Miljögifter är ett begrepp som används för alla ämnen som är skadliga för växt- och djurliv när de släpps ut i miljön. Till denna grupp räknas bland annat läkemedelsrester, hormonstörande ämnen, kemikalier och kemikalieblandningar. Miljöfarliga ämnen kan också vara naturliga grundämnen som är giftiga när de förekommer i höga halter. Exempel på sådana ämnen är koppar och zink.
Miljögifter finns i alla svenska havsområden. Varje år övervakas skadliga metaller och organiska miljögifter i djur och sediment, för att kunna uppskatta hur mycket det finns och hur halterna förändras över tiden.
Flertalet av de prioriterade organiska miljögifterna, som exempelvis PCB och DDE (nedbrytningsprodukt av DDT), minskar i fisk och djur i alla havsregioner och de flesta halter ligger under gränsvärdena för fisk. Däremot ökar flertalet av de perfluorerade ämnena, som undersöks i strömming och sillgrissla. Halterna av bly i fisk minskar också, men däremot ser man inga tydliga trender för kadmium eller kvicksilver. Fisk med kvicksilverhalter över EU:s gränsvärde finns i princip i alla Sveriges havsregioner. Alla havsregioner har också en miljögiftsbelastning i bottensedimenten, men olika ämnen dominerar på olika platser. På västkusten där vattenutbytet är större är halterna av miljögifter i sediment generellt sett lägre än i Östersjön.
Idag nås inte miljökvalitetsmålet Giftfri miljö i något svenskt havsområde.
Läs mer i Artiklar, samt i tillståndsbeskrivningen Havet och miljömålen. Miljömålet “Giftfri miljö” följs upp årligen på Miljömål.se.