Sälar tillhör gruppen marina däggdjur och har en viktig roll längst upp i det marina ekosystemet. Sälarna som lever längs Sveriges kuster har blivit fler de senaste årtiondena, men de senaste årens miljöövervakning tyder på att den uppåtgående trenden kan vara på väg att brytas. Sälarnas antal och hälsa övervakas som indikatorer för miljögifter och rubbningar i näringsväven.
Sälstammarna i Sverige har återhämtat sig efter att ha varit betydligt färre under 1960- och 70-talen. Jakt och långlivade miljögifter var orsaken till att sälarna då var utrotningshotade. Sälarna är fortfarande inte lika många som de var i början av 1900-talet. Antalet har gått stadigt uppåt de senaste årtiondena, men de senaste resultaten tyder på nedsatt tillväxt eller till och med en minskning i vissa områden.
Sälarna lever nästan uteslutande på fisk, som sill/strömming, siklöja, olika arter av torskfisk, plattfisk, mört och spigg. Men vilka arter som är vanligast i sälarnas diet varierar mellan sälart, område, år och säsong. Det ökade antalet sälar har lett till ökade konflikter med fiskeindustrin och numera får skyddsjakt bedrivas på säl, det vill säga man får skjuta sälar som man misstänker tar fisk i fiskeredskapen. Licensjakt infördes 2020 på gråsäl och 2022 på knubbsäl.
Sammanfattningsvis kan det sägas att det är en medveten och framgångsrik förvaltning som har gjort att vi idag har relativt stabila sälstammar.
Tillståndet för sälarna baseras delvis på antalet, där man både pratar om populationens storlek och tillväxthastighet. En annan del som undersöks är sälarnas hälsotillstånd. De har i varierande grad haft olika hälsoproblem sedan 1970-talet, bland annat sterilitet, tarmsår och minskad späcktjocklek. När det gäller antalet är tillståndet för sälarna förhållandevis gott, då samtliga sälbestånd i svenska vatten har varit på tillväxt en period. Men detta är en trend som kanske håller på att avta, enligt de senaste mätningarna. Utvecklingen skiljer sig också åt mellan olika arter och områden.
Sveriges sälbestånd har idag återhämtat sig, efter kraftig nedgång under första delen av 1900-talet, till följd av intensiv jakt och höga halter av långlivade miljögifter. Miljögifter ledde under andra hälften av århundradet till sterilitet hos många sälar. Även om sälpopulationerna fortfarande är lägre än de var historiskt så tyder övervakningsdata och forskning på att både knubbsälbeståndet i Skagerrak börjar närma sig en gräns då populationens tillväxt avtar. De allra senaste mätningarna visar på en tydlig nedgång i antalet räknade sälar, men det behöver inte betyda att det verkliga antalet har minskat, utan kan vara kopplat till ett ändrat beteende hos sälarna och i vilken utsträckning de ligger uppe på land när räkningen sker.
Även i Stockholms skärgård finns tecken på att sälbeståndet minskar, i detta fallet gråsäl. Resultaten från miljöövervakningen gäller dock tiden för pälsbyte, då sälarna räknas, och kan inte generaliseras till andra årstider. Under födosöksperioden kan gråsälindivider flytta sig över stora områden. Förekomsten av säl i olika områden påverkas även av födotillgången. Till exempel har fiskbestånden förändrats drastiskt både i artsammansättning och i total mängd till följd av människans omfattande fiske. Resultaten från räkningarna tyder på att gråsälarna flyttat till andra platser i Östersjöns skärgårdar, och även söderut.
Antalet vikare i Bottenviken ökade stadigt fram till tidigt 2010-tal, men tillväxthastigheten låg fortfarande under artens troliga tillväxtpotential. Isutbredning och islossning i Bottenviken har varierat kraftigt de senaste åren som en följd av klimatförändringarna. Detta har även påverkat övervakningsresultaten, eftersom en större andel av populationen ligger uppe på is under inventeringen de år som isen släpper tidigt. Det gör att resultaten från miljöövervakningen är svåra att tolka, då man inte vet hur stor andel av det totala antalet det är man ser vid räkningen. Med andra ord går det inte längre att få en bra bild av hur vikaresälpopulationes storlek förändrats under senare år. Sannolikt kommer vikaresälens fortplantning att påverkas negativt av förändrade isförhållanden i framtiden.
Sälar övervakas som indikatorer för storskaliga förändringar i marina ekosystem. Som toppkonsumenter är sälarna särskilt utsatta för miljögifter, eftersom vissa gifter ackumuleras på sin väg upp genom näringsväven. Sälpopulationernas utveckling kan alltså påverkas av förändringar längre ner i födoväven.
Sälar lever på fisk. En gråsäl äter ungefär 4-5 kg fisk om dagen.
Övervakning av säl kan ge svar på hur ekosystemet i stort mår. Med hjälp av ny teknik, som till exempel drönare, kan forskarna få en tydligare bild av vad som händer. Till exempel för att försöka lista ut varför antalet knubbsälar på västkusten verkar minska. Lyssna på Karin Hårding, professor i zoologisk ekologi på Göteborgs universitet.
I Skagerrak dominerar arten knubbsäl, även om någon enstaka gråsäl ibland letar sig upp längs kusten, antingen från Östersjön eller från Nordsjön. Knubbsäl förekommer både i mindre och större grupper och ses ofta ligga uppe på kobbar längs kusten, framför allt i ytterskärgården. Det verkar dock som att betydligt färre sälar har legat uppe vid räkningarna de senaste åren.
Knubbsälens tillväxthastighet i Skagerrak ligger sedan 2002 på runt 7 procent. Det är något mindre än under perioden mellan 1978 och 2002, då den växte med 12 procent. De senaste åren har antalet räknade sälar i Skagerrak legat omkring 5000 - 6000, vilket innebär en minskning jämfört med tidigare år. Antalet räknade sälar uppskattas motsvara ungefär 60 procent av den totala populationen.
Under 2014 drabbades knubbsälarna av fågelinfluensa (N10N7) och nära 700 döda sälar drev iland i Sverige och Danmark. Populationerna av knubbsäl i Skagerrak och Kattegatt betraktas som skilda bestånd då genetiska analyser visar att utbytet mellan populationerna är mycket begränsat. Till Skagerrak-populationen räknas också sälarna i yttre Oslofjorden, Norge.
Knubbsälar äter nästan bara fisk, främst olika arter av torskfisk, plattfiskar och sill.
Räknade knubbsälar i Skagerrak har minskat i antal de senaste åren. Det behöver dock inte betyda att det verkliga antalet har minskat. Sälarna som räknas i Skagerrak inkluderar delar av norska kusten.
Kattegatt har ett stort antal knubbsälar, men även mindre samlingar av gråsälar. Knubbsälspopulationen sträcker sig också över till Danmark. Även i Kattegatt tyder resultaten från miljöövervakningen på att knubbsälbeståndets tillväxt har avtagit.
Antalet räknade knubbsälar var 9000-11000 i mitten av 2010-talet, men under de senaste åren har det legat på omkring 8000 sälar.Det räknade antalet uppskattas motsvara ungefär 60 procent av den totala populationen. Varför antalet som räknats har minskat de senaste åren vet man inte. Det skulle kunna bero på flera saker, som att sälarna födosöker längre ut till havs, har blivit skrämda av jakt eller det ökade antalet fritidsbåtar längs kusten under inventeringen, eller att det faktiska antalet sälar har minskat.
Knubbsälarna i Kattegatt blev extra drabbade av fågelinfluensan 2014. Analyser av blodserum visade att nära 75 procent av sälarna hade antikroppar mot viruset, vilket visar att de flesta av de infekterade djuren överlevde. Sjukdomen spred sig sedan vidare till Nordsjökusten där flera tusen sälar dog.
Knubbsälar äter nästan bara fisk, främst olika arter av torskfisk, plattfiskar och sill.
Antalet räknade sälar har de senaste åren minskat i Kattegatt, precis som i Skagerrak. Räkningen omfattar även sälar på danska sidan, men grafen visar de knubbsälar som räknats på svenska sidan.
Det finns två mindre knubbsälspopulationer i södra delen av Östersjön. Populationen av knubbsäl i Kalmarsund, inklusive södra och östra Öland, har ökat stadigt med runt 9 procent per år och antalet kolonier ökar. Gråsälar verkar förflytta sig söderut från andra delar av Östersjön, varför tillväxten av gråsäl i södra Östersjön just nu är större än längre norrut.
De senaste tre åren har antalet räknade knubbsälar i Kalmarsund varit ca 2000 individer. Populationen av knubbsälar runt Kalmarsund har klarat sig från de epidemier som påverkat sälarna på västkusten, sannolikt för att kontakten dem emellan är i princip obefintlig.
En annan skild population av knubbsälar i sydvästra Östersjön finns kring Öresund, Bälthavet och Arkonahavet. Den har ökat relativt stadigt med ca 6 procent per år. Under senaste åren har det räknade antalet i sydvästra Östersjöspopulationen varit kring 1200 knubbsälar.
Gråsälen i hela Östersjön har ökat med runt 5 procent per år. Idag kan man räkna till omkring 40 000 gråsälar i Östersjön av vilka mindre än 5 000 finns i den södra delen, från Gotland och söderut. Tillväxten i den södra delen överstiger 15 procent per år, vilket sannolikt mest beror på att sälar förflyttat sig söderut, från andra områden. Reproduktionen i södra delen av Östersjön är fortfarande begränsad. Det räknade antalet uppskattas vara 60-80 procent av hela populationen.
Många tidigare upptäckta hälsoproblem hos gråsäl har minskat. Dock har ett minskande späcklager observerats under 2000-talet och förekomst av och leverparasiter har ökat. Även om frekvensen av tarmsår minskat under 2000-talet är fortfarande förekomsten bekymmersam eftersom det globalt sett verkar vara unikt för Östersjön.
Gråsälar äter nästan bara fisk, främst strömming och sik i de norra delarna och torsk, sill/strömming och skarpsill i de södra, men som för alla våra sälarter varierar födovalet mellan olika områden.
Det finns en delpopulation knubbsälar vid Kalmarsund, som ökat med runt 9 procent. Det finns också knubbsälar i sydvästra Östersjön och detta bestånd inkluderar havsområden söder om Kattegatt, från Öresund och runt södra Skåne. Tillväxten har avtagit något de senaste åren.
Antalet gråsälar i Östersjön har fram till de senaste åren ökat stadigt, men trenden verkar ha avtagit något. Idag kan man räkna till runt 40 000 gråsälar i hela Östersjön, vilket uppskattas vara 60-80 procent av hela populationen. I den södra delen uppskattas antalet till 5000 gråsälar.
Gråsälen i Östersjön har ökat med runt 5 procent per år, men tillväxthastigheten har avtagit något de senaste åren.
Idag kan man räkna till omkring 40 000 gråsälar i hela Östersjön. Av det totala räknade antalet under pälsbytesperioden ligger 75 procent inom kärnområdet i Stockholms, Sörmlands och Östergötlands skärgårdar, Skärgårdshavet i Finland och västra Estland. Där har tillväxthastigheten varit under 4,5 procent per år, men något verkar ha hänt den senaste tiden. Antalet i Stockholms skärgård har sjunkit till hälften av maxnoteringen 2019 och den tidigare stabila nivån i Skärgårdshavet har tydligt vänt uppåt. En förklaring kan vara att det ökade jakttrycket i Stockholms skärgård har gjort att många individer flyttat till lugnare platser för pälsbytet.
Det räknade antalet är uppskattad som 60-80 procent av hela populationen.
Många tidigare upptäckta hälsoproblem hos gråsäl har minskat. Dock har ett minskande späcklager observerats under 2000-talet och förekomst av och leverparasiter har ökat. Även om frekvensen av tarmsår minskat under 2000-talet är fortfarande förekomsten bekymmersam eftersom det globalt sett verkar vara unikt för Östersjön.
Gråsälar äter nästan bara fisk, främst strömming och sik i de norra delarna och torsk, sill/strömming och skarpsill i de södra, men som för alla våra sälarter varierar födovalet mellan olika områden.
Antalet gråsälar i Östersjön har fram till de senaste åren ökat stadigt, men trenden verkar ha avtagit något. Idag kan man räkna till runt 40 000 gråsälar i hela Östersjön, vilket uppskattas vara 60-80 procent av hela populationen.
Ansvariga experter: Markus Ahola och Anja Carlsson, Naturhistoriska riksmuseet
Säl ingår i den nationella miljöövervakningen, programområde Kust och hav, som indikator på miljögiftseffekter och andra storskaliga förändringar i det marina ekosystemet. Övervakningen av sälarnas antal görs genom att man räknar de djur som ligger uppe på land eller på is under pälsbytesperioden. Räkningen sker framför allt genom att sälarna fotograferas, från flygplan och helikopter, men några lokaler räknas från land eller båt.
