| Sveriges vattenmiljö

Reproduktionsstörningar – vitmärla

Detta är en äldre rapport: Läs den senaste rapporten för Reproduktionsstörningar – vitmärla

Vitmärlan är ett litet kräftdjur som lever i Östersjöns bottnar. Den är bland annat känslig för miljögifter som kan finnas lagrade i sedimenten. Därför fungerar vitmärlan bra som så kallad indikatorart. Forskare undersöker hur den påverkas av föroreningar genom att studera hur stor andel av äggen som är missbildade, samt även hur stor total påverkan är genom att räkna antalet missbildade, skadade, outvecklade eller döda ägg.

Bakgrundsfakta om reproduktionsstörningar – vitmärla

Embryoskador hos vitmärla används sedan 1994 inom svensk miljöövervakning i Östersjön för att upptäcka effekter av miljögifter. Dessutom används embryoskador som en indikator på biologiska effekter av föroreningar av Helcom sedan 2011.

Störningar på vitmärlans reproduktion undersöks med hjälp av ett antal olika olika mätvariabler:

Fekunditeten – antalet ägg per hona. Fekunditeten styrs av hur mycket näring det finns och kvalitén på den.
Utvecklingsgrad hos embryon. Graderas i stadie 1– 9 (från två celler till nykläckt vitmärla). Utvecklingsgraden beror på när befruktningen skett och temperaturen i omgivande vatten. Embryoutvecklingen går fortare när vattentemperaturen är högre.
Missbildade embryon. Embryona kan ha olika typer av missbildningar som till exempel membranskador och avsaknad av ögon. Vissa missbildningar är specifika för exponering för en viss typ av miljögifter, exempelvis PAH:er och PCB:er.
Döda respektive obefruktade/outvecklade embryon. Avstannad utveckling innan cellerna differentieras till olika organ och vävnader, den sk. gastrulationen.
Döda eller delvis döda äggsamlingar hos honan. Befruktade ägg som dör i ett tidigt skede av utvecklingen och aldrig kommer ut ur äggkammaren. Döda ägg eller embryon samt döda äggsamlingar uppkommer vid syrebrist, medan obefruktade/outvecklade embryon kan uppkomma vid förhöjda halter av vissa miljögifter samt vid näringsbrist.

På Sveriges vattenmiljö presenteras för närvarande de variabler som visar på missbildningar och skador hos embryon. Arterna är vitmärla (Monoporeia affinis) som egentligen har sitt ursprung i sötvatten och dess nära marina släktning Pontoporeia femorata (som saknar svenskt namn). Anledningen till att två arter används i övervakningen är att säkerställa att ett tillräckligt stort underlag inom provtagningen.

Om miljöövervakningen

Ansvariga experter: Elena Gorokhova och Brita Sundelin, Stockholms universitet.

Ansvarig myndighet är Naturvårdsverket.

Övervakning av vitmärla är en del av den nationella miljöövervakningen. En rad faktorer som fekunditet (xxx), utvecklingsgrad hos embryon, missbildade embryon, döda respektive obefruktade/outvecklade embryon och döda eller delvis döda ägg hos honan undersöks.

Läs mer om övervakningen av vitmärla.