Hoppa till huvudinnehåll


Djupkartor viktiga för miljöövervakning i sjöar

Sötvatten 2017/Kerstin Holmgren, Sveriges lantbruksuniversitet. Publicerad: 2018-06-14

Sjöar varierar mycket i storlek och form och det bidrar till stor naturlig variation i deras växt- och djurliv. Kartor har uppgifter om de flesta svenska sjöars area medan djupförhållandena ofta är bristfälligt beskrivna. Dagens mobila ekolod kan relativt snabbt ge detaljerade underlag till nya eller förbättrade djupkartor. Här presenteras exempel på hur djupdata används i inom miljöövervakningen av fisk och hur kartläggningen av sjöarnas djup förbättras.

I Sverige finns cirka 95 000 sjöar, större än 1 hektar. Deras ytor syns på olika typer av kartor, men djupförhållandena behöver mätas ute i respektive sjö. I Svenskt Vattenarkiv finns uppgifter om arean hos cirka 45 200 sjöar. I arkivet ingår drygt 7 100 sjöar på minst 50 hektar som definieras som så kallade vattenförekomster. Deras ekologiska status ska övervakas och förvaltas enligt EUs ramdirektiv för vatten. Alla 7100 sjöar behöver inte övervakas i praktiken utan det räcker om övervakningen sker i ett urval av sjöar som liknar varandra. Medeldjupet är en av flera faktorer som används för att dela in sjöarna i olika så kallade typer, dvs. grupper av sjöar som har liknande egenskaper.

Många sjöar saknar bra djupkartor

Idag finns kartor som visar djupet i cirka 7 500 svenska sjöar, men en tredjedel av dessa är 50 hektar eller större. Många betydligt mindre sjöar har lodats av olika intressenter, ofta långt innan vattendirektivets införande år 2000. Befintliga kartor stämmer dock inte alltid överens med verkligheten, till exempel när nät för provfisken av olika fiskarter ska läggas på i förväg bestämda djup. Därför förbättras nu djupkartorna för 45 så kallade trendsjöar, i storleken 10-701 hektar, som hör till den nationella miljöövervakningens nät av referenssjöar och provfiskas minst vart sjätte år.  

Fler fiskarter i större, djupare sjöar

I större sjöar finns generellt sett fler arter än i mindre sjöar. Det gäller både fisk och andra vattenlevande organismer. I svenska sötvatten finns totalt cirka 52 fisk­arter och fler än 30 av dem förekommer i var och en av våra fyra största sjöar. I en vanlig svensk sjö, i storleken 4–10 hektar, finns i genomsnitt bara tre fiskarter, oftast abborre, gädda och mört. I varmare sjöar finns ofta fler arter än i kallare sjöar av samma storlek. I djupa sjöar, som är temperaturskiktade på sommaren, finns fiskarter som är anpassade för olika temperaturintervall.  

Fiskfaunan följer generella mönster

I miljöövervakningens trendsjöar observerades mellan en och tolv fiskarter vid minst ett provfiske (figur 1). Flest fiskarter finns i sjöar som är relativt stora och djupa, eller stora och grunda men belägna i sydliga och/eller låglänta områden med varmare klimat. Kallvattens­anpassade fiskarter finns i både mindre och större sjöar i kallare klimat (ofta röding och öring), men också i djupa sjöar i varmare klimat (till exempel nors, sik och siklöja).

 

Fiskarter i trendsjöar

Figur 1. Antal fiskarter i 45 trendsjöar, sorterade efter sjöns area, maxdjup och årsmedelvärde av lufttemperatur. Varmvattens­fiskar visas i gula och gröna färger och kallvattensfiskar i blåa färgtoner, medan gråa arter inte räknas till specifikt varmvattens- eller kallvattensarter. Att sortera sjöarna på olika sätt visar hur både djup och andra miljöfaktorer förklarar vilka fiskarter som kan leva tillsammans.

Djupkartor i fiskövervakningen

Standardiserat provfiske utförs med så kallade Nordiska översiktsnät, som fördelas över hela sjön. Antalet nät som ska läggas bestäms av sjöns area och dess maximala djup, och näten fördelas sedan mellan olika djupintervall (0–3 m, 3–6 m, 6–12 m, 12–20 m, etc.). Bra djupkartor kan visa om djupintervallen upptar lika stora andelar av sjöns area, eller om de grundaste eller djupaste områdena är överrepresenterade. Sjöns andelar inom olika djupintervall kan sedan användas för att fördela om näten så att de ska ge så god täckning som möjligt, både över sjöns yta och dess djup. Alternativt kan fångster av fisk på olika djup i efterhand viktas i relation till hur stora delar av sjön som har ett visst djup, för att få mått på fångst per ansträngning (en ansträngning = ett lagt nät) som bättre representerar hela sjön. 

 

Förbättrad djupkarta – exempel degervattnet, Ångermanland

Figur 2. Djupkartor över trendsjön Degervattnet i Ångermanland. Till vänster syns den nya kartan som visar djupkurvor med 1 meters ekvidistans (skillnad i djupled), baserat på 31 187 lodskott (djupmätningar), jämfört med bara 38 lodskott som grund för den tidigare kartan, till höger, med varierande ekvidistans.

Bättre djupkartor med mobila ekolod

De senaste åren har 16 av de provfiskade trendsjöarna lodats med mobila ekolod. Lodningen genomfördes från båt parallellt med strandlinjen, först på så grunt vatten som möjligt, och sedan i en koncentrisk bana mot centrum av sjön. Ekoloden lagrade snabbt uppmätt djup tillsammans med geografisk position från många punkter. På så vis kunde digitala djupkartor skapas och användas för beräkning av både medeldjup och sjöns area inom de djupintervall som används vid provfisken inom miljöövervakningen. De nya och mer detaljerade kartorna ger nu en betydligt bättre beskrivning av sjöns djupförhållanden (figur 2).

Ytterligare minst tio av de 45 trendsjöarna behöver lodas de närmaste åren. Lodningen kan med fördel göra­s i samband med planerade provfisken. På mot­svarande sätt kan många fler sjöar lodas när de övervakas av regionala och lokala miljöövervakare. När det finns bra digitala djupkartor för alla sjöar inom miljöövervakningen, blir lodning kanske också ett självklart första steg i andra sjöar där provfisken eller annan övervakning planeras för första gången.

TEXT & KONTAKT

Kerstin Holmgren, Sötvattenslaboratoriet,
Institutionen för akvatiska resurser, SLU
e-post: kerstin.holmgren@slu.se