Hoppa till huvudinnehåll

Tillstånd


Miljögifter i sediment

Havet 2015/2016. Anna Apler, SGU. Publicerad: 2016-12-19

Alla ytsediment i utsjön runt Sverige innehåller miljögifter, men lite olika mycket beroende på var man befinner sig. I Bottenviken och Bottenhavet ger arsenik och krom den största belastningen. I egentliga Östersjön är det istället kadmium samt de organiska miljögifterna DDT, klordan och TBT som dominerar bland föroreningarna. På västkusten där vattenutbytet är större ligger nivåerna av både metaller och organiska miljögifter generellt sett lägre än i Östersjön. Hexaklorbensen, HCB, är det ämne som verkar öka i koncentration i ytsedimenten runt hela Sverige. HCB användes i liten skala som bekämpningsmedel fram till år 1980. Idag förekommer HCB i miljön främst som en följd av avfallsförbränning och tillverkning av klorerade lösningsmedel.

Skagerrak

I havsområdet Skagerrak finns två provtagningsstationer. Undervattensbilder i kombination med syrgasmätningar visar att havsbottnarna här är syresatta och gästvänliga för bottenlevande djur och fisk. Analysresultaten visar att metallhalterna generellt är lägre i Skagerrak än i Östersjön. Enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder ligger metallkoncentrationerna inom klass 1–3, det vill säga liten till tydlig avvikelse från de naturliga bakgrundsvärdena. Data från de tre mätåren tyder på att de flesta halter av metaller i Skagerrak minskar sedan 2008.

Dock visar inte halterna av kadmium och kvicksilver samma mönster utan verkar istället ha ökat något sedan 2008. Av de organiska ämnena så har halterna av PAH, HCH och klordaner avtagit sedan 2003 på båda stationerna. Halten av HCB har dock ökat konstant sedan 2003. Halterna av diuron har legat under rapporteringsgränsen sedan 2003, men kunde mätas på den nordliga stationen år 2014. Även halterna av simazin har legat under rapporteringsgränsen på båda stationer förutom 2008 då ämnet kunde uppmätas i den södra delen. TBT-halterna har avtagit sedan 2003 på båda stationer.

Kattegatt

I havsområdet Kattegatt finns en övervakningsstation. Undersökningarna visar att bottenförhållandena vid provtagningsplatsen är förmånliga för bottenlevande organismer såsom sjöborrar. Analyserna av tungmetaller från ytsedimentet vid denna station avslöjar att halterna, precis som i Skagerrak, ligger inom ramen för klass 1-3, liten till tydlig avvikelse från de naturliga bakgrundsvärdena. Analysresultaten tyder på att metallhalterna har minskat sedan 2008 med undantag för kadmium, koppar, nickel och kvicksilver som har ökat.

De uppmätta halterna av organiska ämnen är generellt lägre här än i södra Östersjön och ligger inom ramen för klass 3–4 enligt bedömningsgrunderna. De ämnen som uppvisar minskande halter sedan 2003 är PAH, HCH, TBT och klordaner. HCB-halten däremot har ökat under samma tidsintervall. PCB- och DDT-halterna ökade mellan 2003 och 2008 men minskade sedan igen mellan 2008 och 2014.

Södra Egentliga Östersjön

I havsområdet södra Östersjön finns tre provtagningsstationer. Stationerna söder och sydost om Blekinge (SE-11 old och SE-11 new), har provtagits 2003 och 2008 respektive 2010 och 2014. En ny station (SE-11 new) provtas sedan 2010 då den gamla stationen (SE-11 old) har påverkats av sedimentation av muddrat material i samband med nedläggningen av gasrör. Den nya stationen ersätter den gamla från och med 2014. Båda stationerna uppvisar syrefria bottnar utan synligt bottenliv. Stationen belägen i Arkonabassängen (SE-12) däremot är mer gästvänlig för levande organismer då syrgashalten är högre och ytsedimentet är oxiderat.

Havsbottnar utan bottenströmmar och med syrgasfattigt bottenvatten är ideala för miljöprovtagning då sedimentet kan byggas på ostört år efter år. När syrgashalten närmar sig noll kan man se svavelbakterien Beggiatoa breda ut sig som en vit filt över bottenytan. <br>Foto:  SGU
Ytsedimenten på provtagningsplatserna i södra Östersjön innehåller metallhalter som ligger inom klass 1–3 (liten till tydlig avvikelse från de naturliga bakgrundsvärdena). Undantaget är halterna av bly vid station SE-12 som legat i klass 4 sedan 2003. De flesta metallhalter, förutom Cd och Ni, verkar dock ha avtagit sedan 2008.

Halterna av ett flertal organiska miljögifter är däremot mycket höga. DDT-, PCB-, HCB- och klordanhalterna har dessutom ökat sedan 2003. Halterna av DDT och klordaner ligger i klass 4–5, hög till mycket hög halt, och verkar öka på samtliga stationer, precis som TBThalterna. PAH-halterna däremot har minskat sedan 2003 men ligger fortfarande i klass 4–5. De höga och till synes ökande halterna av organiska miljögifter är alarmerande, eftersom bottnen vid station SE-12 uppvisar förhållanden som skulle kunna vara gästvänliga för djur och växter. Halterna i sedimenten innebär att de kan leva där, men med tiden ackumulerar toxiska substanser.


Miljögifter i sediment tillstånd 2014


Staplarna visar hur halter av utvalda ämnen på några utvalda stationer utmed Sveriges kust varierat mellan provtagningsomgångarna 2003, 2008 och 2014. Enheten på y-axeln är µg/kg TS för organiska miljögifter och mg/kg TS för metaller. Siffran anger högsta uppmätta halt, som referensvärde.

Färgen på staplarna anger miljökvalitet enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder för kust och hav. I den femgradiga skalan utgör klass 1 ett jämförvärde. För metaller motsvarar detta den naturliga bakgrunden, det vill säga förindustriella halter, medan jämförvärdet för organiska miljögifter är lika med noll.

Norra Egentliga Östersjön

I norra Egentliga Östersjön finns sex övervakningsstationer, som alla ligger på bottnar som är syrefria. Inget synligt liv finns på de undervattensbilder som tagits i detta havsområde.

Halten av ett flertal metaller i norra Egentliga Östersjön ligger i klass 4-5, stor till mycket stor avvikelse från de naturliga bakgrundsvärdena. De metaller som visar på störst avvikelse är kadmium, koppar och zink som alla ligger i klass 4 och 5, men halterna verkar dock ha minskat från 2008 till 2014. Detta gäller generellt för samtliga presenterade metaller förutom nickel som istället verkar ha ökat. På stationen i Landsortsdjupet uppvisade en av de sju provtagningspunkterna mycket förhöjda metallhalter under undersökningsåret 2014. De höga halterna i denna punkt kan bero på punktkällor av metaller vid just denna provtagningsplats eftersom den är belägen i anslutning till en gammal dumpningsplats för sprängämnen. Det är också allmänt känt att Landsortsdjupet fått motta skräp och annat material som dumpats genom tiderna.

Av de organiska substanser som övervakats sedan 2003 är det bara HCBhalterna som visar på en ökande trend. Halterna av de flesta organiska miljögifter har annars minskat sedan 2008, förutom i Landsortsdjupet där samtliga halter av organiska substanser ökat. I hela havsområdet ligger halterna av de flesta presenterade organiska ämnena i klasserna 4 och 5, hög till mycket hög halt.

Bottenhavet och Ålands hav

I Bottenhavet finns två övervakningsstationer. Till havsområdet räknas i den här presentationen också en provtagningsplats i Ålands hav. Provtagningsstationerna i Bottenhavet och Ålands hav visar, till skillnad från bottnarna i norra Egentliga Östersjön, på gynnsamma förhållanden för bottenlevande djur där ishavsgråsuggor och spår från dessa kunde fångas på bild med undervattenskamera vid samtliga stationer. Även havsborstmask och vitmärla återfanns i vissa sediment under provtagning.

I Bottenhavet är det halterna av metallerna arsenik och krom som uppvisar störst avvikelse från de naturliga bakgrundsvärdena och det är svårt att utläsa några trender. Halterna av dessa två metaller ligger och har legat i klass 4 och 5 sedan 2003. Övriga metaller har uppmätts i nivåer som ligger i klass 1 till 3 (liten till tydlig avvikelse). Kobolt är det element som på alla stationer har ökat sedan 2008.

I Bottenhavet förekommer de organiska substanserna i halter som är generellt lägre än i Östersjön. Inget av ämnena förekommer i klass 5, mycket hög halt. I detta havsområde är det HCB och klordaner som förekommer i högst koncentrationer. Det finns heller inget generellt mönster för koncentrationernas förändring sedan 2003. Den eventuella trend som tydligast kan utläsas är halterna av PAH, HCH och klordan med avtagande halter på samtliga tre stationer sedan 2003.

Bottenviken

I Bottenviken ligger två övervakningsstationer. På fotografier tagna med undervattenskamera kan bottenlevande djur ses och syrgasmätningarna visar att bottenvattnet på de båda stationerna är väl syresatt.

Det går inte att urskilja många trender i metallkoncentrationerna i Bottenviken. På båda provtagningsplatserna ser nickel ut att stadigt öka i halt i sedimentet. De metaller som förekommer i högst koncentration är arsenik, kobolt och krom som alla uppvisar halter med mycket stor avvikelse från de naturliga bakgrundsvärdena.

Även mönstren av halten organiska substanser är varierande i Bottenviken. PAH- och HCH-halterna ser ut att ha minskat kraftigt sedan 2003 medan HCBhalterna har stigit. DDT-halterna på de båda stationerna ökade något mellan 2003 och 2008 och har sedan gått ner mellan 2008 och 2014. Klordanerna minskade istället mellan 2003 och 2008 men ökade igen mellan 2008 och 2014. PCB-halterna ser ut att ligga ganska stabilt i norra Bottenviken sedan 2003 medan de har minskat något sedan 2008 i södra delen.