Hoppa till huvudinnehåll

Tillståndet: 2021


Bild: Kamiel Kempeneers/CC BY-NC-ND 2.0
Metaller

Metaller

Detta är en äldre rapport: Läs den senaste rapporten för Metaller

Metaller förekommer naturligt i berggrund, jordar och vatten, men ibland är halterna förhöjda på grund av utsläpp från mänskliga aktiviteter. Föroreningar av tungmetaller har belastat och belastar fortfarande vattenmiljön från både punktkällor och via långväga transporter i luft. På vissa håll påträffas förhöjda metallhalter i grundvatten, vilket oftast beror på att berggrunden är naturligt rik på metaller.

Vy över industri med rykande skorstenar. Bild: Pi-Lens/Shutterstock

En del metallföroreningar kommer till Sverige via lufttransport från andra delar av Europa.

I Sverige har gamla utsläpp av tungmetaller från industrier förorenat sjöar och vattendrag. En del av dessa metaller transporteras vidare ut mot kust och hav via vattendrag och bidrar till ökade föroreningar där. Vid kusten finns dessutom fortfarande punktutsläpp från olika verksamheter.

Höga kvicksilverhalter i insjöfisk har länge varit ett problem i Sverige. En person som äter stora mängder kvicksilverhaltig fisk löper ökad risk för skador på nervsystemet.

För att ta reda på hur metallhalterna i vattenmiljön ser ut och förändras över tid undersöks de i dels i vattnet i sig, dels i djur som lever i eller hämtar sin föda i vatten samt i bottensediment till havs. För närvarande presenterar Sveriges vattenmiljö mätningar av bly, kvicksilver och kadmium i fisk från sjöar, kust och hav, samt dessa metaller och även nickel i vatten från sjöar och vattendrag.

Bakgrundsfakta om metaller

Metallföroreningar kan transporteras bland annat via utsläpp till luft från kraftverk och andra förbränningsprocesser. De kan också komma från naturliga källor, till exempel finns kvicksilver i rök från skogsbränder och vulkanutbrott.

Metaller binder till bottensedimenten i vattendrag, sjöar och i havet. Strömmar, båttrafik, muddring eller djur, som rör om bottnarna, kan göra att metallerna åter frisätts och börjar cirkulera i ekosystemet. Vattnets surhet och mängden humusämnen (organiskt material) m.m. påverkar också halterna av metaller.

Metaller bioackumuleras inte i näringsväven på samma sätt som organiska miljögifter, med kvicksilver som ett viktigt undantag.

Läs om tillstånd för metaller i en vattenmiljö

Metaller i sjöar och vattendrag

Tillstånd för Metaller i sjöar och vattendrag

Metaller förekommer naturligt i låga halter i sötvatten. I sediment och organismer är halterna högre genom en naturlig anrikning. Metallhalterna varierar beroende på berggrund och jordarter i tillrinningsområdet för sjön eller vattendraget.

 

Här redovisas resultaten från provtagning av abborre, gädda och röding, samt metallhalter i vatten i utvalda sjöar. Sjöarna har valts ut för att representera landets norra och södra delar, samt fjällen. Det finns betydligt mer data. Här visas ett urval.

Halterna av kadmium, bly och nickel i vatten är generellt sett högre i södra Sverige än i norra, med undantag för sjöar i Västerbottens kustland. Metallhalterna i vatten följer i princip samma mönster som det atmosfäriska nedfallet av luftföroreningar, men kan också påverkas av punktkällor som mineralfyndigheter och gruvor. Överlag har metallhalterna i sötvatten minskat över hela landet, men enstaka ökande trender förekommer för bly och nickel.

Minskningarna i vatten kan bero på minskat nedfall av luftföroreningar, men eftersom lösligheten av en del metaller är större i försurat vatten så kan den minskade försurningen också bidra till att halterna sjunkit. Detta gäller till exempel kadmium. För kvicksilver i vattendrag syns inga signifikanta trender, med undantag för minskande halter i Vindelälven.

Kvicksilverhalterna i provtagen fisk i sjöar ligger fortfarande högt, minst tio gånger högre än i strömming från Östersjön. Blyhalterna har däremot gått ner, vilket till största delen beror på att man förbjöd bly i bensin år 1994. Kadmium i fisk visar inga tydliga trender, i vissa sjöar går halterna ner, medan de i andra sjöar ökar eller ligger på en jämn nivå. Det syns heller inga tydliga geografiska mönster för kadmium.

Halterna av bly, kvicksilver och kadmium varierar i hela landet, med generellt sett lägst halter i fjällsjöar, högre i norra Sverige och högst halter i landets södra delar.

 

Läs om tillstånd för metaller i en region

Metaller i Södra Sverige

Tillstånd för Metaller i Södra Sverige

I sjön Bolmen, Kronobergs län, har kvicksilver i gädda analyserats sedan 1967, vilket är den längsta tidsserien i världen av insjöfisk. Halterna av kvicksilver i gädda från Bolmen är något högre jämfört med gäddor från sjön Storvindeln i norra Sverige.

Kvicksilverhalterna visar ingen signifikant trend över tidsperioden 1967–2019 och ligger mellan ca 300-500 ng/g våtvikt, vilket är mer än tio gånger högre än gränsvärdet för sekundär förgiftning (20 ng/g våtvikt).

Kadmiumhalterna visar heller ingen tydlig trend över hela tidsperioden och med ganska stor mellanårsvariation. Halterna i Bolmen de senaste åren ligger runt 0,3 µg/g torrvikt i lever, vilket är fem gånger högre än halterna i gädda från norra Sverige.

Blyhalterna i gädda har minskat över tid, vilket troligen beror på att bly förbjöds i bensin under 1990-talet. Halterna de senaste åren ligger knappt under 0,01 µg/g torrvikt.

Halterna i vatten av kadmium och blyligger i nivå med vad som kan betraktas som normalt för södra Sverige, medan nickelhalten är mycket låg. För kadmium och nickel syns inga signifikanta trender, medan blyhalten minskar signifikant.

I sjön Skärgölen, Kalmar län, har metallhalter i abborre analyserats sedan 1981.

Kvicksilver visar ingen trend 1981–2019. De senaste åren har halterna legat runt 200-300 ng/g våtvikt, vilket även det är långt över gränsvärdet för sekundär förgiftning. Halterna är i ungefär samma storleksordning som i abborre från norra Sverige.

Blyhalterna i abborre minskar under hela tidsperioden, en trolig effekt av förbudet i bensin på 1990-talet. Det senaste året ligger halterna, mätta i abborrens lever, på 0,1 µg/g torrvikt, vilket är cirka tio gånger högre än blyhalterna i gäddlever. Halten i abborre ligger under gränsvärdet för försäljning.

Kadmiumhalterna i abborre visar ingen trend. Under de senaste åren ligger halterna mellan 5 och 9 µg/g torrvikt, vilket är under gränsvärdet för sekundär förgiftning.

Metallhalter i vatten analyseras inte regelbundet i Bolmen, så här visas inga resultat.

Ett urval av det som mäts för att studera tillståndet för metaller i Södra Sverige

Välj en mätvariabel ovan för att se tidstrender i karta och grafer, eller läs mer om variabeln.
Metaller

______________________________________________________________________________

Fakta: Gränsvärden för metallhalter

Internationella gränsvärden för fisk finns satta för bly, kvicksilver, kadmium och nickel.

Halterna av kvicksilver överstiger gränsvärdet för så kallad sekundär förgiftning satt för fisk i alla undersökta sjöar. Gränsvärden för tungmetaller är gemensamma för alla länder inom EU och är satta för att skydda organismer i vattenekosystem från allvarliga effekter. Det finns även ett gränsvärde för hur höga halter det får finnas i fisk som ska säljas som livsmedel till konsument.

______________________________________________________________________________

 

Om miljöövervakningen

Ansvariga experter

  • Sjöar och vattendrag/Kust och hav (mätningar i fisk): Suzanne Faxneld och Anne Sörensen, Naturhistoriska riksmuseet.
  • Sjöar och vattendrag (mätningar i vatten): Jens Fölster, Sveriges lantbruksuniversitet

Ansvarig myndighet är Naturvårdsverket.

Övervakning av metaller i sjöar, vattendrag, kust och hav är en del av den nationella miljöövervakningen. Metaller mäts i djur (biota), ofta fisk som fångas och därefter analyseras halterna i antingen muskel eller lever. Provtagningsplatserna i sötvatten är sjöar över hela landet som ingår i trendsjöprogrammet. Här fiskas abborre, gädda och röding för analys. I kust och hav analyseras abborre, strömming/sill och tånglake från närmare 30 lokaler längs kusten och i öppet hav.

Läs mer om övervakningen av metaller