Hoppa till huvudinnehåll

Tillståndet: 2023


Bild: Philip Myrtorp/Unsplash
Fisk/fiske

Fisk/fiske

Uppskattad men hotad naturresurs. Fisk är en uppskattad naturresurs som finns i de flesta vattenmiljöer. Fiske bedrivs som rekreation eller i yrkesutövande och det regleras i flera olika lagar, förordningar och föreskrifter. Mängden fisk, artsammansättning, ålder och storlek varierar naturligt mellan olika vattenmiljöer, men också beroende på hur fisket bedrivs och på vad som i övrigt påverkar kvaliteten på den aktuella vattenmiljön. 

Akvarell som illustrerar fisk och fiske. Bild: Ida Wendt

Bestånden av torsk i svenska vatten ligger på historiskt låga nivåer. Fisket är en viktig orsak, men även övergödning, och ett förändrat klimat.

Fiskar befinner sig centralt i den akvatiska näringsväven. Det innebär att de kan påverkas direkt av förändringar i miljön så som ökad vattentemperatur och förlust av habitat, men även påverka och påverkas av förändringar som sker på andra trofiska nivåer så som ändrad tillgång av föda eller antalet predatorer. Fisket har en stor inverkan på fiskbeståndens storlek och tillstånd.

Övervakningen av fisk bedrivs i både nationell och regional regi i hav, sjöar och vattendrag. De data som samlas in ligger till grund för utformning av en hållbar fisk- och miljöförvaltning, till exempel genom att skapa gynnsamma levnadsmiljöer eller genom att reglera fisket på vissa arter. Miljöövervakningens återkommande provfisken skapar sammanhängande tidsserier, vilket innebär att man kan utläsa trender och upptäcka förändringar orsakade av till exempel miljöförstöring, överfiske eller förändrat klimat. 

Fisk/fiske:

Tillstånd för fisk/fiske

Tillstånd för fisk/fiske

Tillståndet för fiskar i hav och vid kusten varierar mycket mellan områden. På grund av för hårt fiske är bestånden av torskfiskar och broskfiskar i havet på historiskt låga nivåer. I Östersjön har storspiggen de senaste åren ökat markant. Lokala förhållanden och miljöproblem gör att tillståndet varierar i våra sjöar och vattendrag och det är svårt att beskriva ett generellt tillstånd för fisk i våra sötvatten.

Tillståndet för kustfisk varierar mellan olika kustområden. Sedan 1970-talet har bestånden av sötvattensarter ökat i Östersjön medan bestånden av saltvattensarter minskat. Abborre och mört är de vanligaste arterna som påträffas i provfisken längs Östersjökusten. Bestånden av mört är stabila och ökar i de flesta provfiskeområdena, medan det under senare år ses nedgångar i flera abborrbestånd, till exempel i Norra Kvarken och Egentliga Östersjön. Gäddan visar en generell nedgång i de flesta provfiskade områdena framförallt i Egentliga och södra Östersjön, och gösen har minskat i flera områden, men visar tendenser till återhämtning i några områden. Även strömming, nors och gärs är vanliga längs hela kusten, och för strömmingen varierar provfiskefångsternas utveckling över tid mellan områden.  Fångsterna av flundra i södra delarna av svenska östersjökusten har varit relativt låga under de senaste åren. I Bottenviken har sikfångsten ökat något i kustprovfisken under senare år, och den svartmunnade smörbulten har påträffats så långt norrut som i Husum i Örnsköldsviks kommun.

I inlandet finns många små och stora sjöar och vattendrag, med stor variation i naturgivna förutsättningar för olika fiskarter. På senare tid finns indikationer på förändringar av fiskfaunan på grund av ett varmare och torrare eller blötare klimat, men även faktorer som fiske, försurning, brunifiering (brunare vatten), övergödning och vandringshinder påverkar fiskfaunan.  

 

Läs om tillstånd för fisk/fiske i en vattenmiljö

Fisk/fiske: Kust och öppet hav

Tillstånd för fisk/fiske i kust och öppet hav

Sveriges har en av Europas längsta kuster med mycket varierade livsmiljö för fisk. En avgörande faktor för olika fiskarters utbredning längs kusten och i havet är salthalten. Den varierar från nära oceanisk salthalt i Skagerrak till i princip sötvatten längst upp i Bottenviken. Längs gradienten finns många olika fiskarter från torsk och snultror på Västkusten till abborre och mört i Bottenviken.

rödspätta på botten Bild: Havsmiljöinstitutet

Högt fisketryck har lett till att bestånden av plattfiskar i haven sjunkit till rekordlåga nivåer.  Rödspättan i Skagerrak och Kattegatt är dock ett undantag.

Tillståndet för fisken längs Sveriges kust och i havet varierar betydligt mellan områden. På grund av för hårt fiske är många av bestånden av torskfiskar, plattfiskar och broskfiskar i havet på historiskt låga nivåer, med få undantag som rödspättan i Skagerrak och Kattegatt. Till exempel befinner sig torsken i Skagerrak och Kattegatt idag på mycket låga nivåer, och i egentliga Östersjön domineras torskbeståndet av små individer i dålig kondition.

De pelagiska bestånden av sill/strömming och skarpsill uppvisar olika trender. Bestånden av skarpsill i Skagerrak, Kattegatt och Östersjön har de senaste åren haft en stabil utveckling, medan de olika pelagiska bestånden av sill i samma områden haft en negativ utveckling under samma period, med undantag av den höstlekande sillen i Skagerrak och Kattegatt vars bestånd ligger på en hållbar nivå.

I Östersjön har det skett en förändring i artsammansättningen i kustfisksamhällena sedan 1970-talet. Marina arter och de som föredrar kallare vatten har minskat, och sötvattensarter som föredrar varmare och mer näringsrika vatten har ökat. Under de senaste tio åren ses en generell minskning av bestånden gädda, framförallt i Egentliga och södra Östersjön. Gösen har minskat i flera områden, men visar tendenser till återhämtning i några områden under senare år. Bestånden av sik har minskat i Bottenhavet men ökat i Bottenviken.

Bestånden av sötvattensfiskar är ofta väldigt lokala och det finns stor variation i statusen mellan olika områden. Även om abborren relativt sett blivit mer talrik jämfört med hur det såg ut under 1970-talet, har det under senaste decenniet varit en nedgång i bestånden i vissa områden och framförallt i ytterskärgården och även i norra Kvarken och Egentliga Östersjön. Karpfiskar är talrika och ökar i många skärgårdsområden.

Den invasiva arten svartmunnad smörbult har etablerat sig i södra och mellersta Östersjön och sprids norrut längs svenska Östersjökusten. Idag är det nordligaste fyndplatsen längs den svenska kusten som Örnsköldsvik. På vissa lokaler har arten ökat explosionsartat.

Enligt Artdatabanken är idag 24 marina fiskarter rödlistade i Sverige på grund av havsfisket, där vanliga matfiskar som ål, långa, lyrtorsk, hälleflundra och havskatt är akut eller starkt hotade.

Vetenskaplig analys

Sett ur ett historiskt perspektiv så ligger dagens fiskbestånd i utsjön på mycket låga nivåerCardinale, M., Bartolino, V., Svedäng, H., Sunderlöf, A., Poulsen, R. T., Casini, M. 2015. A centurial development of the North Sea fish megafauna as reflected by historical Swedish longlining fisheries. Fish and Fisheries, 16: 522-533.. Dessutom har flera lokala populationer av olika fiskarter minskat eller helt försvunnit vilket gör att det kan ta lång tid för bestånden att återhämta sigCardinale, M., Linder, M., Bartolino, V., Maiorano, L., Casini, M. 2009. Conservation value of historical data: reconstructing stock dynamics of turbot during the last century in the Kattegatt-Skagerrak. Marine Ecology Progress Series, 386: 197-206.,Cardinale, M., Svedäng, H., Bartolino, V., Maiorano, L., Casini, M., Linderholm, H. 2012 Spatial and temporal depletion of haddock and Pollack during the last century in the Kattegatt-Skagerrak. Journal of Applied Ichthyology, 28:200-208.. Den starkaste bidragande faktor till fiskbeståndens låga nivåer och utslagning av lokala populationer är ett över tiden allt för hårt fisketryck. De fiskar som idag ökar återfinns främst bland de arter som inte fiskas eller som gynnas av övergödning och ett varmare klimat.

De senaste årtiondenas åtstramningar i yrkesfisket har gett vissa positiva effekter på bottenlevande fiskBergenius, M., Ringdahl, K., Sundelöf, A., Carlshamre, S, Wennhage, H. Valentinsson, D. (2018). Atlas över svenskt kust- och havsfiske 2003-205. Aqua reports 2018:3. Sveriges lantbruksuniversitet, Institutionen för akvatiska resurser, Drottningholm Lysekil Öregrund. 245 s.,Greenstreet, S. P. R., Holland, G. J., Fraser, T. W. K., Allen, V. J. 2009. Modelling demersal fishing effort based on landings and days absence from port, to generate indicators of “activity”. ICES Journal of Marine Science, 66: 886-901.,Greenstreet, S. P. R., Rogers, S. I., Rice, J. C., Piet, G. J., Guirey, E. J., Fraser, H. M., Fryer, R. J. 2012. A reassessment of trends in the North Sea large fish indicator and a re-evaluation of earlier conclusions. ICES Journal of Marine Science, 69: 343-345.. I Nordsjön, Skagerrak, Kattegatt och Östersjön skedde under 2000-talet relativt stora neddragningar i fiskeflottan, och även fiskekvoter och fiskedagar har begränsats. Minskning i fiskeridödlighet har sannolikt bidragit till att flera utsjöbestånd av bottenlevande fisk de senaste åren uppvisat positiva trender. Ett exempel på detta är beståndet av rödspätta i Skagerrak som ökat stadigt sedan mitten på 2000-talet. Under 2017 nådde beståndet en nivå på lekbiomassa (vuxen fisk) som är den högsta som uppmäts sedan mätningarna började på 1950-talet. Däremot, för beståndet av torsk i Skagerrak som är en del av Nordsjöbeståndet och för beståndet av torsk i Kattegatt, ser det sämre ut. Båda dessa bestånd hade positiva trender under 2000-talet, men de senaste åren är trenden åter negativ. Beräkningen av hur mycket torsk som finns i Kattegatt kompliceras av att torsk från Nordsjön och Skagerrak periodvis vandrar in i Kattegatt och tillfälligt blandar sig med torsken i Kattegatt-beståndet

För torsken, rödspättan och koljan som uppehåller sig nära kusten i Skagerrak syns fortfarande inga tecken på återhämtning från 1980- och 90-talets kollaps av kustfisk. Antalet vuxna och könsmogna individer är fortsatt mycket lågt och kusten verkar främst användas som uppväxtplats för juvenil fisk som lämnar kustområdena när de bli könsmognaSvedäng, H., Svenson, A. 2006. Cod Gadus morhua as behavioural units: inference from time series on juvenile abundance in the eastern Skagerrak. Journal of Fish Biology, 69: 151-164.. Dock tyder fynd av tidiga stadier av torskägg att lek fortfarande förekommer i kustzonenSvedäng, H., Wikström, A., Wennhage, H., Hentati Sundberg, J. 2016. Ett fiskefritt område för skydd av torsk, piggvar och rödspätta i Västkustens fjordområden. I: Bergström m fl 2016. Ekologiska effekter av fiskefria områden i Sveriges kust- och havsområden. Aqua reports 2016:20.

Sedan mitten av 1990-talet växer torsken i det östra beståndet i Östersjön allt långsammare och individuella fiskar kan vara i mycket dålig konditionCasini, M., Käll, F., Hansson, M., Plikshs, M., Baranova, T., Karlsson, O., Lundström, K., Neuenfeldt, S., Gårdmark, A., Hjelm, J. 2016. Hypoxic areas, density-dependence and food limitation drive the body condition of a heavily exploited marine fish predator. Royal Society Open Science 3: 160416.. Orsaken till minskning i individuell tillväxt har föreslagits bero på flera faktorer som till exempel förändrad utbredning av skarpsill som är ett viktigt byte för torsk, samt ökad utbredning av syrefria bottnarEero, M., Vinther, M., Haslob, H., Huwer, B., Casini, M., Storr-Paulsen, M., Köster, F., W. 2012. Spatial management of marine resources can enhance recovery of ,Bryhn, A.C., Bergek, S., Bergström, U., Casini, M., Dahlgren, E., Ek, C., Hjelm, J., Königson, S., Ljungberg, P., Lundström, K., Lunneryd, S.G., Ovegård, M., Sköld, M., Valentinsson, D., Vitale, F., Wennhage, H. 2022. Which factors can affect the productivity and dynamics of cod stocks in the Baltic Sea, Kattegat and Skagerrak? Ocean & Coastal Management 223, 106-154. Även storleken på strömmingen/sillen har minskat i centrala Östersjön och Bottniska viken, sannolikt kopplat till ett hårt fisketryck.

I Västerhavet och i Östersjön finns det flera bestånd av sill. Sill i Östersjön kallas för strömming och den vanligtvis mindre i storleken än sill i Västerhavet. Det höstlekande beståndet av sill i Nordsjön, Skagerrak och Kattegatt har sedan 1970-talet visat en positiv utveckling, men de senaste åren har trenden vänt och utvecklingen är negativ. Beståndet av vårlekande sill i Skagerrak, Kattegatt och västra Östersjön har de senaste åren minskat och ligger nu på den lägsta nivån sedan 1990-talet. Beståndet av sill/strömming i centrala Östersjön har sedan början av 2000-talet visat en stadig uppgång, men har de senaste åren minskat. I Bottenhavet och Bottenviken har också konditionen hos sill/strömming försämrats under de senaste åren.

Övergödning, förhöjd näringstillförsel till vattnet, är ett av de största miljöproblemen i ÖstersjönReusch, T. B. H., Dierking, J., Andersson, H., Bonsdorff, E., Carstensen, J., Casini, M., … Zandersen, M. (2018). The Baltic Sea as a time machine for the future coastal ocean. Science Advances, 4(5). ,HELCOM, 2014. Eutrophication status of the Baltic Sea 2007-2011 - A concise thematic assessment. Baltic Sea Environment Proceedings No. 143. Med övergödning blir vattnet grumligare, vegetation får ökad påväxt av trådalger, syrebrist vid botten blir vanligare och giftiga algblomningar blir vanligare. Allt detta påverkar fiskens livsmiljö, lekplatser och hur den hittar föda. I Östersjöns kustområden gynnas små fiskarter som karpfiskar och spigg av övergödningÖstman Ö, A Lingman, L Bergström and J Olsson (2017) Temporal development and spatial scale of coastal fish indicators in reference sites in coastal ecosystems: hydroclimate and anthropogenic drivers. Journal of Applied Ecology 54: 557–566.,Olin AB, Olsson J, Eklöf JS, Eriksson BK, Kaljuste O, Briekmane L, Bergström. 2022. Increases of opportunistic species in response to ecosystem change: the case of the Baltic Sea three-spined stickleback. ICES J Mar Sci., 79:1419-1434.,Bergström L., Bergström, U., Olsson J., Carstensen, J. 2016. Coastal fish indicators response to natural and anthropogenic drivers - variability at temporal and different spatial scales Long term changes in the status of coastal fish in the Baltic Sea. Estuarine, Coastal and Shelf Science 183: 62-72.. I grunda kustområden är dessutom fisket främst riktat på stora rovfiskar som abborre, gös och gäddaHansson S, U Bergström, E Bonsdorff, T Härkönen, N Jepsen, L Kautsky, K Lundström, S-G Lunneryd, M Ovegård, J Salmin, D Sendek and M Vetemaa (2017) Competition for the fish – fish extraction from the Baltic Sea by humans, aquatic mammals, and birds. ICES Journal of Marine Science 75: 999-1008. Fiske riktat på rovfiskar minskar på predationstrycket på små fiskar vilket ger dem ytterligare möjligheter att öka i antal. Högt fisketryck på stora individer av rovfiskar är ogynnsamt eftersom det är de stora individerna som har bäst reproduktionsframgång. Kombinationen av övergödning och fiske på rovfiskar har bidragit till att fisksamhällen i många grunda kustområden i Östersjön idag är dominerade av karpfiskarHELCOM, 2018. Status of coastal fish communities in the Baltic Sea during 2011-2016 – The third thematic assessment. Baltic Sea Environment Proceedings 161, och bestånden av abborre, gädda och gös är i flera områden små eller minskarOlsson J. 2019. Past and Current Trends of Coastal Predatory Fish in the Baltic Sea with a Focus on Perch, Pike, and Pikeperch. FISHES. 4, 7..

Ett urval av underlaget för tillståndsbeskrivningen av fisk/fiske i kust och öppet hav

Välj en ämnesgrupp ovan för att läsa mer om tillståndet.
Fisk/fiske: Bottenhavet

Tillstånd för fisk/fiske i Bottenhavet

I Bottenhavet domineras fisksamhället i utsjön av sill/strömming och skarpsill. Under slutet av 1970-talet och under 1980-talet fanns det även torsk långt upp i Bottenhavet, men idag finns det endast en mindre andel torsk i de djupa delarna av Ålands hav. På kusten har gösen minskat kraftigt, samtidigt storspiggen ökar i flera områden.

Sill/strömming i Bottenhavet och Bottenviken behandlats som ett bestånd sedan 2017, men består precis som sillen i central Östersjön av flera populationer av vår- och höstlekande sill. Sill-/strömmingbeståndets status i Bottniska viken har minskad sedan en topp i början på 1990-talet men befinner sig dock fortfarande på en nivå som medger ett långsiktigt hållbart fiske. Det är troligt att minskningen i beståndets storlek är kopplat till den minskade vikt vid ålder av framförallt stor strömming, något som uppmärksammats särskilt i kustområden.

Skarpsillen i Östersjön inklusive Bottenhavet förvaltas som ett bestånd. Beståndet hade en topp under 1997 och har därefter varierat en del i storlek men på en hög nivå. I jämförelse med egentliga Östersjön så är det förhållandevis lite skarpsill i Bottenhavet.

Arter som dominerar fisksamhället på kusten är abborre, sill och mört. Fångsterna på abborre och mört ligger på en stabil nivå i största delen av området förutom i Kvarken där abborren minskar och mörten ökar i förekomst. Gösen har minskat kraftigt i de södra delarna av området, framförallt stora individer, men även små gösar har minskat i förekomst. I vissa områden har braxen, gärs, hornsimpa och löja ökat.

Arter på Artdatabankens rödlista som förekommer är vimma, lake och ål.

Ett urval av underlaget för tillståndsbeskrivningen av fisk/fiske i Bottenhavet

Välj en ämnesgrupp ovan för att läsa mer om tillståndet.
Orsaker: fisk/fiske

Orsaker: fisk/fiske

Orsaker i kust och öppet hav

Havets resurser ansågs länge som outtömliga. Att människan skulle kunna påverka bestånden av fisk sågs länge som otänkbart. Under 1800- och 1900-talets industrialisering blev allt större områden tillgängliga för fisket samtidigt som effektiviteten och omfattningen gradvis ökade. Tillsammans med övergödning, habitatförstörning, ett varmare klimat och möjligen miljögifter, påverkar detta idag fisken negativt.

trål på fiskebåt Bild: Havsmiljöinstitutet

Historiskt för höga fiskekvoter ledde till att fiskbestånden minskade och att storleken på den fisk som fångades också minskade.

Under 1800- och 1900-talet var fisket i stort sett fritt vilket möjliggjorde ett obegränsat uttag av fisk och skaldjur. Under 1900-talet började det bli svårt att bortse från de negativa effekterna av fisket på bestånden. Begränsningar i fisket infördes gradvis genom så kallade kvoter. I förhandlingar mellan länder om kvoter togs dock ofta lite hänsyn till biologisk kunskap, vilket fick till följd att kvoterna sattes långt över vad fiskbestånden långsiktigt tålde. Samtidigt var kunskapen om fiskens biologi och fiskebeståndens status begränsad. De för höga kvoterna ledde i sin tur till fortsatt minskande fiskbestånd och eftersom fisken inte hann växa sig stor blev fisken i fångsten och i havet mindre och mindre.

Parallellt med ett ökande fisketryck, skedde förändringar i miljön som övergödning, ökning av syrefria bottnar, mänsklig exploatering av lek- och uppväxtområden, och ett varmare klimat. Även om vissa arter gynnas av ökade vattentemperaturer och näringshalter samt minskad salthalt, missgynnas ofta de arter som är i fokus för fisket.

På kusten ligger de för fisken viktigaste miljöerna i de grundaste områdena, som också är hårdast utsatta för övergödning, miljögifter, bebyggelse och båttrafik. Även om kunskapen idag är bristfällig om hur betydande predationen från säl och skarv är på kustfiskbestånden, är det sannolikt att den ökade förekomsten av dessa toppredatorer i Östersjön påverkar den naturliga dödligheten hos fiskbestånden.

Orsaker i sjöar och vattendrag

Tillståndet för fisk och möjligheter för fiske varierar mycket beroende på naturliga förutsättningar och på vilken eller vilka miljöproblem som har störst betydelse i närområdet eller regionen. Försurningen är fortfarande ett problem, speciellt i skogslandskapet i sydvästra Sverige, medan övergödning förekommer i det mer låglänta jordbrukslandskapet. Hela vattenlandskapet är påverkat av dammar, vattenkraftsreglering och kanalisering. Den pågående klimatförändringen påverkar fiskar på olika sätt, beroende på fiskart och levnadsstadium.

Fiskar har koloniserat och etablerat sig i olika vattensystem under olika tidsepoker1. De har vandrat via nuvarande eller tidigare vattenvägar, och människor har medvetet eller omedvetet hjälpt till att sprida fiskar till nya vatten. Större sjöar och vattendrag kan hysa fler arter. Flest fiskarter finns i de allra största sjöarna som under sommaren blir temperaturskiktade  och då ger livsutrymme åt både varm- och kallvattensanpassade arter.

Fisk är en bra miljöindikator på olika typer av miljöproblem2. Olika typer av miljöpåverkan kan förklara varför vissa fiskarter saknas eller dominerar i en sjö eller vattendrag, varför mängden fisk är ovanligt hög eller låg, eller vilka storlekar och åldersklasser som dominerar.

Referenser

1. Petersson, E. 2009. Fiskekologi: vilka fiskar finns i svenska sötvatten och varför? Biodiverse 3, 2008: 39

2. Degerman, E., Bergström, L., Wennhage, H., de Leeuw, J., Soler, T., Olsson, J. (2016). Fisk som miljöindikator. Aqua reports Supplement 2016:9. Institutionen för akvatiska resurser, Sveriges lantbruksuniversitet, Drottningholm Lysekil Öregrund. 61 s.

Årgärder: fisk/fiske

Åtgärder: fisk/fiske

Åtgärder i kust och öppet hav

Åtgärder för fisken regleras framförallt genom EU:s gemensamma fiskeripolitik och åtgärdsprogrammet inom havsmiljödirektivet. Den gemensamma fiskeripolitiken har förvaltningsplaner över nationsgränserna för att nå långsiktigt hållbart nyttjande av fiskbestånd. Fisken på kusten behöver lokal förvaltning av såväl yrkes- som fritidsfiske vid sidan av åtgärder för att skydda lekområden. Generellt är uppföljning och utvärdering av åtgärder för fisk eftersatt i såväl Östersjön som Västerhavet.

EUs gemensamma fiskeripolitik infördes 1983, där kvoter är det viktigaste instrumentet för att reglera fisket. Fiskeripolitiken och förvaltningen har sedan dess successivt gått mot målet att fiska hållbart. Trots det är det fortfarande inte ovanligt att kvoterna sätts högre än de biologiska råden som ges av forskarna inom det Internationella havsforskningsrådet (ICES). En anledning till detta är att politikerna också tar så kallade socio-ekonomiska hänsyn till fiskerinäringen.

Värt att poängtera är att förvaltningsmålen som idag används inom Fiskeripolitiken är produktionsinriktade och utgår från maximalt hållbart uttag av fisk från bestånden utan att äventyra beståndets långsiktiga reproduktionsförmåga. Någon större hänsyn till effekter på ekosystemet av fisket tas därför inte. Med rådande förvaltning och mål beaktas till exempel inte betydelsen av ålders- och storleksstrukturen i fiskbestånden, faktorer som är viktiga för artens produktivitet och resiliens såväl som för dess förmåga att upprätthålla sin naturliga funktion i näringsväven.

För att begränsa fisket har flera skrotningskampanjer av fiskebåtar genomförts i EU och i Sverige, och EU har börjat ta mer hänsyn till forskarnas råd vad gäller fiskekvoter. Därmed har fisketrycket i Skagerrak och Kattegatt minskat. Därtill har Sverige och andra länder genomfört flera åtgärder för att begränsa ekosystemeffekterna av fisket som att till exempel flytta ut trålgränserna, stänga vissa områden för fiske, och utvecklat mer selektiva och skonsamma fiskeredskap.

På kusten är fisket mer lokalt och småskaligt än i utsjön, och fritidsfisket har större betydelse. Flertalet åtgärder som redskaps- och fångstbegränsningar, minimått och fiskefredning har redan införts i flera områden. Ytterligare regleringar behövs sannolikt och det oreglerade fritidsfisket med handredskap utgör en utmaning för förvaltningen av fisken på kusten. Att utveckla uppföljning och reglering av fritidsfisket är av yttersta vikt.

Att förvalta fisken på kusten kräver flera verksamma åtgärder som tar sitt ursprung i såväl miljö- som fiskeriförvaltning. Detta inkluderar skydd och restaurering av viktiga livsmiljöer, begränsning av övergödning, beaktande av förändringar i klimatet och möjligen även reglering av toppredatorer som säl och skarv. Därtill behövs ytterligare kunskap om olika åtgärders betydelse samt kunskap om värdefulla livsmiljöer för fisk och en samsyn med förvaltningen på land.

 

Åtgärder i sjöar och vattendrag

Fiske förekommer i de flesta miljöer där fiskar finns, och därmed i de flesta sjöar och vattendrag. Fisket på enskilt vatten tillhör fiskerättsägarna och förvaltas lokalt, medan fiske på allmänt vatten förvaltas av flera myndigheter och finns bara i de stora sjöarna Vänern, Vättern, Hjälmaren och Storsjön i Jämtland. En av de stora sjöarna, Mälaren saknar allmänt vatten. Handredskapsfiske är fritt längst kuster och i de stora sjöarna1.

Många åtgärder har under flera decennier bidragit till att förbättra förutsättningar för fisk i våra sjöar och vattendrag, t.ex. för att förbättra vattenkvaliteten i försurade och övergödda vatten, men förändrad markanvändning och klimatförändring kan motverka effekten av insatta åtgärder. God vattenkvalitet är en förutsättning, men ingen garanti, för att få tillbaka den fisk som tidigare försvann eller minskade i antal och utbredning.

Många vattendragssträckor har restaurerats på olika sätt, t.ex. efter tidigare rensning av timmerflottningsleder. Bristfällig långsiktig uppföljning av effekter av åtgärder, är bara en av flera förklaringar till att dokumenterade effekter på fisk inte är entydigt positiva2. Det finns också många föreslagna åtgärder för att restaurera ekologiska funktioner i reglerade vattendragoch mer generellt i det påverkade vattenlandskapet4, men åtgärderna behöver genomföras och följas upp för att se vad de långsiktiga effekterna blir.

Referenser

1. Fiskelag (SFS 2021:1028). Landsbygds- och infrastrukturdepartementet RSL. 1993. Fiskelag (1993:787) Svensk författningssamling 1993:1993:787 t.o.m. SFS 2021:1028 - Riksdagen

2. Nilsson, C.,  L.E. Polvi, J. Gardeström, E. Maher Hasselquist, L. Lind & J.M. Sarneel. 2015. Riparian and in-stream restoration of boreal streams and rivers: success or failure? Ecohydrology 8: 753–764.

3. Jansson, R., E. Degerman, Å. Widen &B. Malm Renöfeält. 2017. Evidensbaserade åtgärder för att restaurera ekologiska funktioner i reglerade vattendrag. Vad finns i verktygslådan? Energiforsk Rapport 2017: 430. 

4. Degerman, E. & I. Näslund. 2021. Fysisk restaurering av akvatiska miljöer. Vattendrag och sjöar med kantzon och våtmarker. GRIP on LIFE:s rapportserie 2021.03. 


Experter bakom tillståndsbedömningen

Kust och öppet hav:
Filip Svensson, SLU
Noora Mustamäki, SLU
Per Moksnes, Havsmiljöinstitutet/Göteborgs universitet
Jens Olsson, SLU

Sjöar och vattendrag:
Sara Bergek, SLU
Kerstin Holmgren, SLU
Helena Strömberg, SLU