Bottenhavet är generellt mindre påverkat av övergödning än havsområdena längre söderut. I Bottenhavets utsjövatten minskar dock syrehalten i djupvattnet sedan 1990-talet. Detta har sannolikt inte orsakats av ökade utsläpp i havsområdet, eftersom belastningen av fosfor från vattendrag har minskat i Bottenhavet under samma period. I övrigt saknas tydliga tecken på övergödning i utsjön, medan en del kustnära vattenförekomster bedöms övergödda.
Den regionala miljöövervakningen visar att övergödningen minskar ju längre norrut man kommer. Baserat på indikatorer i vattenmassan bedöms samtliga så kallade vattenförekomster vara påverkade av övergödning i Uppsala län medan påverkan endast ses i 20 procent av de norra delarna av havsområdet. Tillståndet hos de bottenlevande djuren längs kusten har haft en positiv utveckling de senaste åren, och 2014 bedömdes statusen vara god vid samtliga provtagningsområden enligt vattendirektivets bedömningsgrunder. En förklaring är att den känsliga vitmärlan har ökat i antal. I övervakade områden i vid Höga kusten tyder också vegetationens djuputbredning på god vattenkvalitet och hög status.
Miljömålet “Ingen övergödning” följs upp årligen på Miljömål.se, där även regionala uppföljningar redovisas.
I jämförelse med södra Sverige har Bottenhavet relativt små och lokala problem med övergödning längs kusten. Huvuddelen av näringsämnena som tillförs Bottenhavet kommer från naturliga källor i havsområdets avrinningsområde. Utsläppen av fosfor kommer framförallt från industriprocesser, bland annat massafabriker och pappersbruk som i Gävleborgs län står för nästan 80 procent av fosforutsläppen från tillståndspliktig verksamhet. Andra utsläppskällor är jordbruk, skogsbruk, avloppsreningsverk, enskilda avlopp samt, i vissa områden, fiskodlingar. Även här har förändrad markanvändning som uträtade vattendrag och dikade våtmarker försämrat naturens förmåga att fånga upp näring, vilket lett till ökade näringsutsläpp i havet. Kväveutsläppen utgör ett mindre problem och kommer framförallt via atmosfäriskt nedfall från vägtrafik, industrier och energiförsörjning, där en stor del kommer från andra länder.
En stor del av orsakerna till övergödning hittar vi i vårt sätt att leva, eftersom mycket av det vi gör i vardagen i förlängningen påverkar havets miljö. Till exempel våra matvanor, där en hög efterfrågan och konsumtion av kött visat sig ha en betydande inverkan på övergödningen.
Åtgärder för att minska näringstillförseln i Bottenhavet behövs i första hand inom jord- och skogsbruk, vid de största punktkällorna som massaindustrier, vid avloppsreningsverk samt för enskilda avlopp. För att minska läckaget av fosfor från åkermark samarbetar Jordbruksverket, lantbrukarnas riksförbund och länsstyrelsen med att ge råd och bidrag till lantbrukare, bland annat för att anlägga våtmarker, skyddszoner och fosfordammar, odling av fånggrödor, strukturkalkning och bättre anpassad gödsling och utfodring. Kommunerna arbetar med att minska påverkan från avlopp genom översyn av kommunala avloppsreningsverk, tillsyn av enskilda avlopp samt planering för dagvattenhantering i tätbebyggda områden. Arbete pågår också med att bygga anläggningar för latrintömning av fritidsbåtar. I vardagen kan var och en bidra till att minska övergödningen, till exempel genom att äta mindre kött
Bidrag till övergödningen kommer från flera olika länder och åtgärder måste samordnas. I Östersjön sker samarbetet inom Helsingforskommissionen (Helcom) och målen för minskad näringstillförsel anges i "Baltic Sea Action Plan". Det nationella miljökvalitetsmålet ”Ingen övergödning” följs årligen upp av regeringen, medan åtgärder inom vatten- och havsförvaltningen utvärderas och revideras vart sjätte år.
Läs mer om vad som görs för att uppnå miljömålet ”Ingen övergödning” på Miljömål.se.