Hoppa till huvudinnehåll

Tillståndet: 2021


Bild: Pixabay
Bottenvegetation

Bottenvegetation

Bottenvegetation kan vara både stor som vass och små, små kiselalger. Bottenvegetation undersöks för att kunna bedöma och följa utvecklingen av miljöns tillstånd. Kiselalgerna visar till exempel vilka vatten i Sverige som är sura och vilka som är övergödda.

Bottenvegetation Östersjön Bild: OCEANA/Carlos Minguell

Bilden visar bland annat ullsläke och borstnate på botten i Kvarken, Östersjön.

Vattenväxter som vass, näckrosor, ålgräs, tång och olika mindre fastsittande alger räknas till bottenvegetation. Den här typen av växter och organismer gynnas av att vattnet är klart så att ljus kan nå dem. Därför blir bottenvegetationen påverkad av övergödning, vilket ofta sker i slättlandskapets vatten och utmed stora delar av Sveriges kuster. Näringsämnen bidrar till algblomningar som missgynnar bottenvegetation som inte räcker över vattenytan. Näringsrikt vatten gynnar också trådalger som snabbt växter över viss bottenvegetation som då missgynnas. Övervattensväxter som exempelvis vass gynnas av övergödning och bidrar till att grunda sjöar och kustvikar växer igen.

 

Trendanalyser av fastsittande kiselalger i svenska vattendrag pekar på att många vattendrag i södra Sveriges slättbygder är näringspåverkade, samt att vattendrag i södra Sverige skogslandskap och vissa kustnära vatten i Norrland är sura.

Läs om tillstånd för bottenvegetation i en vattenmiljö

Bottenvegetation i sjöar och vattendrag

Tillstånd för Bottenvegetation i sjöar och vattendrag

Eftersom fastsittande kiselalger är bra indikatorer på vattenkvalitet i sjöar och vattendrag, används de i många länders vattenförvaltning. I Sverige har vi börjat använda dem relativt sent vilket innebär att tidsserierna fortfarande är relativt korta. Enstaka vatten har tidsserier sedan 1996, men den nationella övervakningen började rutingmässigt först år 2004-2006. Fastsittande kiselalger används främst för att bedöma ekologisk status i sjöar och vattendrag. De svenska kiselalgindexena visar att surhet och övergödning inte förändrats under de senaste tio till femton åren. Det här resultatet stämmer överens med direkta mätningar av pH och totalfosfor. Enstaka vattendrag uppvisar dock tydliga förändringar i kiselalgssamhällens sammansättning.

Kiselalger i välkommatjärn. Mikroskopbild. Bild: Eva Herlitz, SLU

Kiselalger i Välkommatjärn, Gällivare.

Fastsittande kiselalger enligt IPS-index Bild: Stefan Hellgren, SLU
Bild: Stefan Hellgren, SLU

Ekologisk status i vattendrag enligt IPS, kiselalgsindexet för övergödning och förorening. Klassningen är baserad på data från 2017 - 2021. Källa: Miljödata-MVM.

Fastsittande kiselalger enligt ACID-index Bild: Stefan Hellgren, SLU
Bild: Stefan Hellgren, SLU

Surhet i vattendrag enligt ACID, kiselalgsindexet för surhet. Klassningen är baserad på data från 2017 - 2021. Källa: Miljödata-MVM.

Förändringarna i kiselalgssamhället följer främst trender när det gäller surhet och totalfosfor. Under 2017-2021 finns data inrapporterade från runt 1600 vattendrag, de flesta belägna i landets södra halva. Kiselalgsindexet för övergödning och förorening visar att ett dominerande antal (70 procent) vattendrag har låg näringspåverkan.

Kiselalgsindexet för surhet visar att alkalina och nära neutrala vatten dominerar (pH 7). De prov som visar mycket sura förhållanden ligger ofta uppströms kalkdoserare, dvs. stationer som kontinuerligt tillför kalk för att dämpa försurningen.

Ett urval av det som mäts för att studera tillståndet för bottenvegetation i sjöar och vattendrag

Välj en mätvariabel ovan för att se tidstrender i karta och grafer, eller läs mer om variabeln.

Läs om tillstånd för bottenvegetation i en region

Bottenvegetation i Södra Sverige

Tillstånd för Bottenvegetation i Södra Sverige

I södra Sveriges vattendrag varierar det hur påverkade kiselalger är av övergödning och försurning. Resultaten beror på vilken typ av landskap det är, främst om det är slätt- eller skogslandskap.

Generellt sett visar kiselalgerna att slättlandskap är mer näringspåverkade medan skogslandskapet lättare är mer påverkat av försurning. I rinnande vatten nära kusterna återfinns näringspåverkade kiselalgssamhällen. I västra Svealand och småländska höglandet visar kiselalgerna på mindre näringspåverkan.

Indikationer över hur taxa för kiselalger ser ut i Sverige. Karta. Bild: Stefan Hellgren, SLU

Kiselalgernas mångfald i vattendrag (kiselalgstaxa). I genomsnitt finns fler taxa i södra Sverige. Källa: Miljödata MVM, 2017 - 2021.

Kiselalgssamhälle sett i mikroskop Bild: Eva Herlitz, SLU

Prov av kiselalger från ett näringsrikt vattendrag med många arter. Framför allt finns det många Amphora pediculus (halvmåneformade) och Nitzschia dissipata (spolformade). Den största kiselalgen på bilden är en Diatoma vulgaris och den ovala i mitten tillhör gruppen Cocconeis placentula.

I södra Sverige återfinns sura vatten främst i de västra delarna där det är mycket nederbörd och svårvittrade bergarter som inte klarat av att buffra surt nedfall. Några arter kiselalger trivs i sura vatten, andra inte. I sura vattendrag minskar andelen kiselalger som är besläktade med arten Achnanthidium minutissimum, medan andelen av släktet Eunotia och bland annat arten Tabellaria flocculosa ökar. Artrikedomen av kiselalger är överlag större än i norra Sverige. 

Mycket låga värden för antal räknade taxa och mångfald kan vara är ett tecken på någon störning (både naturlig och antropogen) i vattenförekomsten. För Sverige anses totala antal räknade taxa under 20 och en mångfald under 1,5 för Shannons index vara mycket låga.

Om Shannons index på Wikipedia.

Ett urval av det som mäts för att studera tillståndet för bottenvegetation i Södra Sverige

Välj en mätvariabel ovan för att se tidstrender i karta och grafer, eller läs mer om variabeln.
Bottenvegetation

Om miljöövervakningen

Ansvariga experter sötvatten: Maria Kahlert (SLU)
Ansvariga experter hav: TBD

Ansvarig myndighet är Havs- och vattenmyndigheten och SLU 

Övervakning av bottenvegetation i sjöar och hav är en del av den nationella miljöövervakningen. Regelbundna provtagningar genomförs på många olika fasta platser i våra sjöar och hav. På varje plats (station) mäts många olika variabler på samma gång.

Användning: Resultaten från övervakningen används för att följa miljötillståndet och åtgärdseffekter. De utgör också viktiga mätvärden för forskning om exempelvis klimatfrågor och ekologi.

Läs mer om övervakningen av bottenvegetation.