Hoppa till huvudinnehåll

Tillståndet: 2019


Bild: Shutterstock
Miljögifter

Miljögifter

Gamla minskar och nya kommer till. Till miljögifter räknas  alla ämnen som kan skada växt- och djurliv om de släpps ut i miljön. Miljögifter förekommer i varierande utsträckning i alla Sveriges vatten, men under de senaste decennierna har förbud mot användning av flera av de värsta ämnena, som PCB och DDT, gjort att utsläppen och därmed halterna i djur som lever i och vid vatten minskat. Men nya ämnen med okända effekter fortsätter att dyka upp…

Bild: Ida Wendt

Halterna av miljögifter i svenska vattenmiljöer har generellt minskat, men det dyker ständigt upp nya ämnen som vi än så länge inte vet så mycket om.

Miljögifter kan vara industrikemikalier som flamskyddsmedel och mjukgörare i plast, bekämpningsmedel, tillsatser i hygienprodukter, rengöringsmedel och läkemedel. Många miljöfarliga kemikalier bildas eller frigörs oavsiktligt vid förbränning eller i olika industriprocesser. Miljögifterna är svårnedbrytbara i miljön och många av dem ansamlas i organismer längre upp i näringsväven.

Metaller är grundämnen och bryts därför aldrig ner. De förekommer naturligt i jord, berg och vatten. Vissa metaller är livsnödvändiga för många organismer, till exempel järn och koppar, men i för höga halter blir de giftiga. Andra metaller kan vara giftiga redan vid relativt låga koncentrationer, till exempel bly, kvicksilver och kadmium.

Långlivade i naturen

Gemensamt för många miljögifter är att de är svårnedbrytbara och ansamlas i organiskt material i naturen, till exempel i levande organismer. På senare tid har man också uppmärksammat miljögifter som inte ackumuleras så effektivt i organiskt material, utan är mer vattenlösliga och kan förorena dricksvattenresurser. Det gäller till exempel många högfluorerade ämnen (PFAS) med mindre förmåga att bioackumulera och som därför används som ersättning för PFOS (perfluoroktansulfonat).

Många källor
Pappersbruket i Mörrum, Blekinge.Bild: Imfoto/Shutterstock

Miljögifterna sprids i miljön av vind och vatten från punktkällor som industrier, avfallsanläggningar och avfallsförbränning, eller mer diffusa källor som jordbruk, trafik, och konsumtion. I städernas reningsverk samlas utsläpp av många olika kemikalier, utsläpp som kan vara svåra att rena bort.

Hur giftiga är gifterna?

Miljögifter kan bland annat påverka fortplantningsförmågan, tillväxten hos olika organ, ge skelettförändringar, nedsatt immunförsvar, samt påverka olika enzymer i kroppen hos djur och människa. På senare tid har vissa kemikaliers påverkan på beteenden hos både människor och djur uppmärksammats, till exempel hur bromerade flamskyddsmedel kan påverka vår intelligens och hur fiskar blir modigare av läkemedelsrester.

Nya kemikalier ersätter gamla

Många gånger har man valt att ersätta en kemikalie som förbjudits med en annan snarlik substans. Ett aktuellt exempel är det högfluorerade ämnet PFOS som, efter att det förbjudits, ersatts av en rad olika liknande kemikalier. Kemikalier vars eventuella skadliga effekter vi i nuläget har mycket liten kunskap om.

Så exponeras vi 

Vissa miljögifter som idag är förbjudna får vi fortfarande i oss, främst via maten, som till exempel PCB och dioxiner. Nyare miljögifter kan vi också få i oss i signifikanta mängder via t.ex. inandningsluft/damm och dricksvatten på grund av att de finns i produkter vi har i hemmen eller har sådana egenskaper att de sprider sig lätt i vattenmiljön. 

Liten pojke som äter hel sill.Bild: Shutterstock

EU:s myndighet för livsmedelssäkerhet (EFSA) har nyligen sänkt det så kallade tolerabla veckointaget för hur mycket PCB och dioxiner som anses riskfritt att få i sig per vecka. Det betyder att konsumenterna, trots att halterna minskat i fet Östersjöfisk, bör fortsätta tänka på hur mycket sådan fisk de äter.

Även konsumtion av kvicksilverhaltig i fisk kan skada vår hälsa.

Livsmedelsverket har fakta och råd om vilken typ av mat man bör undvika för att inte utsätta sig för onödiga risker.

Länk: https://www.livsmedelsverket.se/matvanor-halsa--miljo/kostrad-och-matvan...

https://www.livsmedelsverket.se/livsmedel-och-innehall/oonskade-amnen/me...

 

Miljögifter:

Tillstånd för miljögifter

Tillstånd för miljögifter

I svenska vatten varierar halterna av miljögifter i en del fall beroende på var i landet vi befinner oss, i andra fall är halterna likartade över större områden. Det tyder på att lokala källor är mindre viktiga än långväga lufttransport av dessa föroreningar.

I grundvatten finns inga generella problem med miljögifter, men lokalt kan höga halter av metaller  förekomma. Även förhöjda halter av högfluorerande ämnen (PFAS) och rester av bekämpningsmedel kan finnas i vissa grundvattenkällor. 

Metaller visar otydliga trender

Halterna av flera metaller har totalt sett minskat i svenska vatten sedan 1980-talet

I havet minskar blyhalterna generellt sett, medan kvicksilver har en oklar utveckling i de flesta havsområdena. Kadmiumhalterna i strömming visar inga tydliga trender, men är generellt lägre i Västerhavet än i Östersjön. I sjöar är trenderna för bly, kvicksilver och kadmium under de senaste tio åren otydliga.

Undervattensbild av gäddaBild: Shutterstock

Kvicksilver mäts i bland annat gädda. Halterna överstiger gränsvärdena i alla vatten och överlag är halterna i insjöfisk högre.

Kvicksilverhalterna i fisk överstiger gränsvärdena i alla vatten. I vissa sjöar är de så höga att de tangerar gränsvärdet för maximalt innehåll i matfisk. Över lag är halterna i insjöfisk högre än i fisk från havet. Bly- och kadmiumhalterna ligger under fastlagda gränsvärden i alla vatten. 

Vissa organiska miljögifter minskar

De flesta bromerade flamskyddsmedlen minskar i havsområdena och i Östersjön är halterna högre än i Västerhavet. Halterna av PBDE:er överstiger gränsvärdena för god vattenkvalitet vid alla havsstationer och även vissa sjöar sticker ut med höga halter PBDE.

Dioxinerna visar ingen tydlig trend i havet. Halterna är som högst i Norra Östersjön men lägre i Västerhavet och minskande i Kattegatt samt Bottenhavet. Även i sjöarna minskar dioxinhalterna och här är dioxinhalterna tvärtom något högre i södra än i norra Sverige.

Halterna av PCB:er har minskat sedan 1970-80-talen och har fortsatt nedåt även de senaste tio åren, med vissa undantag som exempelvis en oväntad ökning vid Väderöarna.

För de flesta högfluorerade ämnena (PFAS) är koncentrationerna i sjöarna högre i södra Sverige än i landets norra delar, med vissa undantag som troligen beror på lokala källor.

Tidstrenderna för PFAS är otydliga både i sjöar och havsområden. PFOS är den förening som fortfarande påträffas i högst halter. Den verkar dock minska i abborre i Skärgölen de senaste åren, men inte i röding i Abiskojaure.  I havsmiljön är PFOS-koncentrationerna relativt likartade längs hela Östersjökusten, men ökar fortfarande i strömming, utom i Västerhavet och Bottenviken.

Trenderna för många ”nya” PFAS (ersättningsämnen) i Östersjön ökar vid vissa lokaler och minskar vid andra.

Bild
Bild: Shutterstock

Fakta: Miljögifter

Miljögifter delas ofta in i organiska miljögifter och metaller. Organiska miljögifter är molekyler som innehåller kolatomer, ofta en kedja eller en ring som grund i molekylstrukturen. Många av dessa är halogenerade, dvs. med atomer av klor, brom eller fluor bundna till kolskelettet. Hit räknas några välkända miljögifter som PCB:er (t.ex. PCB-153), DDT, dioxiner (t.ex. TCDD), bromerade flamskyddsmedel (t.ex. BDE-47, HBCDD) och högfluorerade ämnen (så kallade PFAS).

De metaller som brukar räknas som giftiga är oftast tungmetaller, till exempel kvicksilver, bly och kadmium. Tungmetaller kan bland annat ge skador på hjärna och lever.

Miljögifter kan spridas till alla våra vatten, till och med grundvattnet. I ett vattenekosystem påverkas halterna eller tillgängligheten av miljögifter av många faktorer som vattnets pH-värde, temperatur, mängden organiskt material i vattnet och sedimenten m.m

Gränsvärden för miljögifter

Det finns olika gränsvärden satta för att skydda levande organismer från skadliga effekter av miljögifter. Målet är att inga miljögifter ska förekomma i halter som överstiger dessa värden. Olika typer av gränsvärden används beroende på vilka värden som finns framtagna för respektive ämne.

EU:s Environmental Quality Standards (EQS) är satta för att skydda vattenlevande organismer och människor, som konsumerar fisk eller skaldjur, från negativa effekter. (Används i första hand)

 

OSPARS Environmental Assessment Criteria (EAC) satta för att skydda marina organismer från kroniska effekter orsakade av farliga ämnen. (Används i andra hand)

I vissa fall har även jämförelser gjorts mot gränsvärden för ett antal ämnen som inte får överskridas i fisk och skaldjur vid försäljning som livsmedel inom EU (t.ex. gränser angivna i fiskmuskel).

Gränsvärden kan förändras om ny kunskap kommer fram om ämnens giftighet, eller nya metoder för bedömningen utvecklas.

Läs om tillstånd för miljögifter i en vattenmiljö

Miljögifter: Kust och öppet hav

Tillstånd för miljögifter i kust och öppet hav

Organiska miljögifter, som exempelvis PCB och BDE-47, minskar i alla havsregioner och de flesta halterna ligger under gränsvärdena för fisk. Däremot ökar det högfluorerade ämnet PFOS i Norra Egentliga Östersjön och Bottenhavet. Metallhalterna varierar med otydliga trender, utom för bly som minskar i alla utom ett havsområde.

Kadmium minskar inte, trots åtgärder

Fisk med kvicksilverhalter över EU:s gränsvärde för god vattenkvalitet finns i princip i alla svenska havsområden. Halterna är likartade och varierar utan några tydliga trender vare sig i Västerhavet eller i Östersjön, förutom att de verkar minska i Bottenhavet och och Norra Egentliga Östersjön. Där är halterna för övrigt som allra lägst.

Halterna av bly i fisk minskar förutom i Västerhavet, där halterna varierar och ingen tydlig trend syns. De högsta halterna finns i södra Östersjön och längst söderut vid skånska kusten.

konstgödsling kadmiumBild: Fotokostic/Shutterstock

Kadmium finns naturligt i bland annat fosforpentoxid som bryts för tillverkning av konstgödsel. Sverige har tillsammans med Finland länge försökt sänka EU:s gräns för hur mycket kadmium som får förekomma i handelsgödsel.

Det är värt att notera att trots flera åtgärder för att minska utsläppen av kadmium så är de senaste årens koncentrationer i samma storleksordning som de som uppmättes för 30 år sedan.

Kadmiumhalterna är generellt sett högre i Östersjön än i Västerhavet, förutom i torsk, där halterna ökat något sedan början av 2000-talet. De långa tidsserierna för kadmiumhalter visar att de var som högst i Östersjöströmming i mitten och slutet av 1990-talet, för att därefter minska, bland annat i Bottenhavet. Därutöver finns inga tydliga tidstrender i något av havsområdena.

Organiska miljögifter minskar,
med några undantag

Dioxinhalterna visar ingen tydlig trend i havet, men är högre i Bottenviken och vid två stationer i Bottenhavet än i övriga havsområden. De höga nivåerna i Bottenhavet minskar, liksom halterna i Kattegatt, som redan har låga dioxinhalter.

PCB-halterna i strömming minskar i alla havsområden.

Totalt sett minskar halterna av bromerade flamskyddsmedel (PBDE) i strömming i alla havsområden. I hela Östersjön är nivåerna ungefär likartade, och även något högre än i Västerhavet.

sill fiskstimBild: Havsmiljöinstitutet

Halterna av PCB och bromerade flamskyddsmedel minskar i strömming/sill i alla havsområden.

Däremot ökar flamskyddsmedlet HBCDD vid vissa lokaler i Bottenhavet, medan det varken minskar eller ökar i Norra Egentliga Östersjön. Halterna av HBCDD är något högre i södra Östersjön än i norra, och högre i hela Östersjön än i Västerhavet. 

I kust och hav är få tidstrender för de högflourerade ämnena PFOS och perfluordekansyra (PFUnDA) signifikanta, om man tittar på hela havsområden. Men sedan 2000 minskar de signifikant i Västerhavet och Bottenviken, och PFUnDA även i södra Östersjön och Bottenhavet.

 

Ett urval av underlaget för tillståndsbeskrivningen av miljögifter i kust och öppet hav

Välj en ämnesgrupp ovan för att läsa mer om tillståndet.
Miljögifter: Skagerrak

Tillstånd för miljögifter i Skagerrak

Koncentrationen av det perfluorerade ämnet FOSA och arsenik i sill är högre i Västerhavet än i andra havsområden, och halterna av kvicksilver och kadmium i sedimentet visar en ökande tendens. Halter och effekter av förbjudna organiska tennföreningar från båtbottenfärger minskar generellt, men miljötillståndet för organiska tennföreningar, TBT, är fortfarande måttligt eller sämre i de flesta undersökta hamnar.

Ett urval av underlaget för tillståndsbeskrivningen av miljögifter i Skagerrak

Välj en ämnesgrupp ovan för att läsa mer om tillståndet.
Orsaker: miljögifter

Orsaker: miljögifter

Orsakerna till spridningen av metaller och organiska miljögifter till sjöar, vattendrag och havsområden är större punktkällor såsom industriutsläpp, långväga transporterade luftföroreningar eller flera diffusa, mindre utsläpp – nutida eller historiska.

I hela landet finns historiska utsläpp från punktkällor, som industrier och gruvor, lagrade i mark och sediment. Källor som lokalt påverkat och ibland fortfarande påverkar halterna av både organiska miljögifter och tungmetaller i vattenmiljön. Men tack vare förbud mot användning av vissa ämnen och bättre reningsmetoder är utsläppen idag mindre än tidigare.

I landets södra delar är påverkan från miljögifter generellt sett större, dels på grund av en tätare befolkning och högre jordbruksintensitet, dels på grund av närheten till tungt industrialiserade områden i Europa. Många miljögifter når svenska vattenmiljöer via föroreningar som transporterats långt med luftströmmar.

Förorenade sediment kan också vara en orsak till att vattenlevande organismer exponeras för miljögifter. 

 

Orsaker till miljögifter i grundvatten

Brandsläckning med skum pågår.Bild: Shutterstock

Brandsläckningsskum är den största anledningen till att PFAS påträffas i grundvattnet.

Kemiska eller biologiska bekämpningsmedel kan via regnvatten eller snö transporteras till grundvattenkällor och förgifta vattnet. Det vanligaste bekämpningsmedlet som påträffas i mark och grundvatten är BAM, en nedbrytningsprodukt av det tidigare vanliga ogräsmedlet diklobenil.

Grundvatten kan även förorenas via nedfall av luftföroreningar som når öppna grundvattenkällor. Bly och kadmium i grundvattnet beror i de flesta fall på att berggrund och jordlager är rika på dessa metaller, som kan läcka ut i vattnet.

Metallhalterna i grundvattnet kan även vara förhöjda i närheten av avfallsmassor från gruvor. I dricksvatten kan förhöjda halter bero på kontakt med ledningsmaterial och andra tekniska installationer, i synnerhet kontaminering från koppar.

PFAS används i ett stort antal produkter till exempel i brandskum och impregneringsmedel. Över 2 000 potentiella lokala utsläppskällor identifierades i arbetet med ett regeringsuppdrag till Naturvårdsverket 2015. Användning av brandsläckningsskum är den största enskilda punktkällan till att PFAS finns i grundvattnet. Avloppsreningsverk och avfallshantering är sannolikt betydande sekundära punktkällor. Andra potentiella utsläppskällor är industriell verksamhet.

Orsaker till miljögifter i sjöar och vattendrag

Vy över sjö i fjällen.Bild: Per Bengtson

I fjällsjöar är nedfallet av organiska miljögifter och metaller relativt litet eftersom det ofta är långt till källorna.

Sjöar och vattendrag påverkas av miljögifter både från punktkällor och nedfall av luftburna föroreningar. I fjällvärlden är nedfallet av organiska miljögifter och metaller ofta relativt litet på grund av att det ofta är långt till källorna. Närmare kusten kan vattendrag vara förorenade av miljögifter från punktkällor som nedlagda eller aktiva industrier, till exempel smältverk och pappersbruk. Även kommunala avloppsreningsverk kan vara en sekundär källa till spridning av miljögifter, som i vissa fall inte kan renas bort på ett effektivt sätt.

Sjöar och vattendrag i norra Sverige är främst påverkade av punktkällor, medan sjöar och vattendrag i södra Sverige är påverkade av både punktkällor och lufttransporterade föroreningar.

Depositionen av kvicksilver från luft har varit relativt konstant under 2000-talet, vilket delvis kan förklara de otydliga trenderna som syns på flera håll. 

Orsaker till miljögifter i kust och öppet hav

Förorenande industri vid kusten.Bild: BirgittaPhotos/Shutterstock

Halterna av miljögifter i havet påverkas av punktkällor vid kusten, transport i vattendrag, samt luftföroreningar som deponeras direkt på havsytan.

Miljögiftshalterna i havet påverkas av tillförsel från punktkällor vid kusten, transport i stora och små vattendrag, samt lufttransporterade föroreningar som deponeras direkt på havsytan.

Halterna i luften beror både på utsläpp från städer, industrier, trafik samt jordbruk i Östersjöregionen, men också långväga transport av ämnen som släppts ut i andra delar av världen.

Bland annat ger utsläpp av dioxiner från Ryssland, Ukraina och Finland förhöjda dioxinhalter i Bottenviken och Bottenhavet.  Men även lokala punktkällor längs Norrlandskusten bidrar.

Nedfallet av det bromerade flamskyddsmedlet PBDE är likartat över alla svenska havsområden.

Föroreningar av bromerade flamskyddsmedel når Östersjöns havsområden framför allt via lufttransport. Uppskattningsvis kommer 60 procent av nedfallet av BDE-99 från Helcom-länderna, dvs. Danmark, Estland, Finland, Tyskland, Lettland, Litauen, Polen, Ryssland och Sverige (EMEP). Övriga tillskott kommer från globala källor, dvs. än längre bort.

 

Fiberbankar

På bottnarna utanför pappersbruken längs Norrlandskusten finns rester av orenade utsläpp från massaindustrin, som ansamlats under decennier i så kallade fiberbankar. Fiberbankarna består av stora mängder träfibrer och processkemikalier. Det är än så länge oklart i vilken utsträckning fiberbankarna orsakar något större läckage av miljögifter, som exempelvis dioxiner. Men den snabba landhöjningen i norra Sverige gör att problemen inte kommer att försvinna, utan bankarna kommer att utsättas för erosion i form av vågor och vind. Erosion av det fiberhaltiga bottenmaterialet kan bidra till att föroreningar som ligger begravda riskerar att spridas.

Bild av fiberbank på havsbottenBild: SGU

Fiberbank på havsbotten.

Läs mer om fiberbankar:

http://www.sgu.se/samhallsplanering/hav-och-kust/fororenade-sediment/fiberbankar/

http://www.geo.uu.se/forskning/nrhu/pagaende-forskning/fibrem

Årgärder: miljögifter

Åtgärder: miljögifter

Generellt bör vi försöka minska användningen av farliga ämnen i samhället, det gäller både organiska miljögifter och metaller. Eftersom spridningen av dessa ämnen delvis är global är internationella konventioner viktiga verktyg i arbetet.  Men även på hemmaplan behövs kraftfulla åtgärder för att begränsa mängden giftiga ämnen i omlopp.

Åtgärder mot organiska miljögifter

Ett bra exempel på hur verksamt ett förbud kan vara är PCB som förbjöds i Sverige utanför slutna system redan 1973, och helt och hållet 1978. Det tog några år, men därefter har halterna i miljön kontinuerligt minskat.

Spridningen av dioxiner bekämpas bäst med internationella konventioner, efter som ett stort bidrag av den atmosfäriska depositionen troligen kommer från utomeuropeiska länder. Det finns ett flertal restriktioner och internationella överenskommelser för att kontrollera och hindra spridningen av dioxiner. I exempelvis strömming, där man tidigare haft extremt höga halter, ses tydliga minskningar tack vare att utsläppen begränsats.

Bromerade flamskyddsmedel ingår i Stockholmskonventionen, som syftar till att begränsa spridningen av organiska miljögifter. PBDE ing,år i konventionen sedan 2009 och HBCDD sedan 2014. Inom EU förbjöds penta- och oktaBDE år 2004. DecaBDE ingår sedan 2008 i det så kallade RoHS-direktivet, som innebär att farliga ämnen i elektronikprodukter ska begränsas. Förbuden har haft effekt, vilket visat sig till exempel genom att halterna av BDE-47 i strömming minskat.

När det gäller högfluorerade ämnen är PFOS (perfluoroktansulfonat) och ämnen som kan brytas ned till PFOS förbjudna inom EU sedan 2008, med vissa undantag. PFOS ingår även i Stockholmskonventionen sedan 2009 samt i FN:s luftvårdskonvention (LRTAP). Detta har medfört att användningen av PFOS minskat, även om det fortfarande tillverkas i andra delar av världen. För PFOA (perfluoroktansyra) och övriga PFAS-ämnen finns det inga restriktioner ännu, men PFOA kommer att förbjudas inom EU år 2020. PFOA klassas också som ett svårnedbrytbart miljögift och är föreslagen att ingå i Stockholmskonventionen. Resultaten från miljöövervakningen visar att halten av PFOS i sill/strömming från vissa havsområden minskar tydligt sedan 2006. 

Åtgärder mot metallföroreningar

Användningen av alkylkvicksilver (t.ex. metylkvicksilver) inom jordbruket och i pappersindustrin förbjöds i Sverige redan 1966. Sedan 1990-talet har det varit förbjudet att tillverka och använda termometrar, mätinstrument och vissa elektroniska komponenter som innehåller kvicksilver.

År 2009 förbjöds så gott som all resterande användning av kvicksilver i Sverige. Det innebar att kvicksilver och kvicksilverföreningar inte får släppas ut på den svenska marknaden, användas i Sverige eller exporteras. År 2011 infördes en förordning i EU som förbjuder export av kvicksilver utanför EU. Kvicksilver regleras också globalt inom Minamatakonventionen, som trädde i kraft 2017.

Men trots många åtgärder mot kvicksilver syns inga tydliga nedåtgående trender i vattenmiljön. En förklaring kan vara att mänskligt orsakade utsläpp av kvicksilver har pågått i hundratals år och trots åtgärder cirkulerar kvicksilver i miljön och leder till globala, förhöjda halter i luft, mark och vatten. Återcirkuleringen av kvicksilver gör att det tar lång tid innan halterna sjunker. Nya utsläpp från t.ex. förbränning av kol i Asien har också ökat sedan 1970-talet , vilket också gör att halterna bibehålls trots minskade utsläpp i andra delar av världen. 

Förbudet mot bly i bensin som infördes 1995 har resulterat i minskade halter i miljön på de allra flesta håll. 

Kadmium är förbjudet att använda vid galvanisering sedan 1982 i Sverige, 1987 infördes en nationell miljöavgift på kadmiumbatterier och 1993 infördes begränsning av kadmium i konstgödsel i Sverige.

Inom EU finns omfattande regleringar för att förhindra att kadmium sprids till miljön eller förorenar avfall, exempelvis uttjänta batterier, elektronik, fordon, plaster, förpackningsmaterial och målarfärg, dock inte i konstnärsfärger.

 

Vad kan man göra själv?

Som privatperson kan man bidra till att halterna av farliga ämnen minskar i samhället genom att helt enkelt ta reda på om produkter innehåller till exempel högfluorerade ämnen och i så fall fråga efter alternativ. Det kan gälla byggmaterial, batterier, husgeråd och impregnerade textilier, som till exempel friluftskläder. Det är även viktigt att se till att kläder och andra produkter som innehåller PFAS, tas om hand på ett riktigt sätt den dag de slutar användas.

Överblivna läkemedel får aldrig spolas ned i toaletten utan ska lämnas in till närmaste apotek. Jägare kan fundera över valet av ammunition och välja blyfria alternativ. Målar man akvarell bör kadmiumhaltiga färger undvikas (gäller vissa röda och gula toner).

Blå fritidsjacka i impregnerad textil.Bild: Normana Karia/Shutterstock

Ansvariga experter tillståndsbedömningarna miljögifter:

Suzanne Faxneld och Sara Danielsson, Naturhistoriska riksmuseet.

Emma Undeman, Stockholms universitets Östersjöcentrum.