I norra Egentliga Östersjön hittar man de högsta halterna av kvicksilver i strömming. Men det positiva är att halterna tydligt minskar över tid och att de ligger under det satta gränsvärdet för humankonsumtion. Mindre positivt är att halterna av kvicksilver ökar i både torsk och abborre och överskrider det föreslagna gränsvärdet för rovdjur i naturen. Halterna av bly och kadmium minskar i fisk från norra Egentliga Östersjön med undantag för strömming där ingen trend kan ses för kadmiumhalterna. Dioxiner och vissa bromerade flamskyddsmedel minskar i förekomst, medan andra bromerade och perfluorerade ämnen ökar. Fisk från området visar tydliga tecken på negativ hälsopåverkan från miljögifter genom exempelvis påverkat immunförsvar och störd saltreglering och ämnesomsättning.
Sediment från bottnarna i norra Egentliga Östersjön innehåller höga halter miljöfarliga metaller som kadmium, koppar och zink. De flesta metaller minskar med undantag av nickel, som inte visar på minskande trender. De flesta organiska miljögifterna minskar i mängd. Dock ses en ökning av det förbjudna bekämpningsmedlet hexaklorobenzen (HCB). Landsortsdjupet öster om Nyköping utgör ett undantag från den generellt minskande trenden av miljögifter. Här har bland annat sprängämnen dumpats och lokalen visar på höga och ökande halter av miljögifter. För att värdera den samlade effekten av miljögifter i sediment på marint liv används vitmärlan vars embryon är känsliga för föroreningar. Embryon från Stockholms skärgård visar tydlig giftpåverkan.
Effekter till följd av förbjudna organiska tennföreningar, TBT, från båtbottenfärger syns också i havsområdet, vilket visar att ämnet är både tillgängligt för upptag och förkommer i halter som är skadliga för djurlivet.
De miljögifter som finns i norra Egentliga Östersjön har sitt ursprung i utsläpp från industrier och reningsverk, lakvatten från förorenad mark samt diffusa utsläpp som exempelvis luftnedfall. I området finns både gamla gruvor som belastar miljön med metallföroreningar och trä- och pappersmassaindustrier som släpper ut dioxiner. Föroreningarna kan vara regionalt orsakade, som exempelvis utsläpp av läkemedelsrester från avloppsreningsverk, eller komma via luftnedfall från källor längre bort. Kvicksilver till exempel tillförs den svenska miljön främst via luftnedfall från andra länder och är idag, trots kraftiga nationella åtgärder, ett av våra största miljöproblem. Halterna av kvicksilver i våra vatten påverkas också av skogsbruket, till följd av körskador på mark som kan öka urlakningen av kvicksilver till närliggande vattendrag.
Många av de miljögifter som idag finns i naturen är arv från en tid då man hanterade miljöfarligt avfall på ett mer bekymmerslöst sätt. Många miljögifter är långlivade och finns kvar i åratal efter att själva utsläppet skedde. Exempelvis användes Landsortsdjupet utanför Nyköping som dumpningsplats för bland annat sprängämnen, och idag har området både förhöjda och ökande halter av miljögifter.
Flera av de varor som är i omlopp i samhället innehåller miljöfarliga ämnen och dessa sprids till miljön vid både användning av varan och när den slängs. Andra sådana diffusa utsläpp som påverkar norra Egentliga Östersjön kommer från båttrafiken, som tillför havet förbränningsprodukter och bekämpningsmedel från båtbottenfärger.
Åtgärder krävs på flera olika nivåer för att vi ska gå mot en mer giftfri miljö. Vi behöver både förhindra att nya farliga ämnen kommer ut i naturen och sanera gamla synder. Inom regionen arbetar man bland annat med sanering av gamla gruvområden, som framför allt har orsakat metallföroreningar i den omgivande miljön.
Man ser att ekologisk produktion av livsmedel är ett sätt att närma sig en giftfri miljö och lantbrukare kan idag få bidrag för att utföra åtgärder som minskar giftläckaget. Man jobbar också med att fasa ut farliga ämnen via upphandlingskrav och flera reningsverk i regionen arbetar aktivt med uppströmsarbete för att minska flödet av farliga ämnen till reningsverken och på så sätt förbättra kvaliteten på både avloppsslam och utloppsvatten.
Man arbetar aktivt med att sprida kunskap till konsumenter och upphandlare i offentlig sektor för att minska spridning av miljöfarliga ämnen från användning och kassering av varor.
Utsläpp av farliga ämnen kommer inte bara från Sverige och insatser mot miljögifter måste samordnas. I Östersjön sker samarbetet inom Helsingforskonventionen (HELCOM). Det finns även globala konventioner för miljö- och hälsoskydd, till exempel Stockholmskonventionen om långlivade organiska föroreningar (POP:s), Aarhusprotokollet om miljöfarliga ämnen, UNECE konventionen om långväga transport av luftföroreningar och FN:s globala kemikaliestrategi SAICM.
Läs mer om vad som görs för att uppnå miljömålet ”Giftfri miljö” på Miljömål.se.