Vikaresälen är den minsta av Sveriges tre sälarter. I Östersjön finns de flesta vikaresälar i Bottenviken, men det finns också populationer längre söderut i Bottenhavet, Skärgårdshavet, Finska viken och i Rigabukten. Här presenteras enbart data för populationen i Bottenviken. Vikaresälen föredrar havsområden som stora delar av året är täckta av is, eftersom de är beroende av is för sin fortplantning. Under 1800-talet var vikaren betydligt vanligare, men jakt och miljögifter har drabbat även denna sälart hårt det senaste århundradet. Idag har populationen återhämtat sig något, men inte i samma utsträckning som gråsälen och knubbsälen. Precis som gråsälen kan vikaresälen röra sig över stora områden.
Vikaresälen i Bottniska viken har sedan 1988 inventerats genom linjetaxering (ett stickprov mellan två parallella 800 m breda linjer) på den is som finns kvar under senare hälften av april, den tid då vikaresälar byter päls. Strömming, siklöja och storspigg har visat sig vara viktiga bytesarter för vikaresälarna i Bottenviken.
Aktuellt tillstånd
Från att ha funnits i stora antal under 1800-talet är populationen av vikare idag relativt blygsam. Men antalet räknade sälar ökade från cirka 2 000 under 1988 till nära 8 000 under 2013, vilket ger en tillväxthastighet på 4,5 procent. Under 2014 och 2015 räknades betydligt fler vikaresälar än tidigare år på grund av den begränsade isutbredningen. Siffrorna för dessa år, ca 17 000 djur, är inte jämförbara med tidigare år men visar att en stor andel av populationen inte räknas under år med mer normal isutbredning.
Om övervakningen
Säl ingår i den nationella miljöövervakningen, programområde Kust och hav, som indikator på miljögiftseffekter och andra storskaliga förändringar i det marina ekosystemet. Övervakningen utförs av Naturhistoriska riksmuseet och är uppdelad på population och hälsa. För populationstillväxten är Havs- och vattenmyndigheten ansvarig myndighet och för sälhälsa Naturvårdsverket. Här finns faktablad som beskriver metoderna: Gråsälsbestånd och Patologi hos gråsäl, vikaresäl och knubbsäl. Nationell datavärd är SMHI. Data återfinns i Sharkweb. Dataunderlaget för grafer som presenteras på Havsmiljö kommer direkt från utförare, det vill säga Naturhistoriska riksmuseet.