Egentliga Östersjön är ett havsområde som anses vara starkt påverkat av övergödning, och trots att åtgärder minskat belastningen av näringsämnen är situationen fortfarande allvarlig. Bilden är dock inte entydig och de största problemen hittas i djupa bottenmiljöer ute till havs. Vid kusten är vattenkvaliteten dålig i många områden, men miljöövervakning tyder på att vegetation och bottenlevande djur har påverkats mindre. Det allvarligaste problemet är den ökande utbredningen av syrefria bottnar som ökat nästan tre gånger sedan millennieskiftet och idag täcker nästan halva Egentliga Östersjöns botten. Förändringen beror dock till stor del på att intransporten av syrerikt vatten från Västerhavet minskat dramatisk sedan 1990-talet. Syrebristen ökar frisättning av fosfor från sedimentet, vilket förstärker övergödningsproblemen.
I södra Egentliga Östersjön ökar utbredningen av syrefria bottnar i Bornholmsdjupet, vilket är allvarligt då djupområdet idag utgör Östersjötorskens viktigaste lekområde. På grundare områden i utsjön hittas färre tecken på övergödning och tillståndet för de bottenlevande djuren är gott. I vattenmassan är näringsnivåerna fortfarande förhöjda, men halterna av kväve minskar och koncentrationen av växtplankton visar på god status enligt vattendirektivets bedömningsgrunder.
I kustnära vatten är halterna av näringsämnen förhöjda i hela havsområdet. I Blekinge och Kalmarsund ökar fosforhalterna och den höga koncentrationen av växtplankton ger dålig status. Miljöövervakning av kustvegetationen visar få tecken på övergödning, men blåstången har minskat på vissa lokaler i Kalmar och Blekinge, och en ökad ansamling av fintrådiga alger på stränderna indikerar problem med övergödning.
Miljömålet “Ingen övergödning” följs upp årligen på Miljömål.se, där även regionala uppföljningar redovisas.
Södra Sverige är landets mest jordbruksintensiva område och jordbruket står för den klart största delen av näringstillförseln till södra Egentliga Östersjön. Mer än hälften av utsläppen av kväve och fosfor från vattendrag sker i Skånes län. Historiska åtgärder som uträtade vattendrag och dikade våtmarker har försämrat naturens förmåga att fånga upp näring, vilket medför ett betydande läckage till Östersjön. I Kalmar län, där merparten av djurhållningen finns i kustnära områden, har antalet djur ökat under de senaste åren med en ökande ammoniakbelastning som följd, trots arbete med att förbättra gödselhanteringen.
Även avloppsreningsverk, enskilda avlopp, biltrafik, sjöfart och industrier bidrar med betydande utsläpp av kväve och fosfor. I Blekinge län är det samlade utsläppet av fosfor från enskilda avlopp dubbelt så stort som utsläppet från kommunala reningsverk, och lika stort som jordbrukets utsläpp. Mycket av det vi gör i vardagen har i förlängningen påverkan på havets miljö. Till exempel våra matvanor, där en hög efterfrågan och konsumtion av kött visat sig ha en betydande inverkan på övergödningen.
Kraftfulla åtgärder behövs för att minska utsläppen av kväve och fosfor till Egentliga Östersjön, både från jordbruk, avloppsanläggningar, dåligt fungerande små avlopp och trafik. Parallellt med arbetet att minska utsläppen vid källan behövs åtgärder för att återskapa ett väl fungerande vattenlandskap med där näringsämnen hålls kvar på ett naturligt sätt. För att bromsa vattnets väg till kusten och minska näringsbelastningen till havet arbetar länsstyrelsen med olika typer av åtgärder, bland annat anlägger man våtmarker, och återskapar slingrande vattendrag.
För att minska läckage av växtnäring från åkermark samarbetar Jordbruksverket, Lantbrukarnas riksförbund och länsstyrelsen med att ge råd och bidrag till lantbrukare, bland annat när det gäller anläggning av skyddszoner och tvåstegsdiken, odling av fånggrödor och bättre anpassad gödsling och utfodring. Kommunerna arbetar också med att minska påverkan från avlopp genom översyn av kommunala avloppsreningsverk, kretsloppsanpassad slamhantering, tillsyn av enskilda avlopp samt planering för dagvattenhantering i tätbebyggda områden. Under 2015 införde Sverige också ett förbud mot att släppa ut toalettavfall från fritidsbåtar. I vardagen kan var och en bidra till att minska övergödningen, till exempel genom att äta mindre kött.
Bidrag till övergödningen kommer från flera olika länder och åtgärder måste samordnas. I Östersjön sker samarbetet inom Helsingforskommissionen (Helcom) och målen för minskad näringstillförsel anges i "Baltic Sea Action Plan". Det nationella miljökvalitetsmålet ”Ingen övergödning” följs årligen upp av regeringen, medan åtgärder inom vatten- och havsförvaltningen utvärderas och revideras vart sjätte år.
Läs mer om vad som görs för att uppnå miljömålet ”Ingen övergödning” på Miljömål.se.