Hoppa till huvudinnehåll

Tillståndet: 2019


Bild: Pixabay
Organiska miljögifter

Organiska miljögifter

Detta är en äldre rapport: Läs den senaste rapporten för Organiska miljögifter

Organiska miljögifter som man hittar i sjöar, vattendrag och ute i havet kommer till största delen från aktiviteter på land. Det kan röra sig om utsläpp till mark, luft och vatten av kemikalier som används eller bildas i industriprocesser, vid olika typer av förbränning och inom jordbruket. De sprids också via små men många utsläpp från de tusentals produkter som används i samhället av oss konsumenter.

Vattendroppar på impregnerad textil. Bild: Kylbabka/Shutterstock

Organiska miljögifter kan finnas i medel som används för att göra textilier vattenavstötande.

En del av de ämnen som beskrivs här har använts till exempel som impregneringsmedel eller flamskyddsmedel i bland annat textilier, plaster och papp eller papper.

Några har tidigare använts i fogmassor och elektronik (PCB) och brandsläckningsskum (PFOS). Dessa ämnen är idag, med vissa undantag, förbjudna, men har istället ersatts av andra ämnen.

Organiska miljögifter förekommer oftast i högst halter nära källorna, exempelvis nedströms reningsverk, industrier eller i närheten av förbränningsanläggningar samt i urbana miljöer. De kan även spridas via luftströmmar, vilket innebär att förhöjda halter kan påträffas långt ifrån själva källan.

Många organiska miljögifter kan ackumuleras i djur via föda och mycket höga halter kan hittas i toppen av näringsväven. Flertalet av dessa ämnen är svårnedbrytbara i miljön och kan finnas långt bort ifrån de ursprungliga utsläppskällorna.  

För att ta reda på hur halterna av organiska miljögifter i vattenmiljön ser ut och förändras över tid undersöks de i vatten, i djur som lever i eller vid vatten samt i bottensediment. Detta första år på Sveriges vattenmiljö beskrivs halterna i fisk. Halterna i sötvattensfisk är ungefär jämförbara med halterna i havslevande arter för de flesta undersökta ämnena.

Några organiska miljögifter

PCB – industrikemikalie, användes till exempel i fogmassor och isolatorer som ett alternativ till brandfarlig olja.

Dioxiner – biprodukt vid till exempel blekning av pappersmassa, förbränning av avfall eller fossila bränslen.

Bromerade flamskyddsmedel (HBCDD och PBDE) – impregnering av textilier eller som tillsats i plaster.

Perfluorerade ämnen (PFAS) – ytskiktsbehandling av till exempel allväderskläder och matförpackningar.

Läs om tillstånd för organiska miljögifter i en vattenmiljö

Organiska miljögifter i sjöar och vattendrag

Tillstånd för Organiska miljögifter i sjöar och vattendrag

Organiska miljögifter förekommer i varierande grad i sjöar och vattendrag. I sediment och organismer är halterna högre än i vattnet på grund av att gifterna gärna binder till och anrikas i organiskt material. Vattentemperaturer eller mängden humusämnen i vatten och sediment påverkar också halterna av organiska miljögifter.

Södra Sverige är mer tättbefolkat med fler större städer än landets norra delar och ligger dessutom närmare kontinenten. Här är också halterna av PCB, bromerade flamskyddsmedel, dioxiner och PFAS generellt sett högre än i norra Sverige. I fjällsjöarna finns de lägsta halterna.

Från ett par sjöar i Sverige finns de längsta tidsserierna i världen av analyser av utvalda organiska miljögifter i insjöfisk. Detta ger en unik bild av utvecklingen under många år. Inga av de organiska miljögifter som presenteras här visar några generellt sett ökande trender i svenska sjöar under senare år.

Ett urval av det som mäts för att studera tillståndet för organiska miljögifter i sjöar och vattendrag

Välj en mätvariabel ovan för att se tidstrender i karta och grafer, eller läs mer om variabeln.

Läs om tillstånd för organiska miljögifter i en region

Organiska miljögifter i Södra Sverige

Tillstånd för Organiska miljögifter i Södra Sverige

I sjön Bolmen, Kronobergs län, har DDE och bromerade flamskyddsmedel analyserats i gädda sedan 1967. Det är den längsta tidsserien av dessa miljögifter i insjöfisk i världen.

PCB började mätas 1989 och sedan dess har halterna minskat. De senaste åren har de legat på cirka 0,18 µg/g fettvikt, vilket är under gränsvärdet (Ospar EAC). 

Dioxiner (TCDD-ekvivalenter) minskar i gädda från Bolmen sedan 1994. Halterna de senaste åren ligger på 0,2 pg/g våtvikt . Det är ungefär fyra gånger högre än halterna i gädda från norra Sverige.

Trenden för det bromerade flamskyddsmedlet BDE-47 i gädda visar ökande halter 1967 –1992, därefter sjunker dem. Det beror sannolikt på kraftigt minskade europeiska utsläpp av pentaBDE, en blandning som till stor del består av just BDE47. Halterna de senaste åren har legat stabilt på cirka 20-30 ng/g fettvikt , vilket fortfarande är högre än EU:s gränsvärde för god kemisk vattenkvalitet .

I sjön Skärgölen, Kalmar län, har miljögifter i abborre analyserats sedan 1981 och PCB-halterna varje år sedan 2006, samt en enstaka mätning 1999. Men det syns ingen trend för PCB under denna tid, vilket troligen beror på den relativt sett korta tidsserien. De senaste åren ligger halterna på cirka 0,02 µg/g fettvikt, vilket är under gränsvärdet (Ospar EAC).

PFOS i abborre från Skärgölen har mätts sedan 1981 och minskar sedan mitten av 1990-talet. De senaste åren har de legat runt 6 ng/g våtvikt, vilket är under EU:s gränsvärde.

Dioxiner (TCDD-ekvivalenter) i abborre minskar, fast endast baserat på våtvikt, inte när de uttrycks i fettvikt.  De senaste åren ligger halterna på 0,07 pg/g våtvikt (motsvarar 11 pg/g fettvikt), vilket är under gränsvärdet för sekundär förgiftning och humanhälsa.

 

Figur som visar halterna av organiska miljögifter i sjöar i södra Sverige.

Ett urval av det som mäts för att studera tillståndet för organiska miljögifter i Södra Sverige

Välj en mätvariabel ovan för att se tidstrender i karta och grafer, eller läs mer om variabeln.
Organiska miljögifter

Om miljöövervakningen

Ansvariga experter – Sjöar och vattendrag/Kust och hav: Suzanne Faxneld och Anne Sörensen, Naturhistoriska riksmuseet.

Ansvarig myndighet är Naturvårdsverket.

Övervakning av miljögifter i sjöar, vattendrag, kust och hav är en del av den nationella miljöövervakningen. Organiska miljögifter mäts i djur (biota), ofta fisk som fångas och därefter analyseras halterna av utvalda miljögifter i antingen muskel eller lever. Provtagningsplatserna i sötvatten är sjöar över hela landet som ingår i trendsjöprogrammet. Här fiskas abborre, gädda och röding för analys. I kust och hav provtas fisk (strömming/sill/tånglake) och även sillgrissleägg (visas ej detta år på sajten) från närmare trettio lokaler längs kusten och ute i öppet hav.

Läs mer om övervakningen av organiska miljögifter