Klorofyll a är det pigment som finns i alla växter och gör att de kan omvandla solljus till syrgas och växtmaterial. Att mäta klorofyll a i havet är ett enkelt sätt att uppskatta mängden växtplankton som finns i vattnet och används tillsammans med mätningar av växtplanktons biovolym för att uppskatta ett havsområdes näringsstatus. Man bör dock vara medveten om att klorofyllhalten är ett grov mått av biomassa eftersom mängden klorofyll per växtcell påverkas av yttre faktorer som exempelvis mängden ljus. Provtagning av klorofyll a görs i ytvattnet och mäts i enheten mikrogram (µg) per liter.
Växtplankton är en bra indikator på ändrad vattenkvalitet eftersom de reagerar snabbt när till exempel koncentrationen närsalter eller ljusförhållanden ändras. Sammansättningen och mängden växtplankton påverkar också den övriga vattenmiljön i hög grad, genom förändrat siktdjup och födotillgång för djur som lever i vattenmassan eller på botten.
Aktuellt tillstånd
Klorofyllhalten ökar i utsjön både i Bottenviken och i Bottenhavet samt vid kusten i södra Egentliga Östersjön, vilket indikerar fler växtplankton och en ökad näringsbelastning. I Kattegatt och Skagerrak ses däremot minskande klorofyllhalter både vid kusten och i utsjön. I övriga havsregioner finns inga tydliga trender.
Om övervakningen
Mätningarna av klorofyll a ingår i den nationella miljöövervakningen, programområdet Kust och hav och delprogrammet Fria vattenmassan, och inom regional miljöövervakning. Uppdragsgivare för den nationella övervakningen är Havs- och vattenmyndigheten medan länsstyrelserna ansvarar för den regionala övervakningen. Läs mer om hur mätningarna görs i undersökningstypen för hydrografi och närsalter.
Nationell datavärd är SMHI och data återfinns i Sharkweb. Dataunderlaget för denna variabel har bearbetats enligt en analysmetod som väger in all data som finns tillgänglig i Sharkweb.