Hoppa till huvudinnehåll

Syre är nödvändigt för alla djur, även i vattenmiljöer. Syre kommer till vattnet från luften och genom algers fotosyntes.

I vatten som inte regelbundet blandas om i sin helhet blir det lätt syrebrist i bottenvattnet. Där är för mörkt för att växter ska kunna leva och fotosyntetisera, men där finns ofta gott om djur och bakterier som andas syre.

Redan när syrehalten går under 4 milliliter per liter vatten blir det besvärligt och ogästvänligt för många djur. Vid syrehalter kring 2 ml/l flyr de djur som kan, och man säger att det råder syrebrist. När syret är helt slut kan endast vissa bakterier leva i dessa döda bottnar. De utnyttjar sulfat istället för syre och då bildas giftigt svavelväte. Istället för att ange halten av svavelväte används i många fall begreppet "negativt syre", vilket motsvarar den mängd syre som skulle åtgå för att åter oxidera svavelvätet till sulfat.

I havet

Syrefattiga förhållanden råder i flera bohuslänska fjordar, i södra Kattegatt och i centrala Egentliga Östersjön, där vattenutbytet försvåras av ett mer eller mindre permanent salthaltssprångskikt.

Läs mer om vattenmassans egenskaper