Kattegatt tar emot stora mängder näringsämnen från både Danmark och Sverige, och har historiskt sett haft betydande problem med övergödning. Under perioden 1970 till 1990 drabbades stora bottenområden i Kattegatt av återkommande syrebrist, bland annat i Laholmsbukten, då bottenlevande djur slogs ut.
Belastningen av kväve från land har dock minskat i Kattegatt sedan 1990-talet och problemen med syrefria bottnat har avtagit under 2000-talet. I utsjövattnet har koncentrationerna av kväve och växtplankton minskat sedan 1990-talet och är i dag låga. Bottenlevande djur har god status i de flesta områden enligt vattendirektivets bedömningsgrunder.
I kustområdena ses däremot fortsatta tecken på övergödningsproblem. Bottenlevande djur har måttlig eller sämre status i flera områden. I Laholmsbukten har situationen återigen försämras. Men, indikatorer för övergödning i vattenmassan visar på minskade effekter och god status i de flesta kustområden, med undantag för Öresunds kustvatten. Till skillnad från i Skagerrak hittas få tecken på att kustvegetationen i Kattegatt är negativt påverkad av övergödning. I södra Skåne och Öresund hittas till exempel stora och tillsynes välmående bestånd av ålgräs som regelbundet växer ända ned till 6 meters djup.
Miljömålet “Ingen övergödning” följs upp årligen på Miljömål.se, där även regionala uppföljningar redovisas.
Jordbruket står för den i särklass största källan till näringsbelastning i Kattegatt där nästan häften av allt kväve och fosfor från Sverige rinner ut i via Göta älv och Nordre älv i norra Kattegatt.
Det sätt att bruka jorden som varit tradition en längre tid, där våtmarker har dikats upp och vattendrag rätats ut, har försämrat naturens förmåga att fånga upp näringsämnen. Detta har medfört ett betydande läckage av kväve och fosfor. Även avloppsreningsverk, enskilda avlopp, transporter, industrier och skogsbruk bidrar med stora utsläpp av kväve och fosfor till Kattegatt. Det atmosfäriska nedfallet av kväve bidrar också och kommer till största delen från fordonstrafik och sjöfart.
Mycket av det vi gör i vardagen har i förlängningen påverkan på havets miljö. Till exempel våra matvanor, där en hög efterfrågan och konsumtion av kött visat sig ha en betydande inverkan på övergödningen.
För att minska utsläppen av näringsämnen till Kattegatt behövs kraftfulla åtgärder både inom jordbruk, skogsbruk, markanvändning, avloppsanläggningar och små avlopp. Åtgärder krävs även inom transportsektorn, energiförsörjningssektorn samt den internationella sjöfarten för att minska utsläpp av kväveoxider.
Länsstyrelsen arbetar med flera åtgärder för att minska näringsbelastning till Västerhavet, bland annat genom att återskapa naturligt slingrande vattendrag och anläggande av våtmarker. För att minska läckage av växtnäring från åkermark samarbetar Jordbruksverket, Lantbrukarnas riksförbund och länsstyrelsen med att ge råd och bidrag till lantbrukare, bland annat för att de ska anlägga skyddszoner och tvåstegsdiken, odla fånggrödor och optimera gödsling och utfodring. Kommunerna och länsstyrelsen arbetar också med att minska påverkan från avlopp genom översyn av kommunala avloppsreningsverk, tillsyn av enskilda avlopp samt planering för dagvattenhantering i tätbebyggda områden. På det personliga planet kan var och en minska sitt bidrag till övergödningen, till exempel genom att äta mindre kött.
Bidrag till övergödningen kommer från flera olika länder och åtgärder måste samordnas. Kattegatt hör i det här sammanhanget till Östersjön, där samarbetet sker inom Helsingforskommissionen (Helcom). Målen för minskad näringstillförsel anges i "Baltic Sea Action Plan". Det nationella miljökvalitetsmålet ”Ingen övergödning” följs årligen upp av regeringen, medan åtgärder inom vatten- och havsförvaltningen utvärderas och revideras vart sjätte år.
Läs mer om vad som görs för att uppnå miljömålet ”Ingen övergödning” på Miljömål.se.