Problemen med försurade sjöar och vattendrag är störst i sydvästra Sverige. En återhämtning är på gång, men rester av tidigare försurande utsläpp i marken påverkar fortfarande sjöar och vattendrag. I Norrlands vattendrag finns nu bara de naturliga surstötarna under vårfloden kvar. I delar av Sverige kvarstår behovet av kalkning för att motverka försurningseffekterna.
Försurning: Sjöar och vattendrag
Tillstånd för försurning i sjöar och vattendrag
Med nedfall av svavelsyra från förbränning av fossila bränslen har onaturligt höga surhetsnivåer skapats i svenska sjöar och vattendrag. Det har lett till förödande effekter på vattenlivet det senaste halvseklet, i form av fiskdöd och utslagning av andra vattenorganismer.
Utsläppen av försurande ämnen har på senare tid minskat och nedfallet är nu i nivå med vad det var för hundra år sedan. Det försurande nedfall som nått marken tidigare har dock påverkat marken och ger försurningseffekt i sjöar och vattendrag.
Fler försurade sjöar i sydvästra Sverige
Tillståndet i alla Sveriges sjöar kan beskrivas med det nationella miljöövervakningsprogrammet med omdrevssjöar som omfattar ca 5000 slumpvis utvalda sjöar. Omkring 6,7 procent av Sveriges sjöar bedömdes som försurade vid den senaste nationella bedömningen, år 2020. Med försurat menas att pH minskat med mer än 0,4 enheter sedan 1860. Försurningen är mycket ojämnt utspridd över landet och avspeglar skillnaden i deposition.
De flesta försurade sjöarna ligger i södra Sverige. Där är så många som 34 procent av sjöarna försurade. I Norra Sverige är bara 2 procent av sjöarna försurade och de flesta ligger längs kusten.
Reproduktionen hos kräftdjur och fisk störs av pH under 6. Mört är en av de känsligaste fiskarterna. När fisken försvinner kan vissa stora insektsarter gynnas av att de inte längre är bytesdjur. Vitmossor gynnas medan övriga växter stressas av lågt pH. I vattendrag minskar fisken samt många sländarter. Alla djur med gälar (t.ex. fisk, insektslarver, musslor och kräftdjur) påverkas starkt av att oorganiskt aluminium ökar vid försurning. Gälarna är basiska och där fälls aluminium ut vilket minskar syresättningen kraftigt vilket gör att djuren kvävs.
Även regionalt, där nedfallet av försurande ämnen är likartad, syns stora skillnader i hur försurningspåverkade sjöarna är. Det beror på att den omgivande markens geologi (buffringsförmågan) styr hur försurningskänslig marken är.
På Skåneslätten där jordarna är kalkhaltiga och lättvittrade förekommer till exempel ingen försurning, medan sjöarna i skogsbygden i norra Skåne är kraftigt drabbade.
Omkring 8,1 procent av Sveriges sjöar bedöms som försurade. De försurade sjöarna, rödorange prickar, finns främst i sydväst vilket delvis speglar nedfallet av försurande ämnen. Blå prickar anger icke försurade provtagna sjöar. På kartan visas endast ett representativt urval av Sveriges sjöar, 1575 stycken eller 2,6 procent det totala antalet sjöar. Data från miljöövervakningen av sjöar och vattendrag. Karta: Jens Fölster, SLU.
Vattendrag mer känsliga än sjöar
För vattendrag finns ingen motsvarande storskalig övervakning av försurning som för sjöar. Eftersom vattendragen binder samman sjöarna i det nätverk som leder vattnet från marken ut till havet kan man ändå anta att försurningens utbredning är i samma storleksordning i vattendrag som i sjöar, eller något större.
Under högflöden är vattnet naturligt surare och försurningspåverkan kan då få större genomslag. Det gällde särskilt under den årliga vårfloden i norra Sverige fram till 1990-talet.
Återhämtning pågår men tidigare utsläpp fördröjer
Det minskade svavelnedfallet har lett till en viss återhämtning från försurningen för sjöar. Det beror på att marken kring sjöar fortfarande är förändrad av tidigare surt nedfall liksom av skogsbruk. Effekterna av tidigare utsläpp kommer att påverka sjöar och vattendrag i många årtionden framöver.
Den återhämtning från försurning som gått snabbast är försurningsepisoderna i samband med vårfloden i Norrlands vattendrag. Här finns i dag bara de naturliga surstötarna under vårfloden kvar.
Ett urval av underlaget för tillståndsbeskrivningen av försurning i sjöar och vattendrag
-
Bottenvegetation
-
Vattnets egenskaper
-
Växtplankton
-
Bottendjur
-
Fisk
Läs om tillstånd för försurning i en region
Försurning: Fjällen
Tillstånd för försurning i Fjällen
Fjällsjöarna är och har i stort varit förskonade från försurning, med något undantag. När det försurande nedfallet var som störst, under 1980-talet, påverkades fjällvattendragen troligen av försurning under vårfloden.
I sjöar och vattendrag på över 800 meters höjd är det sura nedfallet så pass litet att sjöarna har förskonats från det mesta av försurningen. I dag är det bara en av 67 sjöar i miljöövervakningens omdrevsundersökning i regionen som klassas som försurad: Tangåsjön i norra Dalarna.
Vattendragen har troligen däremot påverkats av en viss vårflodsförsurning under 1980-talet då det sura nedfallet var som störst. Dataunderlaget från fjällsjöar och fjällvattendrag är dock bristfälligt.
Försurning: Norra Sverige
Tillstånd för försurning i Norra Sverige
Endast ett fåtal sjöar i norra Sverige är försurade. Fram till slutet av 1990-talet drabbades dock många av vattendragen i norra Sverige av försurning under vårfloden.
Norra Sverige är betydligt mer förskonat från försurning än södra Sverige tack vare det längre avståndet till de stora utsläppskällorna i Europa. Det är bara 2 procent av sjöarna som klassas som försurade. Dessa sjöar ligger i en region som har extremt låg förmåga att stå emot försurande nedfall.
Däremot drabbades många vattendrag i norra Sverige av försurning under vårflodsepisoderna tidigare och fram till slutet av 1990-talet, när det sura nedfallet var större.
Under vårfloden späder det tillrinnande smältvattnet ut vattendragens buffertkapacitet. Vid höga flöden ökar samtidigt ofta halterna av naturliga organiska humussyror i vattnet, då det mesta av smältvattnet rinner genom ytliga marklager, där det finns mycket organiskt material. Det sammantagna resultatet blir så kallade naturliga surstötar i vattendragen. Under perioden med naturliga surstötar är vattendragen extra känsliga för sur deposition.
Eftersom en stor del av smältvattnet rinner ovanpå marken eller ytligt genom tjälad mark, kan även svavelsyran från försurande nedfall, som lagrats i snön, nå direkt till vattendragen. När det sura nedfallet tidigare var större bidrog det till vårflodsförsurning, som stundtals orsakade fiskdöd.
Det minskade sura nedfallet har lett till att försurningsepisoderna i samband med vårfloden i Norrlands vattendrag har upphört. Här finns i dag bara de naturliga surstötarna kvar.
Försurning: Södra Sverige
Tillstånd för försurning i Södra Sverige
En knapp tredjedel av sjöarna i södra Sverige är fortfarande försurande, trots en omfattande återhämtning efter att det sura nedfallet minskat. Den fortsatta återhämtningen väntas ta många årtionden.
Södra Sverige är den del av landet som drabbats hårdast av försurning. Närheten till övriga Europa gör att både det historiska och den nutida nedfallet med försurande ämnen är stort. Trots en omfattande återhämtning, efter att nedfallet minskat, klassas fortfarande nästan 30 procent av sjöarna som försurade. För dessa sjöar är surhetsgraden fortfarande mer än 0,4 pH-enheter lägre än under förindustriell tid. Det tidigare stora nedfallet gör att markförsurningen är omfattande vilket gör att den fortsatta återhämtningen kommer ta många årtionden.
Försurningspåverkan varierar mycket inom södra Sverige. Från sydväst till nordost finns en kraftig gradient i nedfall av försurande ämnen. Mönstret i nedfallet beror dels på närheten till utsläppskällorna, men också på nederbördens storlek. Det regnar mer på västkusten än på östkusten som därmed får ett större nedfall med försurande ämnen.
Försurningskänsligheten varierar också mycket inom regionen. Slättbygderna samt Öland, Gotland och Uppland har kalkrika marker som har kunnat agera som buffert och stå emot försurningen. Resten av regionen består av sura jordarter som gör vattnet försurningskänsligt och ibland till och med naturligt surt. Här kan förekomsten av finkorniga jordar med högre vittringshastighet göra att tillståndet är mindre surt.
De flesta försurade sjöarna återfinns i en tänkt båge från Blekinge via norra Skåne, Västkusten och in i Värmland. Vi kan vänta oss en viss fortsatt återhämtning från försurningspåverkan de närmaste årtiondena, men en fjärdedel av sjöarna kommer att klassas som försurade (pH-förändring > 0,4 enheter) för en lång tid framöver.
Sjöarna i södra Sverige väntas fortsätta att återhämta sig i viss mån men en stor andel kommer fortsatt att vara försurade under en lång tid framöver. Figuren visar en prognos av försurningsutvecklingen för ett representativt urval av sjöar i Södra Sverige sedan 2010 baserat på X sjöar inom Omdrevsprogrammet 2011-2016. Försurningspåverkan anges som pH-förändring jämfört med år 1860 och är indelad i klasser med steg om 0,2 pH enheter. En försurningspåverkan om mer än 0,4 enheter klassas som försurande och det innebär att god status inte uppfylls enligt vattendirektivet. Prognosen är framtagen med försurningsmodellen MAGIC. Diagram: Jens Fölster, SLU.