Alla Sveriges havsområden är belastade av miljögifter, men olika ämnen dominerar i olika områden. I Skagerrak är halterna av det perfluorerade ämnet FOSA och arsenik högre i sill än i andra havsområden runt Sverige. Däremot är halterna av PCB, DDE (nedbrytningsprodukt av DDT), bromerade flamskyddsmedel och vissa andra perfluorerade ämnen lägre i Västerhavet än i Östersjön. De miljöfarliga metallerna kvicksilver och kadmium ligger precis på eller under EU:s gränsvärde för fisk.
Kvicksilver och kadmium ökar också i bottensedimenten i Skagerrak. Detsamma gäller för det förbjudna bekämpningsmedlet hexaklorobensen (HCB). Andra organiska miljögifter som övervakas i sedimentet minskar i Skagerrak.
Man ser fortfarande effekter av förbjudna organiska tennföreningar, TBT, från båtbottenfärger på marint liv i Skagerrak, men effekterna minskar och idag ses påverkan främst i båthamnar.
För att spåra hur giftiga ämnen i miljön påverkar marint liv övervakas hälsotillståndet hos fisk. I Skagerrak ökar antalet negativa hälsoeffekter hos fisk som är orsakade av kemiska ämnen och symptombilden liknar den hos fisk i områden med påverkan från flera olika föroreningar.
Vårt moderna samhälle med produktion, konsumtion och förbränning av olika produkter har lett till att kemikalier sprids till naturen. De kan komma från lokala källor som reningsverk eller från mer avlägsna källor. Vattnet i Skagerrak påverkas av atmosfäriskt nedfall från industrier på kontinenten och den Jutska strömmen för med sig föroreningar från Nordsjön in i havsområdet. Ett synligt exempel på detta är allt plastskräp som hittas längs stränderna i Skagerrak, som ofta kommer långväga ifrån. Att halterna av kvicksilver ökar trots omfattande åtgärder för att minimera utsläppen är troligen ett resultat av atmosfäriskt nedfall från andra länder, i kombination med att ämnet är ett grundämne som inte bryts ner utan lagras i marken.
Även den tunga båttrafiken påverkar området, både till följd av atmosfäriskt nedfall av förbränningsgaser och bekämpningsmedel från båtbottenfärger. I Lysekil i Skagerrak finns också Sveriges största raffinaderi och oljehamn.
I avrinningsområdet finns flera tunga industrier som exempelvis raffinaderier, mekaniska verkstadsindustrier, tung petrokemisk och kemisk industri. Även om utsläppen från enskilda verksamheter har minskat kraftig på senare år så bidrar de fortfarande. Många miljögifter är svårnedbrytbara och finns därför kvar i miljön under lång tid. Det gör att även historiska föroreningar, som PCB och DDT, och nedlagda verksamheter fortfarande påverkar genom läckage och anrikning.
Diffusa utsläpp till miljön sker även i samband med användning och deponering av konsumtionsvaror som innehåller miljöfarliga ämnen. På lokal nivå påverkar även trafik från fritidsbåtar med förbränningsgaser och giftiga ämnen från båtbottenfärger.
Man kan jobba på många olika sätt för att begränsa utsläpp av miljögifter. Byta ut och fasa ut farliga ämnen, förbättra reningsprocesser i reningsverk, sanera förorenad mark och höja kunskapsnivån hos konsumenter, så att de kan göra medvetna konsumentval. Miljögiftsproblemet är komplext och ofta har vi begränsad kunskap om spridningsvägar och effekter, vilket ibland gör det svårt att bedöma åtgärdsbehov för enskilda ämnen. Tiden från åtgärd till dess att ett ämne försvunnit från miljön kan också vara lång då många farliga ämnen har en lång nedbrytningstid.
Åtgärder för att minska mängden miljögifter i miljön görs både på nationell, regional och lokal nivå. På regional nivå i Skagerrak arbetar man aktivt för att minska mängden farliga ämnen i utgående vatten och slam från reningsverk samt för att minska läckage av farliga ämnen från uppställningsplatser för småbåtar. Man arbetar också för att öka inköp av ekologiska livsmedel i den offentliga sektorn och för att minska förekomsten av växtskyddsmedel i ytvatten. På lokal nivå tar man i flera kustkommuner fram oljeskyddsplaner och i Göteborgs Stad pågår arbete med att fasa ut farliga kemikalier i konsumentvaror.
Utsläpp av farliga ämnen kommer inte bara från Sverige och insatser mot miljögifter måste samordnas. I Skagerrak sker samarbetet inom Oslo-Pariskonventionen (OSPAR). Det finns även globala konventioner för miljö- och hälsoskydd, till exempel Stockholmskonventionen om långlivade organiska föroreningar (POP:s), Aarhusprotokollet om miljöfarliga ämnen, UNECE konventionen om långväga transport av luftföroreningar och FN:s globala kemikaliestrategi SAICM.
Läs mer om vad som görs för att uppnå miljömålet ”Giftfri miljö” på Miljömål.se.