Siktdjupet är ett mått på vattnets genomskinlighet. Siktdjupet påverkas av mängden partiklar i vattnet, ju grumligare vatten desto mindre siktdjup. Oftast uppstår grumligheten när växtplankton förekommer i stora mängder, men även avrinning från land, utsköljning av brunämnen och uppblandning av bottensediment kan bidra till sämre siktdjup. Ju större siktdjupet är desto längre ner i vattenpelaren kan solljuset komma, vilket direkt påverkar alla organismer som är beroende av solljus för sin fotosyntes. Siktdjupet påverkar också djur som använder sig av sin syn vid exempelvis jakt på byten.
Det är viktigt att hålla koll på siktdjupet, eftersom det kan ge en indikation på både algförekomst, och därmed övergödning, och så kallad brunifiering av vattnet.
I svenska havsområden varierar siktdjupet kraftigt, från område till område och mellan olika säsonger. Om vintern är det inte ovanligt med siktdjup på över tio meter i Östersjön, men det minskar till under fem meter om sommaren, vilket är ett tecken på övergödning. I Västerhavet kan variationerna vara stora i fjordarna, medan de är mindre ute till havs.
Aktuellt tillstånd
Tittar man storskaligt på miljötillståndet baserat på siktdjup, ser man att det ökar längs Skagerraks kust, medan det minskar i norra Egentliga Östersjöns utsjö och i Bottenvikens utsjö. I övriga havsområden kan man inte se någon tydlig trend.
Om övervakningen
Mätningcarna av siktdjup ingår i den nationella miljöövervakningen, programområdet Kust och hav och delprogrammet Fria vattenmassan och inom regional miljöövervakning. Uppdragsgivare för den nationella övervakningen är Havs- och vattenmyndigheten medan länsstyrelserna ansvarar för den regionala övervakningen. Läs mer om hur mätningarna görs i undersökningstypen för siktdjup.
Nationell datavärd är SMHI och data återfinns i Sharkweb. Dataunderlaget för denna variabel har bearbetats enligt en analysmetod som väger in all data som finns tillgänglig i Sharkweb.