Hoppa till huvudinnehåll

Fokus Kvädöfjärden


Varför mår kustfisken dåligt?

Lars Förlin, Åke Larsson, Niklas Hanson & Jari Parkkonen, Göteborgs universitet, Elisabeth Nyberg, Suzanne Faxneld & Anders Bignert , Naturhistoriska riksmuseet Helene Ek Henning, Länsstyrelsen Östergötland Andreas Bryhn, Anna Gårdmark & Jens Olsson, SLU. Publicerad: 2016-02-08

Abborre och tånglake längs kusten har länge visat tecken på att de inte mår bra. Inte ens i områden som förutsätts vara mer eller mindre opåverkade av miljögifter, som exempelvis Kvädöfjärden i Östergötland. Här samarbetar nu flera forskare i ett nytt stort projekt för att försöka ta reda på om det är just miljögifter som är orsaken till den dåliga fiskhälsan. I så fall vilka och var kommer de ifrån? Det är en stor uppgift med många utmaningar och jakten på orsaker har bara börjat.

I dagens samhälle används och produceras mer kemikalier än någonsin tidigare. Det finns över hundratusen kemikalier i omlopp och bara i vardagsprodukter finns mer än trettiotusen olika ämnen. Många har egenskaper som gör dem miljöfarliga. Det innebär att de kan vara giftiga, svårnedbrytbara, och ansamlas i näringsväven. Riskbedömningen är grovmaskig och många kemiska ämnen som är miljöfarliga kommer ut på marknaden. Exakt vilka kemikalier som verkligen är ett hot mot miljön och deras sammanlagda påverkan är till stor del okänt. Ett är dock säkert, många kemikalier hamnar förr eller senare i vattenmiljön där de kan ge skador på allt levande. Att upptäcka, följa och förklara miljöhot är viktigt för miljöövervakningen och för att uppfylla kraven i ramdirektivet för vatten och havsmiljödirektivet. Men det är en komplicerad uppgift att reda ut och förstå orsakerna till förändringar som kan vara orsakade av en komplex blandning av kemikalier.

Fokus Kvädöfjärden

Forskare från Göteborgs universitet, Naturhistoriska riksmuseet och Sveriges lantbruksuniversitet, SLU försöker nu med hjälp av fördjupade analyser och uppföljande studier att hitta förklaringar till varför fisken längs kusten mår sämre. Effekter på fiskarnas hälsa syns i både Östersjön och Västerhavet – i referenslokalerna Holmön, Kvädöfjärden, Torhamn och Fjällbacka. Men projektet fokuserar i ett första skede på Kvädöfjärden i Östergötland, där två fiskarter, abborre och tånglake, undersöks. Avsikten är att med ett brett angreppssätt försöka ta reda på vad som orsakar kustfiskens försämrade hälsa. Finns det miljöstörande verksamheter i avrinningsområdet eller närliggande kustområden? Vilka miljögifter kan tänkas ligga bakom? Hur ser vattenomsättning och transport- och exponeringsvägar för miljögifter ut i området? Kan förändringar i ekosystemet förklara hälsoeffekterna? Kan omgivningsfaktorer som till exempel temperatur, nederbörd, salthalt och siktdjup bidra till att fiskens hälsa påverkas?

Kustfiskar som abborre och tånglake i ”rena” referensområden, Kvädöfjärden, Holmön, Torhamn och Fjällbacka, visar allt tydligare tecken på exponering för kemiska ämnen. Flera funktioner hos fisken är påverkad såsom: 

  • Förminskade gonader.
  • Inducerat avgiftningssystem.
  • Aktiverat immunförsvar.
  • Ökad oxidativ stress.
  • Minskad nybildning av röda blodceller.
  • Påverkad saltreglering och ämnesomsättning.

Foto: Krzysztof Odziomek/Shutterstock, Joachim Sturve

Miljögifter misstänks

I Kvädöfjärden finns inga kända kraftigt förorenade sediment eller stora punktkällor. Men övervakningen av miljögifter visar att fisken här ändå innehåller ett stort antal olika miljögifter. Det finns många nationella och internationella fältstudier i förorenade områden som visar att miljögifter påverkar fiskars hälsa. De kan orsaka försenad könsmognad, minskade nivåer av könssteroider, påverkad fosterutveckling och missbildningar. Andra exempel på störningar är försämrat immunförsvar, vävnadsskador, minskad produktion av hormon från sköldkörteln och påverkan på viktiga funktioner i levern. Jämförelser visar att det finns likheter mellan hur fiskens hälsa i Kvädöfjärden påverkas över tid och effekter av miljögifter på fisk i förorenade områden. Den hälsopåverkan som syns hos fisken i Kvädöfjärden liknar även kända effekter av miljögifter som PCB, DDT, dioxiner, polyaromatiska kolväten (PAH:er), perfluorerade ämnen, polybromerade och polyklorerade ämnen. Det här är ett slående och oroande faktum.

Lågbelastat område med diffusa källor

En kartläggning av Kvädöfjärden visar att den belastas med miljögifter framför allt via diffus tillförsel från avrinningsområdet men även från intilliggande kuststräckors avrinningsområden och möjligen andra tillrinningsområden i Östersjön. Kvädöfjärdens avrinningsområde får betraktas som ett område med relativt låg belastning av miljögifter. Här finns mycket skog, mest småjordbruk, några mindre tätorter och få tillståndspliktiga miljöfarliga verksamheter. Däremot finns relativt många mindre miljöpåverkande små verksamheter, till exempel djurhållning och små avloppsreningsanläggningar. I området finns även gamla förorenade marker, samt andra källor till skadliga kemikalier i vattenmiljön som exempelvis bekämpningsmedel inom jord- och skogsbruk.

Mest vatten från havet

För att få en uppfattning om hur och i vilka halter miljögifter skulle kunna transporteras till och i Kvädöfjärden har en modellering gjorts för vattenomsättning och strömningsmönster. Modellerna beräknar hur mycket vatten från avrinningsområdet som skulle krävas för att ge en tänkt halt av ett miljögift i Kvädöfjärdens vatten. Modelleringen visar att vattentillförseln från havet är tio gånger större än tillförseln från vattendragen i avrinningsområdet. Med andra ord späds miljögifter i tillförande sötvatten ut tio gånger när det når fjärden.föroreningen kommer från ett punktutsläpp i exempelvis ett angränsande vattendrag så krävs en tillförsel på cirka 2 ton per år från punktkällan till Kvädöfjärden för att ge en halt på 1 μg/liter.

Det är ett pilligt arbete att analysera proverna. På bilden till vänster provtas galla från fisk för att mäta halter av nedbrytningsprodukter av PAH:er. På bilden till höger stryks en liten droppe fiskblod ut på en glasplatta, ett objektsglas, för att bestämma andelen vita blodceller. Provet läggs i ett mikroskop och blodceller räknas. Foto: Johan Winborg

Många miljögifter ökar

För att få en samlad bild av vilka miljögifter som kan tänkas bidra till hälsoeffekterna hos kustfisk har en genomgång gjorts av befintlig nationell miljöövervakningsdata för abborre, tånglake och blåmussla i Kvädöfjärden, samt från strömming vid Landsort. Även Naturvårdsverkets screeningundersökningar av miljögifter har använts. Genomgången visar att för att finna möjliga förklaringar till hur och varför fisken i påverkas bör fokus främst ligga på PAH:er, kadmium, kvicksilver, PFAS, OH-PBDE, organofosfatestrar, siloxaner, dioxiner, ftalater och adipater. Metaller som kvicksilver och kadmium har ökat något hos abborre i Kvädöfjärden under de senaste tio åren. För de organiska miljögifterna HCB, DDE och CB-153 (en typ av PCB) har den nedåtgående trenden sedan 1980-talet avstannat. Några ämnen tenderar istället att öka de senaste åren. Det är alltså uppenbart att de nedåtgående trenderna för vissa miljögifter som mäts löpande i Kvädöfjärden har planat ut eller börjat öka igen. Flera av dessa ämnen används inte längre i samhället, de måste därför komma från tidigare utsläpp som lagrats i exempelvis bottensediment eller markområden. Retrospektiva analyser av data (1980– 2011) från tre lokaler i Östersjön visar att perfluoralkylsubstanser (PFAS), siloxan (D5) och två hydroxylerade bromerade difenyletrar (OH-PBDE) ökar i strömming.

Nya miljögifter orsak?

Genomgången av miljögiftsdata har resulterat i att två ”nya” grupper av miljögifter: organofosfatestrar och adipater, kanske skulle kunna påverka kustfisken. Organofosfatestrarna används idag i mycket stor omfattning, bland annat som ersättning för de giftiga flamskyddsmedlen. Halterna av organofosfatestrar i vattenlevande organismer är lika höga som PCB-halterna, trots att de bedöms vara mindre stabila. Hos däggdjur har organofosfatestrar visat sig vara neurotoxiska samt mutagena och cancerogena, medan kunskaper om kroniska effekter hos fisk i stort sett saknas. Adipater är en grupp ämnen som används som mjukgörare och smörjmedel för att ersätta ftalater i flera olika sorters produkter. Vissa adipater har stor spridning i miljön och förekommer i både fisk och sediment, fast i låga koncentrationer. Men eftersom de används flitigt, finns risken att de bioackumuleras i vattenlevande organismer. Kunskapen om adipaternas miljöeffekter är tyvärr mycket bristfällig.

Andra kandidater

Befintliga data, från bland annat Kvädöfjärden, visar också att den stora gruppen PAH:er har stor spridning i miljön. Fisk härifrån innehåller högre halter PAH jämfört med andra referensområden. Även dioxiner och ftalater bör finnas med bland de ämnen som kan tänkas påverka fiskarnas hälsa. Den minskande trenden av dioxiner och furaner i strömming i Östersjön har planat ut under senare år. Dessa mycket giftiga ämnen misstänks dessutom kunna ge samverkanseffekter med andra kemiska ämnen. Ftalaterna är en stor grupp industrikemikalier med omfattande spridning i miljön. Vissa ftalater är hormonstörande ämnen som kan bioackumuleras i vattenlevande organismer och bindas starkt till sediment.

Aromatiska kolväten misstänks

Det har länge misstänkts att PAH:er kan vara en del av problemet för fisken i Kvädöfjärden. Men dessa föreningar ansamlas inte i någon större omfattning i fiskvävnad och är därför svåra att mäta halterna av. Däremot har analyser av PAH i blåmussla från Kvädöfjärden, data från 1987 och framåt, visat att de flesta PAH:er minskat. Men några få, exempelvis fluorene och benzo(a)antracene ökar. Abborrprover från de senaste tio åren visar att PAH-halter, mätt som PAH-metaboliter i fiskgalla, samvarierar med ERODD-aktiviteten, en biomarkör för PAH. Resultaten tyder på att det är högst sannolikt att abborren exponerats för PAH.


Figuren visar ökande EROD-aktiviteten hos abborrhonor i september vid samtliga tre lokaler i svenska referensområden: Holmön, Kvädöfjärden och Torhamn. Den ökade aktiviteten visar att abborren är påverkad på något sätt, och det kan tyda på en ökad exponering för miljögifter

Samvariation kan förstärka

Korrelationsanalyser visar att även andra miljögifter samvarierar med olika variabler för fiskhälsa. Kvicksilver samvarierar med fiskens kondition, mätt som en kvot mellan längd och vikt, samt även med aktiviteten av enzymet glutation reduktas, en biomarkör för oxidativ stress. Många perfluorerade ämnen korrelerar också signifikant med i EROD-aktiviteten, den relativa storleken på fiskens könsceller eller gonader (GSI - gonadsomatiskt index) samt antalet vita blodceller. Perfluorerade ämnen anses dock inte i sig påverka EROD-aktiviteten. Däremot kan indirekta samband finnas där perfluorerade ämnen misstänks förstärka effekterna av andra ämnen som påverkar fiskens EROD-aktivitet. Dessutom kan det tänkas att perfluorerade ämnen underlättar upptag av andra miljögifter. Ungefär femton miljögifter i Östersjöfiskar och åtta biomarkörer för fiskhälsa har också samtestats i multivariata analyser. Resultaten visar att de samlade fysiologiska förändringarna i biomarkörerna hos abborre bäst förklaras av förändringar i halter av två stycken perfluorerade karboxylsyror: PFOA och PFTrDA. Även siloxan (D5) och 6’OH-PBDE verkar ha ett samband med biomarkörerna hos abborre. Men den multivariata analysen med de två karboxylsyrorna kan bara förklara omkring 20 procent av abborrens hälsoförändringar. Därför måste det också finnas andra förklaringar. Det kan handla om andra miljögifter/ kemikalier än de ovan nämnda eller andra miljöfaktorer, exempelvis temperatur och salthalt, som tillsammans påverkar fiskens fysiologi.

Fiskhälsan och omgivningsfaktorer

I våra tidigare undersökningar syntes ett samband mellan tillrinningen från Vindån och EROD-aktivitet hos abborre i Kvädöfjärden, ju högre flöden i Vindån desto högre EROD hos abborren. Det tyder på att avrinningen från land bidrar till spridning av miljögifter till fjärden. Analyser visar också att EROD-aktiviteten samvarierar signifikant med antalet regndagar strax före den årliga fiskprovtagningen. Men analyserna visar också att förändringar i nederbörd inte ensamt kan förklara de förändringar som har uppmätts i EROD. EROD-aktiviteten hos fisk varierar också med bottenfaunan i Kvädöfjärden. Resultaten tyder på att bottenlevande organismer bidrar till att sprida miljögifter uppåt i näringsväven. Ju mer bottenfauna som rör om i bottensedimenten desto mer exponeras abborrarna för EROD-inducerande kemikalier. Även andra hälsoindikatorer, som exempelvis storleken på fiskens gonader (GSI) samvarierar med miljöfaktorer, visar undersökningar sedan 1988. GSI korrelerar med föregående års temperatur- och salthaltsmätningar och visar att varmare vatten med lägre salthalt ger mindre gonader. Detta är inte helt oväntat eftersom att abborrens kropp förbereder sig för reproduktionen ett år i förväg. Det är viktigt att ta hänsyn till dessa miljöfaktorer, men resultaten visar att förändringarna i temperatur och salthalt inte helt kan förklara varför abborrens gonader blivit mindre. Man kan därför ändå misstänka att kemikalier bidragit till detta. Kvädöfjärdens salthalt samvarierar också signifikant med klorid och glukos i abborrens blod samt antalet vita blodceller och omogna röda blodceller. Om sambanden med vattnets salthalt är tillfälligt eller beskriver något annat är oklart. Till exempel kan salthalten i vattnet återspegla vattnets ursprung. Dessutom kan vattnets salthalt i sig påverka fiskens fysiologi. Den ökande kalcium-trenden i fiskens blod påverkas däremot inte av någon omgivningsfaktor och orsakas därför troligen av något annat, exempelvis miljögifter.

Tabellen visar biomarkörer för abborre som förändrats över tiden och som samvarierar med omgivningsfaktorer. För tre biomarkörer (GSI, Klorid och Kalcium) kvarstår en tidstrend efter normalisering för omgivningsfaktorer, medan för Glukos, WBC, iRBC och EROD försvinner tidstrenden efter normalisering. När tidstrend kvarstår misstänks miljögiftspåverkan, men även när tidstrenden försvinner kan inte miljögiftspåverkan uteslutas eftersom även transport och spridning i miljön av miljögifter påverkas av olika omgivningsfaktorer. Förklaring av förkortningarna: GSI = gonadsomatiskt index och ett mått på den relativa storleken på fiskens könsceller eller gonader, Glukos = blodets halt av glukos; WBC = ett mått på blodets innehåll av vita blodceller; iRBC = ett mått på blodets innehåll av omogna röda blodceller; EROD = idikerar om fiskens avgiftningssystem är igångsatt, Klorid = blodets innehåll av klorid; Kalcium = blodets innehåll av kalcium. 

Övergripande bedömning och slutsatser

Kartläggningen visar att det med nuvarande kunskaper inte är möjligt att hitta en enkel förklaring till den försämrade fiskhälsan hos kustfisken i Kvädöfjärden eller i de tre andra nationella referensområdena. Sammanfattningsvis är det inte troligt att något enskilt miljögift orsakar den försämrade hälsan hos kustfisken, utan en ständig men varierande exponering för flera olika kemikalier. Eftersom större punktkällor saknas är det troligt att kemikalierna kommer från många diffusa källor. Även omgivningsfaktorer som aktiviteten hos bottenfauna, temperatur, salthalt och födoval kan på olika sätt ha bidragit till att hälsan hos abborren i Kvädöfjärden försämrats. Här summeras några slutsaser när det gäller kemikaliepåverkan:

• De ämnen som misstänks kunna ligga bakom kustfiskens försämrade hälsa är bland annat PAH:er, PFAS-ämnen, kadmium, samt dioxiner och polybromerade difenyletrar. Av de sistnämnda är det särskilt OH-PBDE:er som ökar i Östersjöfisk. OH-PBDE:er kan bildas naturligt men också kan vara nedbrytningsprodukter av PBDE:er.

• Även ”gamla” miljögifter har oväntat ökat i fisk från Kvädöfjärden under senare år, exempelvis kvicksilver och vissa PCB:er, vilket kan tyda på en generellt ökad frisättning av gamla kemikalier från sediment och deponier på land.

• Det går heller inte att utesluta att giftiga nedbrytningsprodukter från bromerade flamskyddsmedel eller andra miljögifter också kan bidra till att fisken mår sämre.

• Även nya kemikaliegrupper, som organofosfatestrar, siloxaner och adipater, ökar men deras eventuella samband med hälsoeffekter hos fisk är svårbedömda då vi inte vet tillräckligt om vilken påverkan de har i miljön.

• De långsiktiga miljöeffekterna av ftalater är ofullständigt undersökta, men de tillförs kontinuerligt vattenmiljön och bedöms kunna samverka med andra miljögifter.

Fortsatta studier

För att ta reda på mer om orsakerna till fiskarnas försämrade hälsa i Kvädöfjärden, och även i andra kustområden, är det viktigt att titta närmare på några saker, nämligen:

• En prioriterad fråga är vilka transportoch exponeringsvägar för miljögifter som finns i området? Finns det exempelvis en land-hav gradient i halter av miljögift, det vill säga ökar eller minskar miljögifterna ju längre ut i fjärden man kommer? Finns det även en liknande gradient i hälsoeffekter? Har abborrens föda ändrats under mätperioden och därmed upptaget av olika miljögifter? Har bottenfaunan förändrats och har det i så fall bidragit till frigörandet av miljögifter i sedimenten som då blivit tillgängliga för fisken?

• En annan prioriterad fråga är att vikta betydelsen av miljögifter för kustfiskens hälsa och väga samman denna med andra omgivningsfaktorer och interaktioner i födoväven.

• Ytterligare en viktig sak är att försöka kartlägga hur fiskens försämrade hälsa påverkar hela populationens långsiktiga utveckling?

• Även retrospektiva analyser av miljögifter, som idag inte undersöks i Kvädöfjärden, men som kartläggningen lyft fram som prioriterade ämnen, borde genomföras. Det är också viktigt med ökade kunskaper om effekter av ”nya” miljögifter, såsom organofosfatestrar, siloxaner och adipater.