Metaller

I sjön Abiskojaure, Norrbottens län, har röding samlats in sedan 1981.

Kvicksilverhalterna i röding minskar signifikant över hela tidsperioden och ligger något över gränsvärdet för sekundär förgiftning. De senaste åren har de legat runt 25 ng/g våtvikt, vilket  är betydligt lägre än halterna i både gädda och abborre från norra och södra Sverige, där de varierar mellan 200-500 ng/g våtvikt.

Även blyhalterna minskar sedan starten av övervakningen. Halterna ligger på 0,01 µg/g torrvikt i rödinglever, samma storleksordning som för gädda från norra och södra Sverige. Halterna av kadmium i röding visar ingen minskning över den undersökta tidsperioden. De senaste åren ligger halterna på cirka 1,3 µg/g torrvikt i lever, vilket är betydligt högre än halterna i gädda från norra och södra Sverige men samtidigt lägre än halterna i abborre från dessa regioner. Orsakerna till denna variation mellan arter är okänd.

I sjön Storvindeln, Västerbottens län, har halter av metaller i gädda analyserats ända sedan 1968. Det är, tillsammans med gädda från södra Sverige, den längsta tidsserien av metaller i världen av insjöfisk.

Kvicksilver i gädda visar ingen signifikant trend över tidsperioden. Halterna på mellan 200 och 300 ng/g våtvikt ligger långt över gränsvärdet för sekundär förgiftning (20 ng/g våtvikt), men är ändå något lägre än halterna i gädda från Bolmen i södra Sverige.

Till skillnad från kvicksilver så visar bly en nedåtgående trend i gäddlever sedan 1968, en trolig effekt av förbudet mot bly i bensin som kom på 1990-talet. Halterna är låga och ligger på cirka 0,01 µg/g torrvikt.

Kadmiumhalterna har varit relativt konstanta sedan starten av övervakningen, de varken ökar eller minskar under tidsperioden 1968–2017. Halterna de senaste åren ligger runt 0,05 µg/g torrvikt i lever, vilket är sex gånger lägre än halterna i gädda från södra Sverige.

I Stensjön, Gävleborgs län, har abborre analyserats sedan 1997 och halterna av kvicksilver visar ingen trend, dvs. det varken ökar eller minskar nämnvärt under perioden 1997-2017. Halterna ligger runt 200 ng/g våtvikt. Det är tio gånger högre än gränsvärdet för sekundär förgiftning och nästan i nivå med halterna för abborre från södra Sverige.

Blyhalter i abborrlever går nedåt och de senaste åren har de legat på 0,03 µg/g torrvikt. Jämfört med gädda från norra Sverige är det nästan fyra gånger högre. Däremot ligger de under gränsvärdet för humankonsumtion.

Kadmium i abborre visar en nedåtgående trend sedan 1997. De senaste åren ligger de runt 5 µg/g torrvikt. Det är något högre än i abborre från södra Sverige. Halterna ligger under gränsvärdet för sekundär förgiftning.

I sjön Bolmen, Kronobergs län, har kvicksilver i gädda analyserats sedan 1967, vilket är den längsta tidsserien i världen av insjöfisk.

Kvicksilverhalterna visar ingen signifikant trend över tidsperioden 1967-2017 och ligger mellan ca 300-500 ng/g våtvikt, vilket är mer än tio gånger högre än gränsvärdet för sekundär förgiftning (20 ng/g våtvikt).

Kadmiumhalterna visar heller ingen tydlig trend över hela tidsperioden och med ganska stor mellanårsvariation men de senaste tio åren ses en nedåtgående trend. Halterna i Bolmen de senaste åren ligger runt 0,3 µg/g torrvikt i lever, vilket är sex gånger högre än halterna i gädda från norra Sverige.

Halterna av kvicksilver i Bolmen är något högre jämfört med gädda från sjön Storvindeln i norra Sverige. Blyhalterna i gäddlever har minskat över tid, vilket troligen beror på att bly förbjöds i bensin under 1990-talet. Halterna de senaste åren ligger kring 0,01 µg/g torrvikt.

I sjön Skärgölen, Kalmar län, har metallhalter i abborre analyserats sedan 1981.

Kvicksilver visar ingen trend 1981–2017. De senaste åren har halterna legat runt 200-300 ng/g våtvikt, vilket även det är långt över gränsvärdet för sekundär förgiftning. Halterna är i ungefär samma storleksordning som i abborre från norra Sverige.

Blyhalterna i abborre minskar under hela tidsperioden, en trolig effekt av förbudet i bensin på 1990-talet. De senaste åren ligger halterna, mätta i abborrens lever, på 0,06 µg/g torrvikt, vilket är cirka tio gånger högre än blyhalterna i gäddlever. Halten i abborre ligger under gränsvärdet för humankonsumtion.

Kadmiumhalterna i abborre ökar sedan år 2008. Under de senaste åren ligger de kring 5 µg/g torrvikt, vilket är under gränsvärdet för sekundär förgiftning.

Kvicksilver visar ingen trend i sill och halten ligger precis i nivå med EU:s gränsvärde för sekundärförgiftning på 20 ng/g våtvikt. För bly i sill ses inte heller någon trend över tid däremot ligger halterna på cirka 0,05 µg/g torrvikt, vilket är under gränsvärdet för försäljning och humankonsumtion. Kadmium i sill ökar signifikant över hela tidsperioden (1995-2017) och halterna ligger på 0,6 µg/g torrvikt. Men halterna ligger under EU:s gränsvärde för försäljning samt sekundär förgiftning. Den skarpa ökningen för kadmium vid lokalen kan bero på att fisken här varit något äldre vid provtagnngen och därför hunnit ackumulera högre halter.

Bly i sill minskar sedan 1981 och halterna ligger nu på 0,02 µg/g torrvikt, vilket är under gränsvärdet för försäljning.

Kvicksilver visar ingen trend i sill och halterna ligger precis i nivå med EU:s gränsvärde för försäljning på 20 ng/g våtvikt.

Någon trend för kadmium i sill syns inte och halterna ligger på cirka 0,4 µg/g torrvikt, vilket är under EU:s gränsvärde för försäljning och sekundär förgiftning.

Kadmium och kvicksilver visar inga signifikanta trender i sill medan blyhalten minskar från 1981. Halterna av kadmium är runt 2 µg/g torrvikt, vilket är under gränsvärdet för både humankonsumtion och sekundärförgiftning. Blyhalterna ligger på 0,07 µg/g torrvikt och det är under gränsvärdet för humankonsumtion, medan kvicksilver ligger strax över EU:s gränsvärde på 20 ng/g våtvikt.

Halterna av kvicksilver ligger ungefär i nivå med de i södra Egentliga Östersjön och ingen tydlig trend ses för hela tidsperioden.

Blyhalterna minskar och halten ligger på 0,03 µg/g torrvikt, vilket är under gränsvärdet för försäljning.

För kadmium ses ingen tydlig trend i strömming och koncentrationen är cirka 1,3 µg/g torrvikt, vilket ligger under gränsvärdet för försäljning. 

Halterna av kvicksilver är högre här än i övriga havsområden. Halterna av bly och kvicksilver minskar i strömming allt sedan övervakningens början.

För kadmium ses ingen trend i strömming. Kvicksilverhalterna ligger över gränsvärdet och halterna är runt 30 ng/g våtvikt, medan blyhalten ligger på 0,04 µg/g torrvikt. Kadmium ligger på 0,9 µg/g torrvikt. Alla halter ligger under sina respektive gränsvärden för försäljning.

Sedan 1980 minskar halterna av bly i strömming, medan varken kvicksilver eller kadmium visar några ökande eller minskande trender. Halterna ligger över gränsvärdet för försäljning.

För kvicksilver ligger halterna på drygt 30 ng/g våtvikt, vilket är över gränsvärdet. För bly är halterna 0,02 µg/g torrvikt och för kadmium 1 µg/g torrvikt, vilket är under respektive gränsvärden för försäljning.