Detta är en äldre rapport: Läs den senaste rapporten för Effekter av TBT
Effekter av TBT (tributyltenn) övervakas för att kunna bedöma påverkan i havet av detta giftiga ämne. TBT har använts i båtbottenfärger från 1960-talet till långt in på 2000-talet för att förhindra att olika organismer sätter sig fast och börjar växa på båtskrov.
Båtbottenfärg som innehåller det giftiga ämnen TBT (tributyltenn) är idag förbjuden, men effekterna från tidigare användning visar sig bland annat som könsförändringar hos snäckor.
TBT har alltså använts i båtbottenfärg under lång tid i Sverige och på andra håll i världen. Sedan 2008 är ämnet totalförbjudet i båtbottenfärg inom EU. Exponering för TBT kan leda till hormonell påverkan så att honorna hos ett flertal snäckarter utvecklar hanliga könsorgan, så kallat imposex. Detta kan göra snäckorna sterila. Imposex mäts på flera lokaler läng svenska kusten På västkusten mäts graden av imposex och TBT-halten i vävnad hos stor nätsnäcka och på ostkusten mäts enbart imposex i stor tusensnäcka. Tusensnäckorna är så små att det blir svårt att mäta TBT-halten i vävnad hos dessa.
Bedömningen av ett havsområdes miljötillstånd utifrån imposex baseras på i vilken grad honorna är drabbade av detta. Graden av imposex uttrycks som VDSI (Vas Deferens Sequence Index). Ospar:s och ICES:s bedömningskriterier används. Miljötillståndet när det gäller effekter av TBT i svenska vatten varierar från otillfredsställande till gott.
I Skagerrak minskar trenden av imposex hos stor nätsnäcka vid alla lokaler utom en. I Kattegatt visar lokaler i utsatta områden på ett sämre miljötillstånd, jämfört med lokaler i mer opåverkade områden. Den tydliga minskning som ses på flera lokaler i Skagerrak ses inte i Kattegatt. Detta beror i viss mån på att färre lokaler undersöks i Kattegatt men också på att en mindre känslig snäckart (stor tusensnäcka) används vid hälften av dessa lokaler. Att ytterligare en art används i Kattegatt beror på att stor nätsnäcka inte är så vanlig i södra Kattegatt eftersom salthalten är för låg där.
I mindre påverkade områden, exempelvis vid referenslokalerna, ses endast små variationer mellan åren, vilket är förväntat. Vid lokalerna i södra
Insamling av stor tusensnäcka vid Salvikens strandängar, Öresund.
I södra Egentliga Östersjön bedöms miljötillståndet som måttligt vid samtliga lokaler medan miljötillståndet vid flertalet av lokalerna i norra Egentliga Östersjön varierar mellan måttligt och gott.
I norra delen av Egentliga Östersjön studeras imposex hos stor tusensnäcka (P. Ulvae) vid tre hamnar (punktkällor): Blankaholm, Oxelösund och Bullandö; tre referenslokaler: Öre, Kittelön och Stora Bäckskär; samt tre naturhamnar: Vippholmen, Ringsöfladen och Lökaö.
Vid Blankaholm minskar såväl VDSI hos snäckorna som andelen honor som är påverkade. Andelen honor med imposex har minskat från som mest 38 procent till nuvarande 6 procent. Miljötillståndet i Blankaholm bedöms numera som gott.
Miljötillståndet för övriga punktkällor är också fortsatt måttligt. I Oxelösund var 37 procent av alla analyserade honor påverkade och i Bullandö hade 20 procent av honorna någon form av imposex. I båda hamnarna ses dock en nedåtgående trend.
I naturhamnarna och vid referenslokalerna i norra Egentliga Östersjön syntes effekter av TBT-påverkan vid alla sex lokalerna, men inga minskande trender ses, med undantag för naturhamnen Vippholmen. Miljötillståndet bedöms som måttligt vid Lökaö, Kittelön och Öre, medan tillståndet vid övriga lokaler är gott. Andelen honor med imposex i naturhamnar och referenslokaler varierar mellan 6 och 25 procent. Påverkan är som väntat betydligt lägre vid dessa lokaler än vid punktkällorna.
Sammanfattningsvis för norra Egentliga Östersjön bedöms miljötillståndet vid fyra av nio lokaler som gott och vid övriga fem som måttligt. En signifikant minskning ses vid fyra lokaler varav en är en punktkälla – Blankaholm, där det tidigare funnits ett sågverk.
I södra delen av Egentliga Östersjön studeras imposex hos stor tusensnäcka (Peringia ulvae) varje år vid två hamnar: Hällevik och Simrishamn; två referenslokaler (Toseboviken och Simrishamn ref); samt vid en naturhamn på Tjärö. Tidigare studerades även Trelleborgs hamn samt en referensstation till denna, men på grund av svårigheter att hitta snäckor så har dessa lokaler ersatts av lokalerna vid Simrishamn med start 2018. Imposex fanns hos snäckor vid alla lokaler och miljötillståndet bedömdes som måttligt överallt.
Påverkan från TBT är som störst vid hamnen i Hällevik; både VDSI och andelen påverkade snäckor överskrider resultaten från alla övriga lokaler i Södra Egentliga Östersjön. Mer än hälften av snäckorna, 58 procent, i Hällevik har någon form av imposex. Den procentuella påverkan i referenslokalerna samt naturhamnen är lägre och varierar mellan 10 och 30 procent. Provtagning har skett årligen under tolv år vid lokalerna Hällevik, Toseboviken samt Tjärö och en nedåtgående trend ses vid samtliga lokaler.
Sammanfattningsvis är miljötillståndet för södra Egentliga Östersjön måttligt vid samtliga lokaler, oavsett hur stor andel snäckor som påverkats i området, och och nedåtgående trender ses vid tre av lokalerna.
Inom Kattegatt används två indikatorarter för TBT. I Glommens fiskehamn samt utanför Gåsanabbe studeras stor nätsnäcka Tritia nitida och vid Råå hamn och vid Salvikens strandängar studeras stor tusensnäcka Peringia ulvae.
Snäckorna vid Gåsanabbe visar fortsatt låga nivåer av imposex. Ingen tydlig minskning syns, utan VDSI och TBT-halt i vävnad har legat stabilt på en låg nivå, och visar på ett gott miljötillstånd. Vid Glommens fiskehamn syns däremot högre nivåer av imposex i stor nätsnäcka, liksom starkt förhöjd TBT-halt i snäckvävnaden. Ingen minskning ses för några av variablerna och miljötillståndet bedöms här som måttligt.
Ett annat område i Kattegatt som är starkt påverkat av TBT är Råå hamn. Där visar cirka 61 procent av honorna av stor tusensnäcka något stadium av imposex. Stor tusensnäcka är inte lika känslig för TBT som nätsnäckan. Den drabbas därför sällan av de högsta stadierna av imposex, även om föroreningsgraden är hög. Miljötillståndet för snäckorna från Råå hamn, där det finns plats för 1200 båtar, bedöms vara måttligt. Vid Salvikens strandängar uppvisar 18 procent av honorna imposex och VDSI ligger på 0,18. Detta innebär ett måttligt miljötillstånd, men även en ökning mot tidigare resultat. Inga tydliga trender syns vid varken Råå hamn eller Salvikens strandängar.
Totalt sett syns inga trender i Kattegatt och miljötillståndet vid de flesta lokalerna klassas som måttligt, undantaget är Gåsenabbe där miljötillståndet bedöms som gott.
Övervakning av biologiska effekter av TBT hos stor nätsnäck Tritia nitida (tidigare Nassarius nitidus) har pågått i Skagerrak sedan 2003. VDSI har sedan dess minskat vid alla fyra lokaler i Brofjorden, men trenden tenderar att plana ut från 2009 och framåt. Vissa år syns tendenser till ökningar, exempelvis 2010 då VDSI ökade för att senare åter minska. Även en minskning av halten TBT i vävnaden kan ses vid samtliga lokaler. Minskningen är som tydligast de två första åren och då främst vid Slätholmarna och Råoljekajen. Miljötillståndet bedöms vara gott vid lokalerna Holmsundsbåden samt vid Slätholmarna. Tillståndet vid övriga lokaler är måttligt.
Lokalerna i Göteborgs skärgård visar tydligt att effekterna av TBT, i form av imposex, ökar ju närmare Göteborgs hamnområde man kommer.
I Ersdalsviken, i ytterskärgården på den västra sidan av Hönö, är påverkan av TBT låg. Mellanårsvariationerna här är små, och det är troligt att denna lokal avspeglar opåverkade bakgrundsnivåer i området, och visar på ett gott miljötillstånd. VDSI är generellt högre vid Lilla Varholmen och Långholmen, som båda ligger närmare Göteborg. I Lilla Varholmen har både VDSI och TBT i snäckornas vävnad minskat signifikant över tiden, men vid Långholmen minskade endast VDSI. Miljötillståndet vid dessa båda lokaler bedöms dock som måttligt.
Vid Dockpiren inne i Göteborg har VDSI minskat signifikant. Halten av TBT i vävnaden är dock fortsatt hög och miljötillståndet för Dockpiren bedöms därför som otillfredsställande.
Vid referenslokalen i Skagerrak är VDSI och TBT-halten i snäckornas vävnad stabilt låg och har så varit sedan programmet startade. Trenden minskar dessutom svagt för båda variablerna och miljötillståndet har förbättrats från måttligt till gott sedan 2011.
Minskande trender ses vid alla lokaler i Skagerrak utom vid Ersdalsviken. Kvoten mellan TBT och dess nedbrytningsprodukter är dessutom under 1 vid samtliga lokaler utom Dockpiren, vilket innebär att nedbrytningen av TBT är snabbare än tillförseln. Sammantaget bedöms miljötillståndet i Skagerrakt vara gott vid tre lokaler, måttligt vid fem och otillfredsställande vid en lokal.
Ansvarig expert: Marina Magnusson, Marine Monitoring AB
Ansvarig myndighet är Naturvårdsverket.
Övervakning av effekter av TBT (tributyltenn) är en del av den nationella miljöövervakningen och övervakning av snäckor har pågått sedan 2003 i Västerhavet och sedan 2008 i Egentliga Östersjön. Provtagningen på västkusten utförs som gradientstudier från två stora hamnar – Brofjorden utanför Lysekil och i Göteborgs hamn, samt två lokaler längs Hallandskusten. I Östersjön besöks 16 lokaler fördelade på sex geografiska områden från Stockholms skärgård till Råå i Skåne.
