Säl

Sälar övervakas för att de fungerar som indikatorer för storskaliga förändringar i marina ekosystem. Sälar befinner sig högst upp i näringsväven och som så kallade toppkonsumenter är de särskilt utsatta för miljögifter. Sälpopulationernas utveckling kan alltså påverkas av förändingar längre ner i födoväven. I Sverige finns det tre olika sälarter. Vikaresälen förekommer främst i Bottenviken, gråsälen i hela Östersjön och knubbsälen i Skagerrak och Kattegatt. En mindre population knubbsäl finns också i Kalmarsund.

Övervakningen av sälarnas antal görs genom att man räknar de djur som ligger uppe på land eller på is under pälsbytesperioden. Räkningen sker framför allt genom att sälarna fotograferas, från flygplan och helikopter, men några lokaler räknas från land eller båt. Den siffra man får fram är ett mått på sälpopulationens storlek och används för att undersöka förändringar i antalet sälar över tid, men det är inte den sanna storleken. Antalet sälar är i verkligheten fler eftersom inte alla sälar ligger uppe samtidigt.

Aktuellt tillstånd

Tillståndet för sälarna är förhållandevis gott, då samtliga sälbestånd i svenska vatten växer. Utvecklingen skiljer sig dock åt mellan de olika arterna.

Skagerrak

Tillväxthastigheten av knubbsäl i Skagerrak ligger sedan 2002 runt 9 procent. Det är något mindre än under perioden mellan 1978 och 2002, då den växte med 12 procent. Under 2014 drabbades knubbsälarna av fågelinfluensa (N10N7) och nära 700 döda sälar drev iland i Sverige och Danmark. 

Kattegatt

I Kattegatt har antalet knubbsälar ökat med 6,5 procent sedan 2002, då tillväxten avtog något. Knubbsälarna i Kattegatt blev extra drabbade av fågelinfluensan 2014. Analyser av blodserum visade att nära 75 procent av sälarna hade anitkroppar mot viruset, vilket visar att de flesta av de infekterade djuren överlevde. Sjukdomen spred sig sedan vidare till Nordjökusten där flera tusen sälar dog.

Södra och norra Egentliga Östersjön

Populationen av knubbsäl i Kalmarsund, vid södra och östra Öland, har ökat stadigt med runt 9 procent per år sedan 1970-talet och antalet kolonier ökar. Denna grupp har klarat sig från epidemier som påverkat sälarna på västkusten, sannolikt för att kontakten dem emellan är i princip obefintlig.

Gråsälen i Östersjön har ökat med 8 procent årligen sedan 2000. Idag kan man räkna till över 30 000 gråsälar i Östersjön, vilket är en underskattning av det sanna antalet. Gråsälen har dock drabbats av en del nya hälsoproblem under 2000-talet, som minskande späcklager och hudskador.

Bottenhavet

Populationen av gråsäl i Östersjön rör sig även upp till Bottenhavet, men ingen separat uppskattning finns för havsregionen. Även vikaresälen finns i Bottenhavet, men övervakas inte där.

Bottenviken

I Bottenviken dominerar vikaresälen i antal. Beståndet ökar med runt 4,5 procent per år, vilket är mindre än artens tillväxtpotential som ligger runt 10 procent. De senaste årens (2014 och 2015) tidiga issmältning har gjort att fler vikare utnyttjade kvarvarande is och kunde räknas, vilket ger en missvisande bild av antalet jämfört med tidigare år. Men det visar att det faktiska antalet är betydligt fler än det räknade antalet.

Om övervakningen

Säl ingår i den nationella miljöövervakningen, programområde Kust och hav, som indikator på miljögiftseffekter och andra storskaliga förändringar i det marina ekosystemet. Övervakningen utförs av Naturhistoriska riksmuseet och är uppdelad på population och hälsa. För populationstillväxten är Havs- och vattenmyndigheten ansvarig myndighet och för sälhälsa Naturvårdsverket. Här finns faktablad som beskriver metoderna: Gråsälsbestånd och Patologi hos gråsäl, vikaresäl och knubbsäl. Nationell datavärd är SMHI. Data återfinns i Sharkweb. Dataunderlaget för grafer som presenteras på Havsmiljö kommer direkt från utförare, det vill säga Naturhistoriska riksmuseet.