Flertalet av de miljögifter som förekommer i svenska hav återfinns i Bottenviken, både i djur och i sediment. Strömmingen från Bottenviken är den som innehåller mest kvicksilver och bromerade flamskyddsmedel i hela landet. Kvicksilverhalterna ligger över gränsvärdet för humankonsumtion. Halterna av dioxin i strömming ligger under gränsvärdet, men visar inte någon tendens till att varken minska eller öka. För att undersöka om förekomsten av kemiska ämnen påverkar hälsan hos det marina livet övervakas hälsotillståndet hos fisk i Bottenviken. Abborre från regionen uppvisar bland annat minskad gonadstorlek och ökad aktivitet av avgiftningsenzym i levern vilket indikerar ökad påverkan av miljögifter.
I bottensediment från Bottenviken förekommer metallerna arsenik och kobolt i höga halter. Bland de organiska miljögifter som påträffas ökar vissa medan andra minskar. De i Sverige förbjudna bekämpningsmedlen klordan och hexaklorobensen (HCB) förekommer i höga halter i Bottenviken. Andra ämnen som påträffas är dioxiner, PCB, DDT och bromerade flamskyddsmedel. I Bottenviken bedöms 35 procent av vattenförekomsterna vara påverkade av miljögifter.
Havsörnen som toppkonsument är känslig för miljögifter som anrikas i näringskedjan. Därför följer man havsörnens fortplantning inom miljöövervakningen för att upptäcka förändringar i miljön. Havsörnsbeståndet ökar längs Bottenvikens kust, vilket tyder på en generellt minskad exponering för miljögifter. Men andelen reproducerande par varierar kraftigt mellan år och få prover har kunnat tas för att analysera miljögifter i äggen. Det är därför svårt att dra långtgående slutsatser om miljögiftspåverkan.
Längs kusten i Bottenviken finns flera tunga industrier, som massafabriker och metall- och stålindustrier som länge orsakat stora utsläpp av tungmetaller och organiska miljögifter till miljön. Idag har man dock avsevärt förbättrat reningsprocesserna inom industrin och därigenom minskat utsläppen. Exempelvis har man kunnat halvera utsläppen av koppar till luft från metallsmältverk. Idag är istället trafiken den större utsläppskälla av koppar, vilken kommer från bilarnas bromsbeläggningar. Men industrierna har historiskt orsakat utsläpp som än idag är stora miljöproblem. Exempelvis finns giftiga fiberbankar utanför gamla massafabriker som fortfarande läcker miljöfarliga ämnen som HCB och dioxiner.
Föroreningar kommer också mer långväga ifrån och når havsområdet via atmosfäriskt nedfall. Bromerade flamskyddsmedel och kvicksilver är exempel på miljögifter vi vet har långa spridningsvägar och som till stor del har sitt ursprung utanför Sveriges gränser. Bromerade flamskyddsmedel kan transporteras lång väg med luft och de höga halter som hittas i fisk i Bottenviken kan ha sitt ursprung från andra platser.
Miljöfarliga ämnen kommer också från våra hushåll och dagvatten och når via avloppsvatten ut till havet. Dagvattnet står exempelvis för 12 procent av utsläppen av kadmium i regionen. Många av de varor som används idag innehåller miljöfarliga ämnen som sprids till naturen vid användning och kassering av varan. Ett stort problem är också att avloppsvatten innehåller rester från läkemedel.
För att skapa en havsmiljö som inte är belastad av miljöfarliga ämnen behöver man arbeta på bred front med flera olika typer av åtgärder. Både åtgärder som minskar och förhindrar nytillförsel av kemikalier och åtgärder som tar hand om redan utsläppta ämnen behövs. Ofta har vi begränsade kunskaper om spridningsvägar och effekter av olika miljögifter, vilket ibland gör det svårt att bedöma åtgärdsbehov för enskilda ämnen.
Länsstyrelsen i regionen arbetar kunskapsuppbyggande genom både tillsyn och övervakning av miljögifter, exempelvis kartläggs och analyseras fiberbankar i regionen. Man arbetar även med att åtgärda effekter av utsläpp från förorenad mark och sura sulfatjordar längs kusten. Inom regionen arbetar även flera kommuner med information till allmänheten.
Utsläpp av farliga ämnen kommer inte bara från Sverige och insatser mot miljögifter måste samordnas. Bottenviken ingår i samarbetet inom Helsingforskonventionen (HELCOM). Det finns även globala konventioner för miljö- och hälsoskydd, till exempel Stockholmskonventionen om långlivade organiska föroreningar (POP:s), Aarhusprotokollet om miljöfarliga ämnen, UNECE konventionen om långväga transport av luftföroreningar och FN:s globala kemikaliestrategi SAICM.
Läs mer om vad som görs för att uppnå miljömålet ”Giftfri miljö” på Miljömål.se.