Norra Egentliga Östersjön är ett havsområde som anses ha allvarliga problemen med övergödning. Trots att åtgärder minskat belastningen av näringsämnen fortsätter utbredningen av syrefria bottnar ute till havs. Vid kusten ses dock en del positiva tecken. Bland annat visar miljöövervakningen liten påverkan på vegetation och bottenlevande djur idag.
Ytan av syrefria bottnar har ökat nästan tre gånger sedan millennieskiftet och täcker idag nästan halva Egentliga Östersjöns botten. Förändringen beror dock till stor del på att intransporten av syrerikt vatten från Västerhavet minskat dramatisk sedan 1990-talet. Det betydande inflöde av som skedde 2014/2015 gav endast kortvariga positiva effekter.
Syrebristen ökar frisättning av fosfor från sedimentet, vilket förstärker övergödningsproblemen och även gynnar blomningar av cyanobakterier i vattnet. Idag visar miljöövervakning på förhöjda koncentrationer av näringsämnen och växtplankton, samt försämrat siktdjup i både utsjön och längs kusten i stora delar av norra Egentliga Östersjön.
Andra undersökningar tyder dock på att åtgärder gett resultat och att övergödningsproblemen har minskat, exempelvis i Stockholms innerskärgård. I övervakade områden i ytterskärgården tyder också vegetationens djuputbredning på god vattenkvalitet och har hög status enligt vattendirektivets bedömningsgrunder. Likaså hittas få tecken på övergödningsproblem hos de bottenlevande djuren längs kusten utanför de syrefria djupområdena.
Miljömålet “Ingen övergödning” följs upp årligen på Miljömål.se, där även regionala uppföljningar redovisas.
I norra Egentliga Östersjön är de svenska utsläppen av kväve och fosfor till havet koncentrerade till storstadsregionerna i Stockholms län, både när det gäller belastning från vattendrag, enskilda avlopp och trafik. En femtedel av Sveriges befolkning bor i länet och befolkningen ökar. Detta innebär växande avloppsvolymer, ökad biltrafik, ökat antal fritidsbåtar och fler som bor permanent i fritidshus som saknar bra avloppslösningar. Det atmosfäriska nedfallet av kväve är betydande och kommer till största delen från fordonstrafik och sjöfart.
Utanför storstadsregionerna står jordbruket för den största näringstillförseln till havet. Historiska åtgärder som uträtade vattendrag och dikade våtmarker har försämrat naturens förmåga att fånga upp näring, vilket medför ett betydande läckage till Östersjön. Hantering av gödsel från hästar, kor och hönsfågel samt transporter är tillsammans de största källorna till utsläpp av ammoniak idag.
Mycket av det vi gör i vardagen har i förlängningen påverkan på havets miljö. Till exempel våra matvanor, där ett högt intag av protein visat sig ha en betydande inverkan på övergödningen.
Östersjön delas av flera länder, så givetvis bidrar alla länder som har kust mot vårt känsliga innanhav till övergödningen där.
Kraftfulla åtgärder behövs för att minska utsläppen av gödande ämnen till Egentliga Östersjön, både från jordbruk, avloppsanläggningar, dåligt fungerande små avlopp, dagvatten och trafik. För att minska utsläpp av kväveoxider krävs fortsatta åtgärder riktade mot transporter, energiförsörjning och internationell sjöfart. För att minska ammoniakutsläpp är en förbättrad gödselhantering den viktigaste åtgärden.
För att minska läckage av växtnäring från åkermark samarbetar Jordbruksverket, Lantbrukarnas riksförbund och länsstyrelsen med att ge råd och bidrag till lantbrukare, bland annat för anläggning av våtmarker, skyddszoner och fosfordammar, odling av fånggrödor och strukturkalkning av våtmarker. På flera platser i Egentliga Östersjön restaurerar man också kustnära våtmarker som utgör lek- och uppväxtområden för kustlevande fisk, bland annat gädda. Fler stora rovfiskar i havet kan återskapa balansen i kustekosystemen och därmed bidra till att minska utbredningen av fintrågiga alger som annars ofta dominerar i näringsbelastade kustområden. Under 2015 införde Sverige ett förbud mot att släppa ut toalettavfall från fritidsbåtar. I vardagen kan var och en bidra till att minska övergödningen, till exempel genom att äta mindre kött.
Bidrag till övergödningen kommer från flera olika länder och åtgärder måste samordnas. I Östersjön sker samarbetet inom Helsingforskommissionen (Helcom) och målen för minskad näringstillförsel anges i "Baltic Sea Action Plan". Det nationella miljökvalitetsmålet ”Ingen övergödning” följs årligen upp av regeringen, medan åtgärder inom vatten- och havsförvaltningen utvärderas och revideras vart sjätte år.
Läs mer om vad som görs för att uppnå miljömålet ”Ingen övergödning” på Miljömål.se.