Hoppa till huvudinnehåll

Tillståndet: 2021


Bild: Pixabay
Bottenvegetation

Bottenvegetation

Bottenvegetation kan vara både stor som vass och små, små kiselalger. Bottenvegetation undersöks för att kunna bedöma och följa utvecklingen av miljöns tillstånd. Kiselalgerna visar till exempel vilka vatten i Sverige som är sura och vilka som är övergödda.

Bottenvegetation Östersjön Bild: OCEANA/Carlos Minguell

Bilden visar bland annat ullsläke och borstnate på botten i Kvarken, Östersjön.

Vattenväxter som vass, näckrosor, ålgräs, tång och olika mindre fastsittande alger räknas till bottenvegetation. Den här typen av växter och organismer gynnas av att vattnet är klart så att ljus kan nå dem. Därför blir bottenvegetationen påverkad av övergödning, vilket ofta sker i slättlandskapets vatten och utmed stora delar av Sveriges kuster. Näringsämnen bidrar till algblomningar som missgynnar bottenvegetation som inte räcker över vattenytan. Näringsrikt vatten gynnar också trådalger som snabbt växter över viss bottenvegetation som då missgynnas. Övervattensväxter som exempelvis vass gynnas av övergödning och bidrar till att grunda sjöar och kustvikar växer igen.

 

Trendanalyser av fastsittande kiselalger i svenska vattendrag pekar på att många vattendrag i södra Sveriges slättbygder är näringspåverkade, samt att vattendrag i södra Sverige skogslandskap och vissa kustnära vatten i Norrland är sura.

Läs om tillstånd för bottenvegetation i en vattenmiljö

Bottenvegetation i sjöar och vattendrag

Tillstånd för Bottenvegetation i sjöar och vattendrag

Eftersom fastsittande kiselalger är bra indikatorer på vattenkvalitet i sjöar och vattendrag, används de i många länders vattenförvaltning. I Sverige har vi börjat använda dem relativt sent vilket innebär att tidsserierna fortfarande är relativt korta. Enstaka vatten har tidsserier sedan 1996, men den nationella övervakningen började rutingmässigt först år 2004-2006. Fastsittande kiselalger används främst för att bedöma ekologisk status i sjöar och vattendrag. De svenska kiselalgindexena visar att surhet och övergödning inte förändrats under de senaste tio till femton åren. Det här resultatet stämmer överens med direkta mätningar av pH och totalfosfor. Enstaka vattendrag uppvisar dock tydliga förändringar i kiselalgssamhällens sammansättning.

Kiselalger i välkommatjärn. Mikroskopbild. Bild: Eva Herlitz, SLU

Kiselalger i Välkommatjärn, Gällivare.

Fastsittande kiselalger enligt IPS-index Bild: Stefan Hellgren, SLU
Bild: Stefan Hellgren, SLU

Ekologisk status i vattendrag enligt IPS, kiselalgsindexet för övergödning och förorening. Klassningen är baserad på data från 2017 - 2021. Källa: Miljödata-MVM.

Fastsittande kiselalger enligt ACID-index Bild: Stefan Hellgren, SLU
Bild: Stefan Hellgren, SLU

Surhet i vattendrag enligt ACID, kiselalgsindexet för surhet. Klassningen är baserad på data från 2017 - 2021. Källa: Miljödata-MVM.

Förändringarna i kiselalgssamhället följer främst trender när det gäller surhet och totalfosfor. Under 2017-2021 finns data inrapporterade från runt 1600 vattendrag, de flesta belägna i landets södra halva. Kiselalgsindexet för övergödning och förorening visar att ett dominerande antal (70 procent) vattendrag har låg näringspåverkan.

Kiselalgsindexet för surhet visar att alkalina och nära neutrala vatten dominerar (pH 7). De prov som visar mycket sura förhållanden ligger ofta uppströms kalkdoserare, dvs. stationer som kontinuerligt tillför kalk för att dämpa försurningen.

Ett urval av det som mäts för att studera tillståndet för bottenvegetation i sjöar och vattendrag

Välj en mätvariabel ovan för att se tidstrender i karta och grafer, eller läs mer om variabeln.

Läs om tillstånd för bottenvegetation i en region

Bottenvegetation i Norra Sverige

Tillstånd för Bottenvegetation i Norra Sverige

Fastsittande kiselalger är ett exempel på den bottenvegetation som rapporteras till den nationella datavärden för miljöövervakning.

Underlaget för denna bedömning är från 2017 - 2021 och gäller främst kusten och provtagningsstationer nära städer i inlandet. Mätningarna visar att det generellt sett är liten näringspåverkan i rinnande vatten.

Kiselalgerna visar också att sura vatten främst återfinns nära kusten. En del av dessa vatten är naturligt sura. I sura vattendrag minskar andelen kiselalger som är besläktade med arten Achnanthidium minutissimum, medan andelen av släktet Eunotia och bland annat arten Tabellaria flocculosa ökar.   

Kiselalgen Eunotia tetradon. Mikroskopbild. Bild: Eva Herlitz, SLU

Den sällsynta kiselalgen Eunotia tetradon.

Kiselalgen Achnanthidium minutissimum. Mikroskoplbild. Bild: Eva Herlitz, SLU

Den lilla kiselalgen Achnanthidium minutissimum bredvid andra större kiselalger som Eunotia och Tabelleria flocculosa.

Ett urval av det som mäts för att studera tillståndet för bottenvegetation i Norra Sverige

Välj en mätvariabel ovan för att se tidstrender i karta och grafer, eller läs mer om variabeln.
Bottenvegetation

Om miljöövervakningen

Ansvariga experter sötvatten: Maria Kahlert (SLU)
Ansvariga experter hav: TBD

Ansvarig myndighet är Havs- och vattenmyndigheten och SLU 

Övervakning av bottenvegetation i sjöar och hav är en del av den nationella miljöövervakningen. Regelbundna provtagningar genomförs på många olika fasta platser i våra sjöar och hav. På varje plats (station) mäts många olika variabler på samma gång.

Användning: Resultaten från övervakningen används för att följa miljötillståndet och åtgärdseffekter. De utgör också viktiga mätvärden för forskning om exempelvis klimatfrågor och ekologi.

Läs mer om övervakningen av bottenvegetation.