Hoppa till huvudinnehåll


Mikroplast i Vättern

Sötvatten 2016/Måns Lindell, Vätternvårdsförbundet & Anna Kärrman, Örebro universitet. Publicerad: 2018-06-18

På senare år har media mer och mer uppmärksammat allt plastskräp som flyter runt i världshaven. Sälar och sjöfåglar hittas insvepta i plastdelar och med plastbitar i magsäcken. Forskare slår larm och bilder på drabbade djur sprids. Men det är sällan som plastskräp i insjöar nämns. Hur är till exempel situationen i Sveriges näst största sjö, Vättern? Under sommaren 2015 genomfördes en kombinerad kartläggning och metodundersökning av mikroplast i Vättern. Resultaten var oroande.

Ett forskarlag från Örebro universitet har deltagit i ett EU-projekt (Clean Sea) för att utarbeta metoder för provtagning av mikroplast i marina miljöer. Samma forskarlag och teknik användes vid undersökningarna i Vättern i augusti 2015. På vardera fem lokaler, jämnt fördelade från söder till norr i Vättern, pumpades 15 kubikmeter vatten genom olika filterfraktioner genom att pumpen hängdes över bord från en båt och ned på avsett djup. Prov togs i ytvattnet vid 0,0-0,3 m samt på 15 meters djup. De plastfragment som fastnade i filtren handplockades och räknades. Även fiberfragment räknades.

Flest partiklar i söder

Antalet partiklar var högst i södra Vättern (cirka 10 st/m3) och blev sedan färre och färre mot den norra lokalen (1-2 st/m3). På 15 meters djup var halterna lägre (1-4 st/m3) än i ytan, utan att visa på något mönster. I jämförelse med andra rapporerade data ligger halterna på samma nivå som rapporerats från marina miljöer. Orsakerna till de något förvånande höga halterna är oklara. Förutom belastningen från städer, samhällen, trafik och atmosfär kan möjligen vattnets långa uppehållstid i Vättern påverka halterna. Partiklarna sköljs inte bort i utflödet utan ansamlas över tid. Vätterns ”stora ekosystemtjänst”, som innebär lång omsättningstid för vattnet där det kan självrenas, blir istället en nackdel.

Figur 1. Mikroplaster i Vättern 2015. Halterna var störst i ytvatten i södra Vättern för att minska gradvis längre norrut (Stora Aspön).

Figur 2. I Vättern finns lika mycket eller mer mikroplast som på flera håll längs Sveriges kust. Vår kust är hårt drabbad jämfört med många andra länders. Data sammanställd från flera olika källor. Siffra inom parentes betyder flera provpunkter/uppgifter i samma område.

 

Risker med plast och mikroplast

Forskare ser flera uppenbara risker med plast i hav och insjöar:

  • Den vanligaste konsekvensen hittills är fysisk stress när djur trasslar in sig i större plastobjekt och får svårt att röra sig och leta mat.
  • Vissa djur äter både stora och små plastpartiklar i tron att det är föda, något som kan orsaka stopp i mag/tarmsystem och dessutom innehåller plasten ingen näring.
  • Flera planktonarter, som ciliater och flagellater, är filtrerare och fångar alla partiklar i en viss storlek oavsett om det är föda eller ej. På så vis kan mikroplaster överföras mellan olika nivåer i näringsväven och därmed ackumuleras i större djur.
  • Plasten kan läcka kemikalier som kan påverka organismer antingen direkt via födointag eller indirekt via läckage till vattenmassan.
  • Kemikalier från den omgivande miljön, till exempel långlivade organiska föroreningar, kan binda till plastpartikelytan och på så sätt anrikas i närings­väven när plasten misstas för föda.
  • Flytande plastmassor kan vara bärare för främmande arter som åker ”flotte” till nya miljöer.

Ekologiska konsekvenser av spridningen av mikroplast intresserar både forskare, myndigheter och allmänhet. Naturvårdsverket har av regeringen fått i uppdrag att identifiera källor från Sverige av mikropartiklar till havet och verka för att minska uppkomsten och utsläppen av mikroplast från dessa källor.

FAKTA: Mikroplast

Mikroplast, eller mikroskräp som det också kallas är vanligtvis partiklar 0,1-5 mm. Mikroplast kan ha olika ursprung till exempel från början små partiklar, så kallat primär mikroplast, som ofta förekommer i kosmetika- och hygienprodukter. Mikroplast kan också ha brutits ned från större plastobjekt, så kallad sekundär mikroplast. Plast är långlivad och en fullständig nedbrytning av dess minsta beståndsdelar i naturliga miljöer kan ta århundraden eller till och med årtusenden. Mikroplast sprids i vatten över hela världen, från tätbefolkade områden till avlägsna områden i Arktis och Antarktis. Tydliga ackumuleringszoner där partiklar samlas har identifierats. Mikroplaster återfinns i ytan, på djupet, i sediment i både salt-och sötvattensystem.

Foto: Oregon State University

Vad händer nu?

Resultaten från Vättern 2015 är inte slutligt utvärderade. Partiklarna är visserligen räknade men kompletterande analyser av plastens typ och ursprung återstår. Utvärderingen är planerad under hösten 2016, liksom en ny provtagning i Vättern, Vänern och Mälaren, inom det nationella delprogrammet Stora Sjöar. Syftet är att bekräfta resultaten för 2015 års undersökning i Vättern samt att ta reda på om mikroplast är allmänt förekommande i Sveriges, och därmed Europas, största sjöar? Även vissa källor till exempel tillflöden från vattendrag kommer att studeras.
Forskare befarar att mängden mikroplast i marina såväl som sötvattenmiljöer kommer öka under lång tid. Det är därför viktigt att de kartläggs bättre.

Text & kontakt:

Måns Lindell, limnolog, Vätternvårdsförbundet,
Jönköping.
e-post: mans.lindell@lansstyrelsen.se
Anna Kärrman, docent i miljökemi, Örebro universitet
e-post: anna.karrman@oru.se


Läs mer:

www.naturvardsverket.se, sök efter:
Swedish sources and pathways for microplastics to the marine environment. A review of existing data, IVL report C183 mars 2016. Magnusson K, m.fl.
Exposure and Effects of Microplastics on Wildlife. A review of existing data. Kärrman A, m.fl.
www.cleansea-project.eu
www.naturskyddsforeningen.se/havsplast