota), ofta fisk som fångas och därefter analyseras halterna av utvalda miljögifter i antingen muskel eller lever. Provtagningsplatserna i sötvatten är sjöar över hela landet som ingår i trendsjöprogrammet. Här fiskas abborre, gädda och röding för analys. I kust och hav provtas fisk (strömming/sill/tånglake) och även sillgrissleägg (visas ej detta år på sajten) från närmare trettio lokaler längs kusten och ute i öppet hav.

Läs mer om övervakningen av organiska miljögifter