Hela Östersjön är, liksom alla svenska havsområden, påverkad av miljögifter. I södra Egentliga Östersjön hittar man högre halter av DDE och det bromerade flamskyddsmedlet HBCDD i sill jämfört sill från övriga Östersjön. Halterna av dioxin ligger under gränsvärden, men visar ingen tendens att minska. Perfluorerade ämnen (PFAS) ökar i sill från södra Östersjön sedan 1980. Halterna av kvicksilver och kadmium i sill visar inte på några förändringar medan blyhalten minskar. Kustfisk från södra Egentliga Östersjön visar tydliga tecken på hälsopåverkan från miljögifter genom exempelvis ökad aktivitet av avgiftningsenzym och påverkad ämnesomsättning.
Belastningen av skadliga metaller i södra Östersjöns bottensediment är generellt låg med undantag för bly som förekommer i höga halter. Flertalet av metallerna visar också på en nedåtgående trend. Däremot är halterna av organiska miljögifter mycket höga och halterna av DDT, PCB, HCB och klordan ökar. De höga halterna av organiska miljögifter i sedimenten är alarmerande och att de ökar kan tyda på nytillförsel.
Sälar övervakas som indikatorer för förändringar kopplade till miljögifter. Tidigare var sälarna i Östersjön starkt påverkade av miljögifterna PCB och DDT. Nu mår sälarna bättre och växer i antal, men gråsälen har problem med tarmsår och minskande späcktjockled, som sannolikt kan kopplas till miljögifter.
Effekter på marint liv av förbjudna organiska tennföreningar, TBT, från båtbottenfärger syns i havsområdet, vilket visar att ämnet är både tillgängligt för upptag och förkommer i halter som är skadliga för djurlivet. Även förhöjda halter av antracen hittas i sedimenten till följd av den intensiva sjöfarten.
Tusentals kemikalier sprids från samhället till naturen och denna spridning ökar med en ökad konsumtion och en ökad varu- och kemikalieproduktion. Läckaget av PFAS i brandsläckningsskum från brandövningsplatser till grund- och ytvatten är ett exempel på sådan spridning. I Blekinge har händelserna i Kallinge med PFAS-förgiftat vatten blivit extra uppmärksammade och via Ronnebyån har föroreningarna även kunnat spridas vidare till södra Östersjön och det marina livet där.
I området runt södra Egentliga Östersjön finns ett stort antal industrier som har utsläpp till luft eller vatten och regionen är jordbruksintensiv. Från jordbruksmark kan oavsiktligt läckage av bekämpningsmedel förekomma och lakvatten från deponier och förorenad mark för med sig farliga ämnen till den marina miljön. Exempelvis har höga halter bly och arsenik uppmätts i mark kring glasbruksområden i regionen.
Miljöfarliga ämnen från användning och kassering av olika varor når havet via avloppsreningsverk och dagvatten. På lokal nivå påverkar även småbåtstrafiken havsmiljön genom förbränningsgaser och giftiga ämnen från båtbottenfärger.
Miljögifter kommer även från mer avlägsna källor via vatten och luft. Atmosfäriskt nedfall av kvicksilver från andra länder är särskilt stort i sydvästra Sverige vilket är en av orsakerna till att vi fortsätter hitta höga halter i miljön trots kraftfulla nationella åtgärder för att minimera utsläppen.
För att uppnå miljökvalitetsmålet Giftfri miljö krävs åtgärder som minskar nytillförseln av farliga ämnen från samhället till naturen, men man behöver också sanera de områden som redan är drabbade. Åtgärder behövs även på flera olika nivåer, allt från internationell till regional och lokal nivå. Södra Sverige är väldigt jordbruksintensivt och man arbetar aktivt med att förbättra hantering och användning av bekämpningsmedel i jordbruket. Man ser även ett ökat ekologiskt jordbruk som en åtgärd för att minska spridningen av farliga ämnen till miljön.
I avrinningsområdet till södra Egentliga Östersjön arbetar man med sanering av förorenade områden för att minska läckage av farliga ämnen via lakvatten. Dessa områden är ofta arv från tiden innan miljömedvetenheten slog igenom och man mer obekymrat släppte ut både metaller och organiska miljögifter i naturen. Arbete pågår också för att minska exponering av farliga ämnen från avloppsslam, bekämpningsmedel och dagvatten. Även att minska kemikalieanvändningen är en viktig åtgärd, i Skånes län har exempelvis övergången till digital röntgen inom sjukvården minskat kemikalieanvändningen med 200 ton per år.
Utsläpp av farliga ämnen kommer inte bara från Sverige och insatser mot miljögifter måste samordnas. I Östersjön sker samarbetet inom Helsingforskonventionen (HELCOM). Det finns även globala konventioner för miljö- och hälsoskydd, till exempel Stockholmskonventionen om långlivade organiska föroreningar (POP:s), Aarhusprotokollet om miljöfarliga ämnen, UNECE konventionen om långväga transport av luftföroreningar och FN:s globala kemikaliestrategi SAICM.
Läs mer om vad som görs för att uppnå miljömålet ”Giftfri miljö” på Miljömål.se.