Hoppa till huvudinnehåll

Tillståndet: 2021


Bild: Photo by J K on Unsplash
Klimat

Klimat

Avgörande betydelse för livet i våra vatten. Den globala uppvärmningen leder till att sjöar, vattendrag och hav blir varmare, och att havsnivån stiger. Dessutom förändras salthalt, skiktning och isperiodens längd. Djur och växter tvingas ändra sina utbredningsområden, och för många innebär detta stora svårigheter. Förändringar i mönstren för temperatur och nederbörd påverkar även mängden grundvatten som bildas.

akvarellillustration av klimat, en stor våg och en sol Bild: Ida Wendt

Klimatförändringarna påverkar våra vattenmiljöer på många olika sätt. Vattenståndet ökar i havet och fler stormar leder till ökad stranderosion, vilket är ett problem i framförallt södra Sverige.

Tillstånd för klimat

Tillstånd för klimat

Sveriges sjöar, vattendrag och hav håller på att bli allt varmare. Förändrade mönster i temperatur och nederbörd påverkar också mängden och kvaliteten på det grundvatten som bildas.

För sjöar och vattendrag är uppvärmningen under sommaren mest påtaglig, vilket till exempel ger en ökad risk för syrebrist i sjöarnas bottenvatten. Kallvattensarter som lax och öring påverkas också negativt av uppvärmningen.

Våra kust- och havsvatten blir varmare i en takt som är ungefär tre gånger så snabb som den för världshaven i genomsnitt. Mängden nederbörd har ökat och i några områden av Östersjön har det också skett en utsötning jämfört med hur det såg ut på 1960-talet. Merparten av svenska kustvatten visar dock inga signaler på att de blivit mindre salta, även detta kan förväntas ske på sikt. Vissa marina arter har redan börjat ändra sin utbredning och förökning på grund av uppvärmningen.

Den ökade nederbörden kan ge höjda grundvattennivåer med någon eller tiotals centimeter. I de sydöstra delarna av landet kan grundvattennivåerna däremot komma att sjunka. Både höjda och sänkta grundvattennivåer kan påverka grundvattenkvaliteten. I kustområdena kommer havsnivåhöjningen att påverka grundvattnet genom att risken för saltvatteninträngning ökar i enskilda brunnar.

Läs om tillstånd för klimat i en vattenmiljö

Klimat: Sjöar och vattendrag

Tillstånd för klimat i sjöar och vattendrag

Det finns bara ett fåtal längre tidsserier med vattentemperaturer från Sveriges sjöar och vattendrag. Dessa tidsserier visar att våra vatten håller på att bli varmare. Med uppvärmningen följer en ökad risk för syrebrist i sjöars bottenvatten. Under extremvarmt väder sommartid påverkas kallvattensarter negativt i både sjöar och vattendrag. Effekter av ett varmare klimat märks också genom att isläggningsperioden blivit kortare.

Klimatet speglar vädrets historia - även nere i vattnet

Klimatet är de förhållanden som hjälper till att skapa miljön för allt som lever inom ett visst område. De södra delarna av Sveriges kustland hör till exempel till den så kallade varmtempererade zonen, som domineras natuligt av lövträd. Den största delen av landet tillhör den kalltempererade zonen med barrskog och ordentliga snövintrar. Riktigt höglänta delar av landet hamnar dock i tundrazonen, med enbart mindre växter som dvärgträd och örter. Dessa klimatzoner är tydliga också under vattenytan, där kallvattensarter dominerar i norr och höglänta områden, medan mer varmvattenskrävande arter är vanliga i södra Sverige.  

Nu, när klimatet ändras i relativt snabb takt, har fokus istället hamnat på klimatförändringen, som  kommer att förändra utbredningen av dessa klimatzoner. Dessa förändringar påverkar även livsmiljöerna i sjöar och vattendrag. Typiska förändringar som väntas är att nordliga sjöar, som inte tidigare varit temperaturskiktade på sommaren, allt oftare blir det. Vi kan också vänta oss att isläggningsperioden på vintern minskar eller uteblir. När nederbörden på vinterhalvåret faller som regn istället för som snö når den sjöar och vattendrag direkt. Utan snö blir det inte heller någon typisk vårflod och högvattenperiod som många arters livscykler är anpassade till. 

De parametrar som tydligaste beskriver skillnader i klimat i sjöar och vattendrag är temperatur och nederbörd. För att kunna säga något om effekter av klimatförändringar på vattentemperaturen i sjöar och vattendrag behövs tidsserier med data som är 30 år eller längre. Med dessa uppgifter går det beräkna vad som kan anses vara normala variationer och vad som kan vara ett tecken på klimatförändring. Sådana långa tidsserier finns bara för ett fåtal sjöar och vattendrag inom miljöövervakningen. De långtidstrender som finns pekar dock mot en tydlig uppvärmning av vattnen. 

 

Kortare issäsong med ett varmare klimat​

I SMHI:s regi observeras tidpunkten för isläggning och islossning i cirka 130 stora och medelstora sjöar. Vid några sjöar har man följt isläggningsperioden sedan 1870-talet, där bland andra timmerflottare och fiskare varit intresserade av informationen. Tyvärr avslutades mätningarna på 1980-talet i flera av dem.

I sjön Bergviken har islossningen följts sedan år 1924, troligtvis av sågverket som behövt informationen för timmerflottningen på sjö. I observationerna syns en trend efter år 1990 med allt kortare isläggningstid som svar på varmare väder. Trots att timmerflottningen slutat sedan länge fortsätter en okänd ortsbo att notera datum för isläggning och islossning. Resultaten publiceras på en sjöbod.

Antal dagar efter nyår som islossning skett i sjön Bergviken åren 1924–2021. Från 1924 och fram till 1990 skedde islossning vanligtvis 120 dagar efter nyår, i månadsskiftet april-maj. Under denna period skedde aldrig islossning tidigare än 11 april. Efter 1990 syns en trend med allt tidigare islossning. Den tidigaste islossningen hittills var den 14 mars år 2014. Källa: okänd persons noteringar på sjöbod.

 

Ett urval av underlaget för tillståndsbeskrivningen av klimat i sjöar och vattendrag

Välj en ämnesgrupp ovan för att läsa mer om tillståndet.

Läs om tillstånd för klimat i en region

Klimat: Södra Sverige

Tillstånd för klimat i Södra Sverige

Långtidstrender för vattentemperaturen finns för ett fåtal sjöar och vattendrag i södra Sverige. Dessa data visar att vattnen blivit varmare det senaste halvseklet. Under senaste 10-årsperioden är 2010, 2018 och 2020 år då vissa älvar i denna del av landet värmts upp till nivåer som är kritiska för vuxen fisk under en eller flera av sommarmånaderna. Vintern 2019/2020 var mild och blöt i södra Sverige. 

Temperaturtrender för vattendrag går att följa i femtioåriga tidsserier från tre åar: Domneån och Svedån som båda mynnar i södra delen av Vättern, samt Sävjaån som ligger nära Uppsala. Månatliga temperaturdata visar att alla dessa vattendrag blivit varmare. På femtio år har åarna vid Vättern blivit 3 grader varmare medan Sävjaån har blivit 2 grader varmare. För Helgeån finns en fyrtiofem år lång mätserie som även den visar på en uppvärmningstrend.  

I flodmynningsprogrammet mäts vattentemperaturerna varje månad. Den senaste tioårsperioden har vattentemperaturen i de vattendrag som mynnar i södra Sverige mätts vid totalt 3281 tillfällen. Vid 25 av dessa tillfällen har temperaturen överstigit 23 grader, en temperatur som till exempel laxfiskar har svårt att tåla. År 2010, 2018 och 2020 registrerades så höga temperaturer i flodvattnet i södra Sverige. År 2020 mättes så höga temperaturer till exempel i  Enningdalsälvens mynning till sjön Norra Bullaren, precis på gränsen mot Norge. i slutet av juni och mitten av augusti. 

Det finns temperaturserier från mindre sjöar i södra Sverige, men här mäts temperaturen bara 4–6 gånger per år. I flera sjöar saknas till exempel mätningar under maj. Sammantaget sticker 2018 ut som ett år med en lång period med temperaturskiktade förhållanden i södra Sveriges mindre och mellanstora sjöar. 

Stora sjöarna - Vänern, Vättern och Mälaren

I Sveriges tre största sjöar har miljöövervakning utförts längst. I Mälaren startade miljöövervakningen 1965, i Vänern och Vättern 1973. Vattentemperaturer mäts inte året om och det går därför inte att beräkna några årsmedeltemperaturer. Däremot går det att leta efter temperaturtrender för de månader som provtagits regelbundet; maj, juli, augusti och september. I sådana långa dataserier kan man se att sommaren 2018 var extremvarm även nere i vattnet. Långtidstrenden är också att de tre stora sjöarna blivit varmare under perioden maj till september.

På våren tar det lång tid för stora vattenvolymer att värmas upp. Det innebär att Vänern och Vättern endast är 4,5–5 grader varma i ytvattnet i maj, medan Mälarens mindre delbassänger redan hunnit bli 8–12 grader. I Mälaren var maj 2018 varmast sedan mätningarna började 1965, med en yttemperatur på 15,9–21,3 grader beroende på station. Det är flera grader varmare än normalt. I Vänern var inte vattnet extremvarmt i maj, medan det för Vättern ännu inte finns några temperaturdata inrapporterade för år 2018.

Under sommarmånaderna juli och augusti är Mälarens ytvatten oftast 19–20 grader varmt och medan Vättern och Vänern är svalare, 16–18 grader. Här var de temperaturer som uppmättes 2018 inte lika extrema. Mälaren var till exempel varmare i juli 2014 än 2018. Även för augustimätningarna finns några fler år än 2018 när sommarvattnet varit varmt. Men 2018 är det näst varmaste året för Mälaren sedan mätningarna startade.

Den långa perioden med temperaturskiktning av vattenmassan ledde i Mälaren till att syrgashalterna var låga i flera delbassänger. Låga syrgashalter påverkar kallvattensarter av fisk negativt då de behöver god tillgång på syrgas när de håller till i kallt bottenvatten på sommaren. Även bottendjur som maskar och fjädermygglarver riskerar att påverkas negativt av låga syrgasnivåer.

Under tidig höst, i september, har de stora sjöarna likartade vattentemperaturer. Alla tre sjöarna har långtidsmedeltemperaturer på 14-15 grader och 2018 var inget extremår.

Ett urval av underlaget för tillståndsbeskrivningen av klimat i Södra Sverige

Välj en ämnesgrupp ovan för att läsa mer om tillståndet.
Orsaker: klimat

Orsaker: klimat

Klimatförändringarna i svenska vatten orsakas av globala processer. Ökande koldioxidhalter i atmosfären fångar värme som ger stigande lufttemperaturer. Samtidigt blir även sjöar, vattendrag och hav varmare. Vatten har en hög kapacitet att absorbera värme. Världshaven uppskattas ha absorberat mer än nittio procent av den värme som orsakats av växthusgasutsläpp de senaste femtio åren.

Grundvatten

Den globala uppvärmningen ger förändringar i nederbörd ochtemperatur som påverkar de hydrologiska kretsloppen, där grundvatten ingår som en viktig komponent.

Klimatförändringarna kan också leda till ändrad markanvändning, odling av nya grödor, längre växtsäsonger och ökad användning av gödsel och bekämpningsmedel. Dessa förändringar kan i sin tur påverka grundvattenkvaliteten. Den ökade nederbörden kan även medföra fler och större översvämningar samt höjda ytvattennivåer. Resultatet kan där bli ett ökat inflöde av ytvatten till grundvattenmagasinen.

Sjöar och vattendrag 

Förändringar i nederbörd och temperatur påverkar även hydrologin i sjöar och vattendrag. I södra Sverige blir det vanligare att sjöar inte är istäckta alls på vintern. I norra Sverige minskas isperiodens längd. Nederbörd på vintern sparas inte i form av snö till den typiska vårfloden, utan vinterregn påverkar sjöar och vattendrag direkt med ökat flöde. I jordbrukslandskapet kan vinterregn ge mycket partiklar i vattnet om nederbörden avvattnar bara jordar. I framtiden blir det därför ännu viktigare att ha bevuxna kantzoner runt våra ytvatten, för att ge skydd mot att näringsrik matjord sköljs ut i våra vatten, under vinterhalvåret. 

Växtplankton i sjöar börjar tillväxa när det finns tillräckligt med ljus på våren. I en sjö som inte täcks av snö på isen börjar växtplanktonproduktionen redan under isen. Sjöar utan is kan även ha en låg produktion av växtplankton hela vintern. Konsekvensen är att de typiska vårtopparna i kiselalgproduktionen sker tidigare på året och blir mer uttdragna i tiden. Detta istället för att vara något som kännetecknar några få veckor precis efter islossning.  

Näringsrika sjöar kan ha problem med syrgasbrist under vintern, när isen ligger som ett lock och hindrar syrgasutbyte med luften. Denna risk minskas med en kortare isläggningsperiod. 

Vid ett varmare klimat blir perioden som vattnet är temperaturskiktat på sommarhalvåret längre. Risken för syrgasbrist ökar därför på sommarhalvåret. Syrgasbrist kan ge konsekvenser för djur som är mer anpassade för kallare vatten, som flera fiskar och kräftdjur. Dessa djur befinner sig hela sommaren i det kalla bottenvattnet i temperaturskiktade sjöar, och har behov av syrerikt vatten där.

En del nordliga och höglänta sjöar har inte tidigare så ofta varit temperaturskiktade på sommaren. När de skiktas i ett varmare ytvatten och ett kallare bottenvatten får kallvattensarter ett minskat livsutrymme, då de inte kan leva ytnära sommartid. Samtidigt kan varmvattenkrävande arter etablera sig i de nordliga och höglänta vatten, som de har möjlighet att nå.  

I älvar värms hela vattnet upp sommartid på grund av omblandningen. Miljöövervakningen pekar redan på att kallvattenarter, som öring och lax, påverkas negativt under långa perioder med varmt väder på sommaren, samt vid extremvärme. Är det dessutom torka blir flödet i vattendraget sämre, vilket påverkar vattnets syresättning. Ändringar i arters utbredning i sötvattensmiljöer är därför något som kan kopplas till klimatförändringar. 

Kust- och öppet hav

Haven absorberar stora mängder värme som skapats på grund av ökande mängder av växthusgaser i atmosfären. Under de senaste femtio åren har över nittio procent av den globala uppvärmningen absorberats av världshaven. Därför är haven nu cirka 1,3 grader varmare än de var före industrialiseringen. Utan denna oceaniska värmebuffert skulle den globala temperaturen stigit mycket mer än den hittills har gjort. Klimatforskare uppskattar att atmosfären de senaste femtio åren skulle ha värmts upp cirka 36 grader om världshaven inte hade absorberat överskottsvärmen.

Värmen tränger också sig ned djupare i havet . En tredjedel av den överskottsvärme som har absorberas av havet finns i vatten på över 700 meters djup. Klimatmodeller förutspår att den genomsnittliga globala havstemperaturen kommer att öka ytterligare med 1-4 grader till år 2100.

Årlig temperaturavvikelse i världshavens ytvatten under perioden 1880–2015, angiven i grader Celsius. Datakälla: NOAA.

Uppvärmningen ger också en fuktigare atmosfär och regionala klimatmodeller förutspår därför ökade nederbördsmängder och ökad avrinning, i synnerhet i norra Sverige. Följden väntas bli att svenska hav blir mindre salta. 

Ett varmare hav har flera följder. Till exempel utvidgar sig vatten då det värms – så kallad termisk expansion – vilket leder till höjning av havsnivån. Den termiska expansionen står uppskattningsvis för cirka 25 procent av den nuvarande globala havsnivåhöjningen

Smältande glaciärer bidrar också till stigande havsnivåer, inte minst de i Antarktis och på Grönland. I norra Sverige motverkas havsvattenståndshöjningen till stor del av landhöjningen efter senaste istiden, men i södra Sverige är landhöjningen mycket liten. Därför kan effekterna av havsvattenståndshöjningen i södra Sverige bli stora de kommande årtiondena.

Årgärder: klimat

Åtgärder: klimat

Klimatpåverkan i svenska vatten är en följd av global uppvärmning och svår att åtgärda enbart på nationell nivå. Den enda långsiktiga lösningen är att minska de globala utsläppen – och få ned nivåerna i atmosfären – av koldioxid.

Mildrande åtgärder för sjöar och vattendrag 

Det går att minska effekten av uppvärmning och ändrade vattenförhållanden (hydrologi) genom att se till att kvarvarande livsmiljöer har så bra funktion som möjligt för organismerna.

  • För att minska risken för syrebrist kan man se till att ekosystemen inte är för övergödda vilket ger en massa material som behöver brytas ner vilket konsumerar syre. Det sker genom minskad belastning av övergödande ämnen från land till sjöar och vattendrag. Genom att säkerställa att skiktade sjöars djupvatten har tillräckligt med syrgas under hela sommaren, kan även kallvattenslevande arter överleva. 
  • Bäckar, åar och älvar behöver utmed långa sträckor vara trädbevuxna, då det skuggar och därmed minskar uppvärmningen av vattnet. Denna typ av kantzon skyddar värmekänsliga vattenlevande djur. Även känsliga strandzoner i sjöar kan skyddas av skuggande träd. 
  • I reglerade älvar behöver man även vid torka se till att flödet alltid är tillräckligt för att inte torka ut älvfåran. 
  • Säkerställ att känsliga arter har tillräckligt med livsmiljöer för sin överlevnad genom att skydda viktiga områden. 
  • Minska andra stressfaktorer som fisketryck, reglerat vattenflöde eller föroreningar för att öka arters chanser att tåla stress från värme.

Mildrande åtgärder för kust och öppet hav

De flesta åtgärder som riktar sig mot klimateffekter på marina organismer har fokus på bevarande av ekosystemets funktion och tjänster. Bland dessa åtgärder ingår:

  • att minska andra stressfaktorer, till exempel att minska fisketryck eller föroreningar för att öka livskraftigheten hos nyckelarter som i sin tur ökar ekosystemets förmåga att stå emot störningar,
  • att använda mer detaljerad kunskap om var nyckelarter trivs i planeringen av skyddade områden,
  • att inrätta skyddade områden som bevarar och gynnar marina arter som kan öka ekosystemens resiliens,
  • att använda modeller som kan peka ut platser och livsmiljöer i landskapet som är viktiga för nyckelarters spridning i miljön, även i ett ändrat klimat.

I andra världsdelar pågår redan nu lokala försök att tillfälligt lindra klimateffekterna för marina organismer. Det handlar till exempel om odling och utplacering av värmetåliga tropiska koraller, skuggning av korallrev och ökat skydd av ekologiskt viktiga miljöer. Det kvarstår att se om dessa åtgärder är effektiva i större skala.

Åtgärder mot havsvattenståndshöjningar omfattar främst utökad kustplanering med utveckling av olika former av kustskydd. Kustskydd kan skapas genom fysiska barriärer men också genom restaurering av till exempel ålgräsängar. En ålgräsäng minskar kraftigt den lokala erosionen och stabiliserar havsbottnen.


Experter bakom tillståndsbedömningarna

Grundvatten:
Bo Thunholm, SGU

Sjöar och vattendrag:
Stina Drakare, SLU

Kust och öppet hav:
Jonathan Havenhand, Göteborgs universitet
Lena Viktorsson, SMHI