Hoppa till huvudinnehåll

Tillståndet: 2019


Bild: Shutterstock
Försurning

Försurning

Förbättring i söta vatten, försämring i salta. Mänskliga aktiviteter bidrar till ökad försurning av mark och vatten. Det kan leda till fiskdöd i vattendrag och försvåra bildningen av kalkskal i havet. Generellt visar våra sötvatten en viss återhämtning sedan 1990-talet medan situationen i den marina miljön riskerar att gå åt fel håll, till följd av ökad koldioxidhalt i luften. Risk finns också för att fortsatt försurning av skogsmark kan ge höga halter av nitrat i grundvattnet i framtiden.

Bild: Ida Wendt

Försurning förekommer i både söta och salta vatten, men har både olika orsaker och olika problembilder i de olika vattenmiljöerna. Försurning av våra hav har uppmärksammats allt mer under senare år. 

Orsakerna till försurningen skiljer sig delvis åt mellan sötvatten- och saltvattenmiljöer, och även effekterna. Gemensamt är att den kemiska livsmiljön förändras snabbare än känsliga arter är naturligt anpassade till. Gemensamt är också att det tar lång tid innan tidigare försurande utsläpp tömts bort ur markens och havens buffertsystem.

För att motverka försurningen på sikt behöver vi både minska de globala utsläppen från fossila bränslen och fortsätta att minska regionala utsläpp av svavel- och kväveoxider. I arbetet med att nå miljökvalitetsmålet Bara naturlig försurning på kortare sikt kalkar vattenvårdande myndigheter varje år tusentals sjöar och vattendrag.

Arbetet med att minska de försurande utsläppen drivs av Sverige bland annat genom EU:s takdirektiv, FN:s luftvårdskonvention och inom ramen för FN:s globala mål.

Försurning:

Tillstånd för försurning

Tillstånd för försurning

Problemen med försurade sjöar och vattendrag är störst i sydvästra Sverige. En återhämtning är på gång, men den fördröjs av rester från tidigare försurande utsläpp i marken. I stora delar av Sverige kvarstår behovet av kalkning för att motverka försurningseffekterna.

Den återhämtning från försurning som gått snabbast är försurningsepisoderna i samband med vårfloden i Norrlands vattendrag. Här finns i dag bara de naturliga surstötarna under vårfloden kvar.

Försurningen av grundvattnet har bidragit och bidrar fortfarande till en del av ytvattenförsurningen. Detta eftersom grundvattnet har långa omsättningstider och att skogsmarkens surhetsgrad är oförändrad. Det innebär att försurat grundvatten kan påverka ytvattnens återhämtning. 

I svenska hav syns ännu inga långsiktiga trender för surhetsgraden i ytvattnet. Vetenskapliga modeller pekar dock på att stigande koldioxidhalter i atmosfären kommer att bidra till att känsliga arter kan utsättas för skadliga surhetsnivåer redan inom de närmsta årtiondena. En översyn av försurningseffekter pekar på att både negativa och positiva biologiska effekter av havsförsurningen redan nu kan förekomma bland svenska marina arter.

Läs om tillstånd för försurning i en vattenmiljö

Försurning: Kust och öppet hav

Tillstånd för försurning i kust och öppet hav

I Östersjön och Västerhavet går det ännu inte att se att vattnet blivit surare, inga långsiktiga trender syns för surhetsgraden (pH) i ytvattnet. En översyn av försurningseffekter pekar dock på att det redan nu kan förekomma både negativa och positiva biologiska effekter av havsförsurningen bland svenska marina arter. För ekonomiskt viktiga fiskarter har hittills inga signifikanta effekter av havsförsurning visats.

Försuras svenska kustvatten?

Starka naturliga säsongsvariationer i ytvattnets surhetsgrad och metodproblem har hittills gjort det svårt att upptäcka havsförsurningstrender i Östersjöns och Västerhavets ytvatten. Vetenskapliga modeller pekar dock på att stigande koldioxidhalter i atmosfären kommer att bidra till en ännu större variation i ytvattnets surhetsgrad. Dessutom förutspår forskarna att de lägsta vintervärdena i ytvattnens surhetsgrad gradvis sjunker. Det innebär att känsliga arter kan utsättas för skadliga surhetsnivåer redan inom de närmsta årtionden.

Ytvattnet förutspås bli surare med stigande koldioxidhalter. Här visas resultaten från en vetenskaplig modellanalys i form av dagliga pH-värden för ytvatten i östra Gotlandsbassängen samt årsmedelvärde för pH. Säsongsvariationen i pH ökar med tiden men sommarens maximala pH förblir mestadels konstant till ungefär år 2090. Samtidigt sjunker vinterminimum i ytvattnets pH nästan linjärt under den modellerade perioden. Prognosen är gjord med ECHAMS globala klimatmodell och scenariot ”Business as usual”. Figuren modifierad efter Omstedt et al., 2012, se referens i avsnittet Vetenskaplig analys längre ned.

Hur påverkas svenska marina arter av havsförsurning?

Havsförsurning kan påverka marina organismer på olika sätt. Direkta effekter är till exempel fysiologisk påverkan; att skalbildningen hos blåmusslan kan blir sämre, ta längre tid, eller kräver mer energi i ett surare hav. Indirekta effekter är till exempel att fettsyrainnehållet hos mikroalger kan påverkas av försurning så att hoppkräftor som äter dessa alger växer sämre.

I en aktuell översyn av biologiska försurningseffekter i Östersjön och Västerhavet sammanfattas resultaten från knappt hundra olika studier (Havenhand et al. 2018). En slutsats är att havsförsurning ger starkare effekter – både positiva och negativa – för enskilda arter än på ekosystemnivå.

Effekterna av havsförsurningen för enskilda växtplanktonarter är tydligt negativa, neutrala, eller positiva på artnivå, medan effekterna på hela växtplanktonsamhället är mer subtila. Här syns bara en svag positiv respons och förändringar i vilka arter som var mest dominerande. Liknande mönster sågs bland marina djur. Bland till exempel ormstjärnor sågs starka negativa effekter för många arter, medan andra arter reagerade neutralt, och ytterligare några få arter reagerade positivt.

Inga signifikanta effekter av havsförsurning har hittills visats för de ekonomiskt viktigare fiskarterna såsom torsk och sill i Östersjön och Västerhavet. 

Vetenskaplig analys

Varje år absorberar världshaven cirka 25 procent av koldioxiden som släpps ut i atmosfären, vilket gör haven surare.

Koldioxidhalten i atmosfären (blå linje) och havet (svart linje) ökar, vilket driver havets surhetsgrad (pH) nedåt (grön linje). Data från Hawaii, Stillahavet. Källa: Dore et al. (2009)1.

När koldioxid löses upp i haven bildas kolsyra. I vilken utsträckning det händer beror inte bara på koldioxidkoncentrationen i havsvattnet utan även på andra egenskaper. En viktig sådan egenskap är vattnets innehåll av ämnen som kan motverka försurning. Det brukar kallas vattnets buffertförmåga och mätas i form av vattnets alkalinitet. Ju högre alkalinitet ett vatten har, desto bättre är buffertförmågan mot försurning.

Geologi påverkar försurning

I de flesta kusthav finns ett starkt samband mellan vattnets alkalinitet och salthalten - saltare hav har ofta en högre alkalinitet. Men det är inte alltid så. I Östersjön gör till exempel stora skillnader i lokal geologi att alkaliniteten i vissa områden är oberoende av salthaltenOmstedt, A., Gustafsson, E. & Wesslander, K. Modelling the uptake and release of carbon dioxide in the Baltic Sea surface water. Conteintal Shelf Research 29, 870-885, doi:doi:10.1016/j.csr.2009.01.006 (2009).. I norra Bottenviken är till exempel alkaliniteten ovanligt låg. Det beror på att Bottenviken påverkas av avrinning från omgivande landområden som domineras av en granitberggrund, vilket ger vattnet en låg alkalinitet. Rigabukten har däremot en ovanligt hög alkalinitet. Det är en följd av att påverkan av avrinning från landområden med en kalkrik berggrund.

Biologiska processer ger starka säsongsvariationer i ytvattnets surhetsgrad

Mängden koldioxid i havsvatten påverkas också starkt av den biologiska aktiviteten i havet. Fotosyntetiserande alger och ålgräs konsumerar koldioxid, vilket bidrar till att pH-värdet i ytvattnet stiger under sommaren. På vintern produceras istället koldioxid då nedbrytning av dött organiskt material dominerar, vilket sänker ytvattnets pH-värde. Resultatet är naturligt återkommande säsongsvariationer av koldioxidkoncentrationen både i atmosfären och i havetSchneider, B., Eilola, K., Lukkari, K., Müller-Karulis, B. & Neumann, T. in Second Assessment of Climate Change for the Baltic Sea Basin (ed The BACC II Author Team) 337-362 (Springer, 2015).. Atmosfären blandas om mycket snabbare än havet. Därför kan säsongsskillnaderna i luftens koldioxidhalt vara flera hundra gånger mindre än de i havet.

Säsongsförändringar i västplanktonproduktionen påverkar hur mycket löst koldioxid som finns i vattnet (mörkturkos linje). Under vår och sommar när växtplanktonproduktionen är hög blir koldioxidnivån i vattnet lägre än i den överliggande atmosfären (ljusturkos linje). Data från centrala Östersjön. Källa: Schneider et al. (2015)5.

Biologiska effekter modifieras regionalt och lokalt

Säsongsvariationen i ytvattnets pH-värde i Östersjön är större än den i Västerhavet. En förklaring är på att de mer näringsrika förhållandena i Östersjön ger en högre växtplanktonproduktion under sommaren, pH-värdet stiger mer. 

En annan faktor är också att Östersjön vatten har en lägre alkalinitet, mindre buffertförmåga, än Västerhavet. I grunda vikar kan variationen vara ännu starkare där dygns- och säsongsvariationer på mer än 1 pH-enhet kan förekommaSaderne, V., Fietzek, P. & Herman, P. M. J. Extreme Variations of pCO(2) and pH in a Macrophyte Meadow of the Baltic Sea in Summer: Evidence of the Effect of Photosynthesis and Local Upwelling. Plos One 8, doi:10.1371/journal.pone.0062689 (2013).,Carstensen, J., Chierici, M., Gustafsson, B. G. & Gustafsson, E. Long-Term and Seasonal Trends in Estuarine and Coastal Carbonate Systems. Global Biogeochemical Cycles 32, 497-513, doi:10.1002/2017gb005781 (2018).. Sådana variationer i surhetsgrad kan tyckas vara mycket viktigare än påverkan genom ökande koldioxidhalter. Det är dock viktigt att komma ihåg att processerna samverkar och på längre sikt kommer försurningen att skapa en stadigt nedåtgående trend i havsvattnets pH-värde.

Försuras svenska kustvatten?

Trots många års övervakningsdata är det i dagsläget omöjligt att se några långsiktiga trender i havsvattnets pH för Östersjön och Västerhavet. Starka säsongsvariationer och metodproblem bidrar till att det är svårt. Vetenskapliga modeller pekar dock på att stigande koldioxidhalter i atmosfären kommer att bidra till en ännu större variation i ytvattnets surhetsgradOmstedt, A. et al. Future changes in the Baltic Sea acid-base (pH) and oxygen balances. Tellus B 64 (2012).. Dessutom förutspår forskarna att de lägsta vintervärdena i ytvattnens surhetsgrad gradvis sjunker. Det innebär att känsliga arter kan utsättas för skadliga surhetsnivåer redan inom de närmsta årtiondena.

Hur påverkas svenska marina arter av havsförsurning?

Havsförsurning påverkar marina organismer direkt, indirekt, och genom interaktioner med andra faktorer i havsmiljönHavenhand, J. N. et al. Ecological and functional consequences of coastal ocean acidification: Perspectives from the Baltic-Skagerrak System. Ambio, doi:10.1007/s13280-018-1110-3 (2018)..

Effekterna av havsförsurningen för enskilda växtplanktonarter är tydligt negativa, neutrala, eller positiva på artnivåCzerny, J., Ramos, J. B. E. & Riebesell, U. Influence of elevated CO(2) concentrations on cell division and nitrogen fixation rates in the bloom-forming cyanobacterium Nodularia spumigena. Biogeosciences 6, 1865-1875 (2009).,Eichner, M., Rost, B. & Kranz, S. A. Diversity of ocean acidification effects on marine N 2 fixers. Journal of Experimental Marine Biology and Ecology 457, 199-207 (2014).,Wulff, A. et al. Ocean acidification and desalination: climate-driven change in a Baltic Sea summer microplanktonic community. Marine Biology 165, 63, doi:10.1007/s00227-018-3321-3 (2018). medan effekterna på hela växtplanktonsamhället är mer subtila. Här syns bara en svag positiv respons och förändringar i vilka arter som var mest dominerandeKremp, A. et al. Intraspecific variability in the response of bloom‐forming marine microalgae to changed climate conditions. Ecology and evolution 2, 1195-1207 (2012).,Sommer, U., Paul, C. & Moustaka-Gouni, M. Warming and Ocean Acidification Effects on Phytoplankton-From Species Shifts to Size Shifts within Species in a Mesocosm Experiment. Plos One 10, doi:10.1371/journal.pone.0125239 (2015). Liknande mönster sågs bland marina djur. Bland ormstjärnor sågs starka negativa effekter för många arter, medan andra arter reagerade neutralt, och ytterligare några få arter reagerade positivtDupont, S., Havenhand, J. & Thorndyke, M. in Annual Meeting of the Society-for-Experimental-Biology. S170-S170.,Almén, A.-K. et al. Negligible effects of ocean acidification on Eurytemora affinis (Copepoda) offspring production. Biogeosciences 13, 1037-1048 (2016).,Lischka, S., Bach, L. T., Schulz, K.-G. & Riebesell, U. Ciliate and mesozooplankton community response to increasing CO<sub>2</sub> levels in the Baltic Sea: insights from a large-scale mesocosm experiment. Biogeosciences 14, 447-466, doi:10.5194/bg-14-447-2017 (2017).,aderne, V. & Wahl, M. Differential Responses of Calcifying and Non-Calcifying Epibionts of a Brown Macroalga to Present-Day and Future Upwelling pCO(2). Plos One 8, 9, doi:10.1371/journal.pone.0070455 (2013).,Appelhans, Y. S., Thomsen, J., Pansch, C., Melzner, F. & Wahl, M. Sour times: seawater acidification effects on growth, feeding behaviour and acid-base status of Asterias rubens and Carcinus maenas. Marine Ecology Progress Series 459, 85-98, doi:10.3354/meps09697 (2012).,Dupont, S., Lundve, B. & Thorndyke, M. Near Future Ocean Acidification Increases Growth Rate of the Lecithotrophic Larvae and Juveniles of the Sea Star Crossaster papposus. Journal of Experimental Zoology Part B-Molecular and Developmental Evolution 314B, 382-389, doi:10.1002/jezmde.21342 (2010).. Forskare har även rapporterat om genetiska effekter av havsförsurningStumpp, M., Wren, J., Melzner, F., Thorndyke, M. C. & Dupont, S. T. CO(2) induced seawater acidification impacts sea urchin larval development I: Elevated metabolic rates decrease scope for growth and induce developmental delay. Comparative Biochemistry and Physiology a-Molecular & Integrative Physiology 160, 331-340, doi:Doi 10.1016/J.Cbpa.2011.06.022 (2011).,Fehsenfeld, S. et al. Effects of elevated seawater pCO(2) on gene expression patterns in the gills of the green crab, Carcinus maenas. Bmc Genomics 12, doi:488 10.1186/1471-2164-12-488 (2011).,Huning, A. et al. Impacts of seawater acidification on mantle gene expression patterns of the Baltic Sea blue mussel: implications for shell formation and energy metabolism. Marine Biology 160, 1845-1861, doi:10.1007/s00227-012-1930-9 (2013)..

Negativa effekter av försurning är vanligare högre upp i näringskedjan, till exempel bland bottenlevande djur och fisk9. Trots detta går det inte att se några signifikanta försurningseffekter på ekonomiskt viktiga fiskarter, som torsk och sill, i Västerhavet och ÖstersjönFrommel, A. Y., Schubert, A., Piatkowski, U. & Clemmesen, C. Egg and early larval stages of Baltic cod, Gadus morhua, are robust to high levels of ocean acidification. Marine Biology 160, 1825-1834 (2013).,Frommel, A. Y., Stiebens, V., Clemmesen, C. & Havenhand, J. Effect of ocean acidification on marine fish sperm (Baltic cod: Gadus morhua). Biogeosciences 7, 3915-3919, doi:10.5194/bg-7-3915-2010 (2010).,Franke, A. & Clemmesen, C. Effect of ocean acidification on early life stages of Atlantic herring (Clupea harengus L.). Biogeosciences 8, 3697-3707 (2011).,Melzner, F. et al. Swimming performance in Atlantic Cod (Gadus morhua) following long-term (4-12 months) acclimation to elevated seawater P(CO2). Aquatic Toxicology 92, 30-37, doi:10.1016/j.aquatox.2008.12.011 (2009).,Jutfelt, F. & Hedgarde, M. Atlantic cod actively avoid CO2 and predator odour, even after long-term CO2 exposure. Frontiers in Zoology 10, 7, doi:10.1186/1742-9994-10-81 (2013)..

Tolkningen av försurningseffekter bland svenska marina arter påverkas bland annat av att en högre näringsstatus ger ökad motståndskraft mot havsförsurningThor, P. & Oliva, E. O. Ocean acidification elicits different energetic responses in an Arctic and a boreal population of the copepod Pseudocalanus acuspes. Marine Biology 162, 799-807 (2015).,Thomsen, J., Casties, I., Pansch, C., Kortzinger, A. & Melzner, F. Food availability outweighs ocean acidification effects in juvenile Mytilus edulis: laboratory and field experiments. Global Change Biology 19, 1017-1027, doi:10.1111/gcb.12109 (2013).,Pansch, C., Schaub, I., Havenhand, J. & Wahl, M. Habitat traits and food availability determine the response of marine invertebrates to ocean acidification. Global Change Biology 20, 765-777 (2014)..

Samtidigt visar undersökningar av de kombinerade effekterna av havsförsurning och klimatfaktorer (till exempel uppvärmning och utsötning) starka interaktioner som överväldigar (till exempel uppvärmning)Alsterberg, C., Eklof, J. S., Gamfeldt, L., Havenhand, J. N. & Sundback, K. Consumers mediate the effects of experimental ocean acidification and warming on primary producers. Proceedings of the National Academy of Sciences of the United States of America 110, 8603-8608, doi:10.1073/pnas.1303797110 (2013).,Eklöf, J. S., Havenhand, J. N., Alsterberg, C. & Gamfeldt, L. Community‐level effects of rapid experimental warming and consumer loss outweigh effects of rapid ocean acidification. Oikos 124, 1040-1049 (2015). eller väsentligt förändrar (till exempel syrebrist)Jansson, A., Norkko, J., Dupont, S. & Norkko, A. Growth and survival in a changing environment: combined effects of moderate hypoxia and low pH on juvenile bivalve Macoma balthica. Journal of Sea Research 102, 41-47 (2015). organismers responser till havsförsurning. Det är också viktigt att i många fall har interaktiva effekter av havsförsurning i kombination med andra klimatfaktorer varit små eller inte kunnat upptäckas9

Försurning: Skagerrak

Tillstånd för försurning i Skagerrak

Starka naturliga säsongsvariationer i ytvattnets surhetsgrad och metodproblem har hittills försvårat upptäckten av havsförsurningstrender i Skagerrak. Vetenskapliga modeller pekar dock på att stigande koldioxidhalter i atmosfären bland annat kommer att bidra till en ökad säsongsvariation i ytvattnets surhetsgrad. I Skagerrak är den säsongsmässiga variationen i ytvattnets surhetsgrad för närvarande ganska låg och ligger runt 0,15 pH-enheter, uppåt och nedåt.

Mätdata visar att surhetsgraden för Skagerraks ytvatten är cirka 0,3 pH enheter högre under sommaren än under vintern. Variationen beror främst på att upptaget av koldioxid ökar under sommaren då produktionen av växtplankton, alger och andra havsväxter är större. I grunda vikar med mycket makrolager eller ålgräs registreras dessutom säsongs- och dygnsvariationer i surhetsgraden som är ännu större.

Den naturliga och säsongsmässiga variationen är mer än 10 gånger större än förändringen i surhetsgrad som förväntas bli följden av havsförsurningen. Vid fortsatt långsiktig havsförsurning i Skagerrak pekar studier på att vi kan vänta oss effekter, i form av till exempel ökad tillväxt av kiselalger och minskad förökning bland flera arter av hoppkräftor.

Orsaker: försurning

Orsaker: försurning

Det är främst svavlet i fossila bränslen som gör mark och sötvatten surare. De sura utsläppen transporteras från källor i sydvästra Europa innan de faller ned över Skandinavien. Här har stora delar av marken en naturligt svag förmåga att tåla surt nedfall. Även skogsbruk kan bidra till lokal markförsurning. Havsförsurningen orsakas främst av globala utsläpp av koldioxid från fossila bränslen. Naturliga processer och övergödning påverkar också havets surhetsgrad. Lokalt kan även fartygsutsläpp orsaka försurning.

Svavlet i fossila bränslen försurar mark och vatten

Försurningen av mark och vatten har sitt ursprung i den industriella revolutionen som tog fart i slutet av 1700-talet i England. Man började då elda med stenkol och senare även med andra fossila bränslen. Dessa bränslen innehåller svavel, som vid förbränningen når ut i luften och bildar svavelsyra. Med regn och snö förs svavelsyran ned till jordytan igen.

Det sura regnet gav allvarliga skador på både människor och natur kring fabrikerna redan i början av 1800-talet. Lösningen blev då att bygga höga skorstenar. Åtgärden motverkade problemen lokalt, men utsläppen fördes vidare med den huvudsakliga vindriktningen upp mot Skandinavien. Det långväga transporterade sura regnet ledde till att exempelvis laxbestånd i norska älvar slogs ut redan i slutet av 1800-talet, utan att någon visste varför.

Först år 1967 upptäcktes sambandet mellan utsläpp av luftföroreningar nere i Europa och surt regn som orsakade fiskdöd i Skandinavien. Den nya kunskapen initierade en omfattande verksamhet med forskning, miljöövervakning och diplomati för att säkerställa orsakssambanden och åstadkomma en lösning på problemen.

Marken kan skydda vattnet mot försurning

Surt regn leder inte direkt till försurning av sjöar och vattendrag. Det mesta av regnet passerar genom marken innan det når ytvattnet. Marken kan neutralisera syror och fungerar då som en buffert för försurande nedfall. Ju mer kalkhaltig en jord är desto starkare buffertförmåga har den.

I södra Skåne och på Västgötaslätten är markens buffertkapacitet så stor att det aldrig blir någon försurning av ytvattnet. I stora delar av Skandinavien är markens buffertförmåga dock ganska svag.

Skogsbruk kan ge lokalt försurad mark

Även skogsbruket bidrar till försurningen genom att växtmaterial förs bort från skogen. Då minskar markens buffertkapacitet. Markförsurningen blir särskilt stor när man inte bara skördar stammarna utan även tar grenar och toppar för biobränsle. Därför är rekommendationen att återföra askan från förbränningsanläggningarna till marken efter utvinning av grenar och toppar.

Globala koldioxiutsläpp gör världshaven allt surare

Cirka en fjärdedel av den koldioxid som släpps ut varje år tas upp av världshaven där den bildar kolsyra, som i sin tur orsakar havsförsurning. Världshaven är idag cirka 0,1 pH-enheter surare, motsvarande en ökning med 30 procent, än jämfört med nivån före industrialiseringen. Klimatmodeller förutspår att försurningen accelererar så att haven blir 0,2–0,4 pH-enheter surare år 2100. Det motsvarar att havet blir 60–150 procent surare än idag.

Karta med gradient för svavelnedfall i Sverige 2016/2017 Bild: IVL
Bild: IVL

Svavelnedfall i Sverige 2016/2017. De geografiska skillnaderna i försurningens utbredning avspeglar skillnaderna i försurningsnedfallet, som är störst i sydväst. Källa: Krondroppsnätet, IVL.

Försurning slår hårdare i Östersjön än i Västerhavet

Världshaven utbyter kontinuerligt koldioxid med atmosfären. När koldioxidhalten ökar i atmosfären tar haven upp mer koldioxid. När koldioxid löses upp i haven bildas kolsyra, och på så sätt ökar havets surhetgrad, pH. I vilken utsträckning det händer beror inte bara på koldioxidkoncentrationen, utan även på andra egenskaper i havsvattnet. Finns det mycket av ämnen som kan motverka försurning, är vattnets buffertförmåga, eller så kallade alkalinitet, hög. En annan egenskap som påverkar hur försurningen slår är vattnets salthalt. Lägre salthalter är ofta förknippade med att vattnet har en sämre buffertförmåga.

Eftersom salthalten och alkaliniteten minskar från västkusten till Bottenviken, är effekterna av ökande koldioxidhalter – havsförsurning – större i Östersjön än i Västerhavet.

Naturliga processer och övergödning påverkar också

I kustområden påverkas havsvattnets pH starkt av biologiska processer som är säsongsberoende. Under sommaren bidrar en ökad produktion av växtplankton och alger till ökat upptag av koldioxid, vilket höjer pH-värdet. Under dominerar nedbrytning av organiskt material vilket ökar koldioxidhalterna i vattnet - och därmed sänker pH-värdet. Sådana biologiska processer kan orsaka en pH-variation med ± 0,2–0,5 pH-enheter. Lokal geologi, avrinning och övergödning kan också påverka både den biologiska produktionen och vattnets buffertförmåga. Den årliga säsongsvariationen i pH är till exempel starkare vid lägre salthalter.

Fartygsutsläpp ger lokal försurning

Utsläpp från avgasreningsanläggningar på fartyg kan också orsaka stark, fast mycket lokal, försurning. Fartygsutsläppen ger lokala och säsongsmässiga fluktuationer i pH som vanligtvis är mycket större än de klimatrelaterade effekterna. Likväl är havsförsurning viktig eftersom den kommer att avgöra vilka extremförhållanden som våra marina organismer kommer att utsättas för framöver.

Årgärder: försurning

Åtgärder: försurning

Den enda långsiktiga lösningen på försurningsproblemet i mark och sötvatten är att minska utsläppen av försurande ämnen. Nedfallet får inte vara större än vad naturen tål. Många sjöar och vattendrag i Sverige behöver även kalkas för att motverka försurningens effekter på kort sikt. Havsförsurningen kan åtgärdas genom att de globala utsläppen – och atmosfärens koncentration – av koldioxid minskar. Även åtgärder för att lindra effkterna av havsförsurning på marina organismer kan behövas.

År 1979 slöts FN:s första luftvårdskonvention där långväga transport av luftföroreningar erkändes som ett allvarligt problem som måste lösas genom gemensamma internationella åtgärder. Detta följdes av flera decennier med kraftfulla åtgärder för att minska försurande och andra utsläpp. Ekonomiska strukturomvandlingar i Västeuropa på 1980-talet och i Östeuropa på 1990-talet bidrog också till att delar av den tunga industrin med stora försurande utsläpp stängdes ner. De åtaganden om fortsatta utsläppsminskningar som länderna i luftvårdskonventionen arbetar med, baserar sig numera på beräkningar av den kritiska belastningen, det vill säga beräkningar av hur mycket surt nedfall som naturen tål.

Internationellt samarbete har minskat de sura utsläppen i Europa

Utsläppen av försurande ämnen i Europa har på senare tid minskat och nedfallet är nu i nivå med vad de var för hundra år sedan. De senaste åtgärderna som genomförts är att begränsa svavelhalten i drivmedel inom internationell sjöfart. Ändå är utsläppen fortfarande större än vad mark och vatten tål.

Det minskade nedfallet har lett till en omfattande återhämtning från försurningen. Återhämtningen har gått snabbast i Norra Sverige där försurningspåverkan var lägre. I södra Sverige är däremot marken så försurad att den fortfarande ger stor försurningseffekt i sjöar och vattendrag.

Försurning av sjöar och vattendrag motverkas genom kalkning

Många sjöar och vattendrag i Sverige kalkas i väntan på att tillräckliga utsläppsminskningar har skett och att marken har återhämtat sig. I dag sprider vattenvårdande myndigheter varje år 100000 ton kalk i cirka 2700 sjöar och 1400 vattendrag till en kostnad av 130 miljoner kronor. Kalkningen väntas behöva fortsätta åtminstone några årtionden framöver.

Andelen sjöar som klassas som försurade väntas minska med tiden. Prognos av försurningsutvecklingen i representativa sjöar sedan 2010 baserat på 5084 sjöar inom Omdrevsprogrammet 2011-2016. Försurningspåverkan anges som pH-förändring jämfört med år 1860. Försurningspåverkan är indelad i klasser med steg om 0,2 pH-enheter. En försurningspåverkan om mer än 0,4 pH-enheter klassas som försurande och det innebär att god status inte uppnås enligt vattendirektivet. Prognosen är framtagen med försurningsmodelen MAGIC. Diagram: Jens Fölster, SLU.

Havsförsurning kräver globala åtgärder

Eftersom utbytet av koldioxid mellan atmosfären och havet pågår ständigt är det svårt att minska koldioxidhalterna i svenska kustvatten och hav. Att åtgärda försurningen av världshaven – och därmed svenska hav – kräver globalt minskade utsläpp av koldioxid. 

Luftkvalitetsarbete kan minska utsläppen

I princip borde luftkvalitetsarbetet som syftar till att minska utsläppen av försurande ämnen som svavel och kväve också bidra till en minskad havsförsurning. Den internationella maritima organisationen, IMO, jobbar bland annat med att begränsa svaveloxidutsläpp till atmosfären genom att begränsa svavelhalten i bränsleolja. Dessa åtgärder har tyvärr lett till utveckling av avgasreningssystem som "tvättar" avgasen före utsläpp till luften. Då tvättvattnet släpps ut i havet skapar det samtidigt lokal försurning.

Havsförsurningens effekter kan delvis lindras

Andra åtgärder inkluderar strategier som minskar annan belastning på ekosystemet. Det kan till exempel handla om att minska övergödningen som bidrar till säsongsmässigt lägre pH-värden i haven. Genom att skydda och gynna ekologiskt viktiga nyckelarter och den biologiska mångfalden går det också att öka ekosystemens förmåga att klara störningar, som försurning.

Storskalig kalkning av havet är inte praktiskt genomförbart på grund av de mycket stora mängder kalk som då skulle behövas.

Flera svenska myndigheter jobbar aktivt med strategier och policy som länkar till FN:s hållbarhetsmål 14.3 "Minimera och åtgärda havsförsurningens konsekvenser, bland annat genom ökat vetenskapligt samarbete på alla nivåer".


Experter bakom tillståndsbedömningarna

Grundvatten: Liselotte Tunemar, SGU

Sjöar och vattendrag: Jens Fölster, SLU

Kust och öppet hav: Jonathan Havenhand, Göteborgs universitet