Hoppa till huvudinnehåll

Gråsälen är den mest talrika av Sveriges tre sälarter. Den lever i huvudsak i Östersjön, där den rör sig över stora områden. Därför behandlas gråsäl i Östersjön som ett bestånd och samma förvaltningsenhet och sedan år 2000 samordnas räkningen med andra östersjöländer. Populationsutvecklingen av gråsäl övervakas för att sälarna fungerar som indikatorer för miljögifter och rubbningar i näringsväven.

Gråsälar som ligger uppe på en kopbbe Bild: Amanda Magnusson Overmark
Bild: Amanda Magnusson Overmark

Gråsälen föder sina kutar i mars och parar sig på nytt bara några veckor senare. Den föredrar att föda på is men föder också på land. Någon gång under slutet av maj till början av juni ömsar den päls och ligger då för det mesta uppe på kobbar och skär. Detta är också tidpunkten då populationen inventeras. Precis som knubbsälen är gråsälen platstrogen och återvänder till samma områden och platser för kutning och ömsning. Övervakningen av gråsäl koordineras med andra länder runt Östersjön för att för att få en så fullständig bild som möjligt av sälarnas status. Övervakningen av sälarnas antal görs genom att man räknar de djur som ligger uppe på land eller på is under pälsbytesperioden.

Jämfört med tidigt 1900-tal är antalet gråsälar fortfarande lågt. Man tror att det vid 1800-talets slut fanns nästan 100 000 gråsälar i Östersjön. Vid 1980-talets början var populationen nere på runt 3000 djur. Efter att halterna av miljögifterna PCB och DDT minskat och jaktförbud införts har gråsälen återhämtat sig och ökat i antal. Idag uppskattar forskarna att över 40 000 gråsälar finns i Östersjön. Gråsälar äter nästan bara fisk, främst strömming, men födovalet varierar tydligt beroende på vilka arter som finns tillgängliga i olika områden.

Även om tillväxten anses relativt god har nya hälsoproblem hos säl dykt upp under 2000-talet. Späcklagret har minskat och förekomsten av  leverparasiter har ökat och tarmsår förekommer fortfarande.

Läs mer om tillståndet för säl