Hoppa till huvudinnehåll

Tillståndet: 2021


Bild: Pixabay
Säl

Säl

Sälar tillhör gruppen marina däggdjur och har en viktig roll längst upp i det marina ekosystemet. Lyckad förvaltning och lägre halter av miljögifter har gjort att  sälarna som lever längs Sveriges kuster har blivit fler de senaste årtiondena. Sälarnas antal och hälsa övervakas som indikatorer för miljögifter och rubbningar i näringsväven.

knubbsälar på kobbe Bild: Karl Lundström

Sälstammarna i Sverige har återhämtat sig efter att ha varit betydligt färre under 1960- och 70-talen. Jakt och långlivade miljögifter var orsaken till att sälarna då var utrotningshotade. Sälarna är fortfarande inte lika många som de var i början av 1900-talet men antalet har gått stadigt uppåt de senaste årtiondena.

Sälarna lever nästan uteslutande på fisk, som sill/strömming, siklöja, olika arter av torskfisk, plattfisk, mört och spigg. Det ökade antalet sälar har lett till ökade konflikter med fiskeindustrin och numera får skyddsjakt bedrivas på säl, det vill säga man får skjuta sälar som man misstänker tar fisk i fiskeredskapen. År 2020 infördes också licensjakt på gråsäl.

Sammanfattningsvis kan det sägas att det är en medveten och framgångsrik förvaltning som har gjort att vi idag har relativt stabila sälstammar.

Läs om tillstånd för säl i en vattenmiljö

Säl i kust och öppet hav

Tillstånd för Säl i kust och öppet hav

Tillståndet för sälarna baseras delvis på antalet, där man både pratar om populationens storlek och tillväxthastighet. En annan del som undersöks är sälarnas hälsotillstånd. De har i varierande grad haft olika hälsoproblem sedan 1970-talet, bland annat sterilitet, tarmsår och minskad späcktjocklek. När det gäller antalet är tillståndet för sälarna förhållandevis gott, då samtliga sälbestånd i svenska vatten växer. Utvecklingen skiljer sig dock åt mellan olika arter och områden.

Läs mer om sälhälsa

Sveriges sälbestånd har idag återhämtat sig, efter kraftig nedgång under första delen av 1900-talet, till följd av intensiv jakt och höga halter av långlivade miljögifter. Miljögifter ledde under andra hälften av århundradet till sterilitet hos många sälar. Även om sälpopulationerna fortfarande är lägre än de var historiskt så tyder övervakningsdata och forskning på att både gråsälbeståndet i Östersjön och knubbsälbeståndet i Skagerrak börjar närma sig en gräns då populationens tillväxt avtar. Förhållandena i naturen är annorlunda idag än tidigare, vilket påverkat födotillgången. Till exempel har fiskbestånden förändrats, både i artsammansättning och i total mängd.

Antalet vikare i Bottenviken ökar stadigt, men ligger fortfarande under artens troliga tillväxtpotential. Isutbredning och islossning i Bottenviken har varierat kraftigt de senaste åren. Detta har även påverkatövervakningsresultaten, eftersom en större andel av populationen ligger uppe på is under inventeringen de år som isen släpper tidigt. Sannolikt kommer vikaresälens fortplantning att påverkas negativt av förändrade isförhållanden i framtiden.

Även gråsälen ökar sedan ganska lång tid, och idag finns sannolikt över 40 000 gråsälar i Östersjön. Gråsäl är den sälart vi har flest av i Sverige. Populationen av knubbsäl i Kalmarsund ökar och det gör även knubbsälspopulationerna i Skagerrak och Kattegatt.

En säl med fisk i munnen som tittar sticker upp huvudet ur vattnet. Bild: Karl Lundström
Bild: Karl Lundström

Sälar övervakas som indikatorer för storskaliga förändringar i marina ekosystem. Som toppkonsumenter är sälarna särskilt utsatta för miljögifter, eftersom vissa gifter ackumuleras på sin väg upp genom näringsväven. Sälpopulationernas utveckling kan alltså påverkas av förändringar längre ner i födoväven.

Sälar lever på fisk. En gråsäl äter ungefär 4-5 kg fisk om dagen. 

Presentation: övervakning av sälpopulationer

Här kan du se en presentation som beskriver hur sälövervakningen går till och hur tillståndet för de olika sälarterna ser ut. Presentationen togs fram i samband med Vattenmiljöseminariet i december 2020 och framförs av Anja Carlsson på Naturhistoriska riksmuseet.

Ett urval av det som mäts för att studera tillståndet för säl i kust och öppet hav

Välj en mätvariabel ovan för att se tidstrender i karta och grafer, eller läs mer om variabeln.
Säl i Skagerrak

Tillstånd för Säl i Skagerrak

I Skagerrak dominerar arten knubbsäl, även om någon enstaka gråsäl ibland letar sig upp längs västerhavskusten eller från Nordsjön. Det är inte ovanligt att man ser mindre eller större grupper av knubbsäl som ligger uppe på någon kobbe eller sandbank. Knubbsälens tillväxthastighet i Skagerrak ligger sedan 2002 runt 7 procent.

Tillväxthastigheten är något mindre än under perioden mellan 1978 och 2002, då den växte med 12 procent. De senaste åren har antalet räknade sälar i Skagerrak legat omkring 5000 - 6000. Detta uppskattas motsvara ungefär 65 procent av den totala populationen.

Under 2014 drabbades knubbsälarna av fågelinfluensa (N10N7) och nära 700 döda sälar drev iland i Sverige och Danmark. Populationerna av knubbsäl i Skagerrak och Kattegatt ska betraktas som skilda bestånd då genetiska analyser visar att utbytet mellan populationerna är mycket begränsat. Till Skagerrak-populationen räknas också sälarna i yttre Oslofjorden, Norge.

Knubbsälar äter nästan bara fisk, främst torskfiskar, plattfiskar och sill.

Knubbsälarna i Skagerrak ökar i antal, men inte med samma hastighet som under perioden 1978-2002. Sälarna som räknas i Skagerrak inkluderar norska kusten.

Säl i Kust och öppet hav
Säl

Om miljöövervakningen

Ansvariga experter: Markus Ahola och Anja Carlsson, Naturhistoriska riksmuseet

Säl ingår i den nationella miljöövervakningen, programområde Kust och hav, som indikator på miljögiftseffekter och andra storskaliga förändringar i det marina ekosystemet. Övervakningen av sälarnas antal görs genom att man räknar de djur som ligger uppe på land eller på is under pälsbytesperioden. Räkningen sker framför allt genom att sälarna fotograferas, från flygplan och helikopter, men några lokaler räknas från land eller båt.

Läs mer om miljöövervakning av säl