Hoppa till huvudinnehåll

Tillståndet: 2019


Bild: Ann-Turi Skjevik
Fisk

Fisk

Fiskar förekommer i de flesta vattenmiljöer. Deras funktion i näringsväven varierar mellan olika fiskarter, livsstadier av samma art, och beroende på den okala miljö där fisken lever. Fisklarver och yngel äter ofta små djurplankton och bottendjur. Större fiskar behöver större byten, och de kan specialisera sig på allt från större djurplankton, andra ryggladslösa djur och andra fiskar. 

Gädda under vattnetBild: Shutterstock

Under de senaste tio åren har man sett en generell minskning av gädda i många kustområden.

Olika fiskarter är anpassade till att leva i antingen sött eller salt vatten, en del har anpassat sig till ett liv i brackvatten. Fiskar befinner sig centralt i den akvatiska näringsväven. Det innebär att de kan påverkas direkt av förändringar i miljön, men även påverkas av förändringar som sker på andra trofiska nivåer. Till exempel kan ett miljögift som tas upp av växtplankton flera led senare ansamlas i fiskar. Eller om syrebrist drabbar bottendjur i ett övergött vatten kan det få konsekvenser för vissa fiskarter då deras föda minskar. Övervakningen av tillståndet hos fisk är därför en viktig pusselbit till en mer övergripande bild av tillståndet i en vattenmiljö då fisken integrerar processer i hela näringsväven.

Förutom att fiskar utgör en del av det ekologiska systemet är deras tillstånd intressant för både kommersiellt fiske och fritidsfiske. Fisket har också en stor inverkan på fiskbeståndens storlek och tillstånd. Resultat från miljöövervakningen fyller en viktig funktion för utformningen av hållbar förvaltning av fiskbestånden.

Miljöövervakningens provfisken är återkommande och skapar sammanhängande tidsserier. Det ger möjlighet att upptäcka förändringar och trender, till exempel effekter av klimatförändringar, försurning eller för hårt fisketryck. 

Läs om tillstånd för fisk i en vattenmiljö

Fisk i kust och öppet hav

Tillstånd för Fisk i kust och öppet hav

Kustfisk

Sedan 1991 ingår standardiserat kustprovfiske i den nationella miljöövervakningen. Resultatet ger en bild av kustfisksamhällenas tillstånd, och en möjlighet att följa långsiktiga förändringar i miljön och den biologiska mångfalden.

I Östersjön har det skett en förändring i artsammansättningen i kustfisksamhällena sedan 1970-talet. Marina arter och de som föredrar kallare vatten har minskat, och sötvattensarter som föredrar varmare och mer näringsrika vatten har ökat. Under de senaste tio åren ses en generell minskning av bestånden av gös och gädda i många områden. Bestånden av sik har minskat i Bottenhavet, men denna förändring har planat ut och på många håll vänt. I Bottenviken har sikbestånden ökat eller varit stabila. Bestånden av sötvattensfiskar är ofta väldigt lokala och det finns stor variation i statusen mellan olika områden. Även om abborren relativt sett blivit mer talrik jämfört med 1970-talet, ses det under senaste decenniet en nedgång i bestånden i vissa områden och framförallt i ytterskärgården.

Karpfiskar är talrika i många skärgårdsområden och ökar i flera områden. Den invasiva arten svartmunnad smörbult har etablerat sig i södra och mellersta Östersjön och sprids norrut längs svenska Östersjökusten. På vissa lokaler har arten ökat explosionsartat. En art som även ökat kraftigt i Östersjön under de senaste 15 åren är storspiggen som nyttjar både utsjön och kustens habitat.

På Västkusten dominerar ung torsk och gråsej, samt olika snultror, plattfisk, ål, simpor och smörbultar de kustnära fisksamhällena. I många områden längs den svenska Västkusten är bestånden av torskfiskar svaga eller saknas helt, medan snultror och smörbultar har ökat i omfattning. Även strandkrabban har ökat explosionsartat i många områden där bestånden av rovfisk är svaga.

Fisk i öppet hav

Många av dagens mätningar av kommersiell fisk i havet har sitt ursprung i att man vill veta hur mycket man kan fiska på olika bestånd utan att äventyra beståndens långsiktiga förmåga att reproducera sig. Ett sätt att göra det är att mäta hur stor lekbiomassan är i ett fiskbestånd, där lekbiomassan är mängden fisk som är könsmogen och kan producera ungfisk. Ett annat sätt är att mäta hur mycket ungfisk det finns för att på detta sätt bilda sig en uppfattning hur mycken vuxen fisk det kommer att finnas några år framåt i tiden.

Idag genomförs internationella provfisken i både Östersjön, Kattegatt och Skagerrak flera gånger per år för att man ska kunna se hur bestånden av fisk förändras från ett år till ett annat. Fiskbestånden i haven påverkas både av hur mycket fisk som fiskas upp i yrkesfisket och fritidsfiske samt av förändringar i miljön så som övergödning, ökning av syrefria bottnar, mänsklig exploatering av lek- och uppväxtområden, och ett varmare klimat.

sillstimBild: Havsmiljöinstitutet

Sill, liksom skarpsill, uppvisar överlag livskraftiga bestånd i alla vattenområden.

Tillståndet för fisken längs Sveriges kust och i havet varierar betydligt. Generellt så är bestånden av torsk, plattfiskar och broskfiskar i havet på historiskt låga nivåer, med få undantag som rödspättan i Skagerrak och Kattegatt. Till exempel torsken i Skagerrak och Kattegatt befinner sig idag på betydligt lägre nivåer än för 40–50 år sedan, och i egentliga Östersjön domineras torskbeståndet av små individer i dålig kondition. De pelagiska bestånden av sill (strömming) och skarpsill i alla havsområden visar med några få undantag på livskraftiga bestånd. En art som ökat kraftigt i Östersjön är storspiggen som nyttjar både havet och kustens habitat.

Ett urval av det som mäts för att studera tillståndet för fisk i kust och öppet hav

Välj en mätvariabel ovan för att se tidstrender i karta och grafer, eller läs mer om variabeln.
Fisk i Skagerrak

Tillstånd för Fisk i Skagerrak

I en historisk jämförelse med hur bestånden såg ut i slutet av 1800-talet befinner sig dagens bestånd av fisk i utsjön i Skagerrak på mycket låga nivåer.

Beståndet av torsk har ökat från låga nivåer sedan mitten på 2000-talet och rödspätta är på den högsta nivå som uppmätts sedan 1950-talet då moderna mätningarna började. Även beståndet av gråsej har ökat sedan en bottennotering i början av 1990-talet, men är trots detta endast ca hälften så stort som i mitten av 1970-talet. Beståndet av vårlekande sill i Skagerrak, Kattegatt och sydvästra Östersjön minskade un­der senare delen av 2000-talet, men har åter ökat något efter att ha varit som svagast 2011. Tillståndet för beståndet av höstlekande sill i Nordsjön, Skagerrak och Kattegatt har varierat betydligt mellan olika år men sett över en längre tidsperiod sedan 1970-talet så visar beståndet på en positiv utveckling.

Beståndet av nordhavsräka i Skagerrak var relativt stabilt under större delen av 1990 och 2000-talet men i slutet av 2000-talet började beståndet minska. De senaste åren har beståndet varierat en del i storlek men i genomsnitt på en lägre nivå än under 1990 och 2000-talet.

På kusten domineras fisksamhället av snultror, torsk, strandkrabba och torskfiskar, men torskarna är få och små. För lokala kustbestånd av torsk, rödspätta och kolja syns fortfarande inga tecken på återhämtning från 1970- och 80-talets kollaps. I provfisken har fångsten av rödspätta, tånglake, blankål och berggylta minskat medan tångsnälla, oxsimpa och skärsnultra har ökat. I fiskhälsoundersökningar har observerats påverkad hälsa hos tånglake.

Ett urval av det som mäts för att studera tillståndet för fisk i Skagerrak

Välj en mätvariabel ovan för att se tidstrender i karta och grafer, eller läs mer om variabeln.
Fisk

Om miljöövervakningen

Ansvariga experter

Sjöar: Leonard Sandin (SLU)
Vattendrag: Kerstin Holmgren (SLU), Leonard Sandin (SLU)
Kustfisk: Jens Olsson (SLU), Noora Mustamäki (SLU)
Fisk i öppet hav: Filip Svensson (SLU), Håkan Wennhage (SLU)

Övervakning av fisk

Den nationella övervakningen av fisk utförs genom nätprovfiske i sjöar, kust och öppet hav, samt elprovfiske i vattendrag.

Läs mer om övervakningen av fisk