Hoppa till huvudinnehåll

Tillståndet: 2021


Bild: Photo by J K on Unsplash
Klimat

Klimat

Avgörande betydelse för livet i våra vatten. Den globala uppvärmningen leder till att sjöar, vattendrag och hav blir varmare, och att havsnivån stiger. Dessutom förändras salthalt, skiktning och isperiodens längd. Djur och växter tvingas ändra sina utbredningsområden, och för många innebär detta stora svårigheter. Förändringar i mönstren för temperatur och nederbörd påverkar även mängden grundvatten som bildas.

akvarellillustration av klimat, en stor våg och en sol Bild: Ida Wendt

Klimatförändringarna påverkar våra vattenmiljöer på många olika sätt. Vattenståndet ökar i havet och fler stormar leder till ökad stranderosion, vilket är ett problem i framförallt södra Sverige.

Tillstånd för klimat

Tillstånd för klimat

Sveriges sjöar, vattendrag och hav håller på att bli allt varmare. Förändrade mönster i temperatur och nederbörd påverkar också mängden och kvaliteten på det grundvatten som bildas.

För sjöar och vattendrag är uppvärmningen under sommaren mest påtaglig, vilket till exempel ger en ökad risk för syrebrist i sjöarnas bottenvatten. Kallvattensarter som lax och öring påverkas också negativt av uppvärmningen.

Våra kust- och havsvatten blir varmare i en takt som är ungefär tre gånger så snabb som den för världshaven i genomsnitt. Mängden nederbörd har ökat och i några områden av Östersjön har det också skett en utsötning jämfört med hur det såg ut på 1960-talet. Merparten av svenska kustvatten visar dock inga signaler på att de blivit mindre salta, även detta kan förväntas ske på sikt. Vissa marina arter har redan börjat ändra sin utbredning och förökning på grund av uppvärmningen.

Den ökade nederbörden kan ge höjda grundvattennivåer med någon eller tiotals centimeter. I de sydöstra delarna av landet kan grundvattennivåerna däremot komma att sjunka. Både höjda och sänkta grundvattennivåer kan påverka grundvattenkvaliteten. I kustområdena kommer havsnivåhöjningen att påverka grundvattnet genom att risken för saltvatteninträngning ökar i enskilda brunnar.

Läs om tillstånd för klimat i en vattenmiljö

Orsaker: klimat

Orsaker: klimat

Klimatförändringarna i svenska vatten orsakas av globala processer. Ökande koldioxidhalter i atmosfären fångar värme som ger stigande lufttemperaturer. Samtidigt blir även sjöar, vattendrag och hav varmare. Vatten har en hög kapacitet att absorbera värme. Världshaven uppskattas ha absorberat mer än nittio procent av den värme som orsakats av växthusgasutsläpp de senaste femtio åren.

Grundvatten

Den globala uppvärmningen ger förändringar i nederbörd ochtemperatur som påverkar de hydrologiska kretsloppen, där grundvatten ingår som en viktig komponent.

Klimatförändringarna kan också leda till ändrad markanvändning, odling av nya grödor, längre växtsäsonger och ökad användning av gödsel och bekämpningsmedel. Dessa förändringar kan i sin tur påverka grundvattenkvaliteten. Den ökade nederbörden kan även medföra fler och större översvämningar samt höjda ytvattennivåer. Resultatet kan där bli ett ökat inflöde av ytvatten till grundvattenmagasinen.

Sjöar och vattendrag 

Förändringar i nederbörd och temperatur påverkar även hydrologin i sjöar och vattendrag. I södra Sverige blir det vanligare att sjöar inte är istäckta alls på vintern. I norra Sverige minskas isperiodens längd. Nederbörd på vintern sparas inte i form av snö till den typiska vårfloden, utan vinterregn påverkar sjöar och vattendrag direkt med ökat flöde. I jordbrukslandskapet kan vinterregn ge mycket partiklar i vattnet om nederbörden avvattnar bara jordar. I framtiden blir det därför ännu viktigare att ha bevuxna kantzoner runt våra ytvatten, för att ge skydd mot att näringsrik matjord sköljs ut i våra vatten, under vinterhalvåret. 

Växtplankton i sjöar börjar tillväxa när det finns tillräckligt med ljus på våren. I en sjö som inte täcks av snö på isen börjar växtplanktonproduktionen redan under isen. Sjöar utan is kan även ha en låg produktion av växtplankton hela vintern. Konsekvensen är att de typiska vårtopparna i kiselalgproduktionen sker tidigare på året och blir mer uttdragna i tiden. Detta istället för att vara något som kännetecknar några få veckor precis efter islossning.  

Näringsrika sjöar kan ha problem med syrgasbrist under vintern, när isen ligger som ett lock och hindrar syrgasutbyte med luften. Denna risk minskas med en kortare isläggningsperiod. 

Vid ett varmare klimat blir perioden som vattnet är temperaturskiktat på sommarhalvåret längre. Risken för syrgasbrist ökar därför på sommarhalvåret. Syrgasbrist kan ge konsekvenser för djur som är mer anpassade för kallare vatten, som flera fiskar och kräftdjur. Dessa djur befinner sig hela sommaren i det kalla bottenvattnet i temperaturskiktade sjöar, och har behov av syrerikt vatten där.

En del nordliga och höglänta sjöar har inte tidigare så ofta varit temperaturskiktade på sommaren. När de skiktas i ett varmare ytvatten och ett kallare bottenvatten får kallvattensarter ett minskat livsutrymme, då de inte kan leva ytnära sommartid. Samtidigt kan varmvattenkrävande arter etablera sig i de nordliga och höglänta vatten, som de har möjlighet att nå.  

I älvar värms hela vattnet upp sommartid på grund av omblandningen. Miljöövervakningen pekar redan på att kallvattenarter, som öring och lax, påverkas negativt under långa perioder med varmt väder på sommaren, samt vid extremvärme. Är det dessutom torka blir flödet i vattendraget sämre, vilket påverkar vattnets syresättning. Ändringar i arters utbredning i sötvattensmiljöer är därför något som kan kopplas till klimatförändringar. 

Kust- och öppet hav

Haven absorberar stora mängder värme som skapats på grund av ökande mängder av växthusgaser i atmosfären. Under de senaste femtio åren har över nittio procent av den globala uppvärmningen absorberats av världshaven. Därför är haven nu cirka 1,3 grader varmare än de var före industrialiseringen. Utan denna oceaniska värmebuffert skulle den globala temperaturen stigit mycket mer än den hittills har gjort. Klimatforskare uppskattar att atmosfären de senaste femtio åren skulle ha värmts upp cirka 36 grader om världshaven inte hade absorberat överskottsvärmen.

Värmen tränger också sig ned djupare i havet . En tredjedel av den överskottsvärme som har absorberas av havet finns i vatten på över 700 meters djup. Klimatmodeller förutspår att den genomsnittliga globala havstemperaturen kommer att öka ytterligare med 1-4 grader till år 2100.

Årlig temperaturavvikelse i världshavens ytvatten under perioden 1880–2015, angiven i grader Celsius. Datakälla: NOAA.

Uppvärmningen ger också en fuktigare atmosfär och regionala klimatmodeller förutspår därför ökade nederbördsmängder och ökad avrinning, i synnerhet i norra Sverige. Följden väntas bli att svenska hav blir mindre salta. 

Ett varmare hav har flera följder. Till exempel utvidgar sig vatten då det värms – så kallad termisk expansion – vilket leder till höjning av havsnivån. Den termiska expansionen står uppskattningsvis för cirka 25 procent av den nuvarande globala havsnivåhöjningen

Smältande glaciärer bidrar också till stigande havsnivåer, inte minst de i Antarktis och på Grönland. I norra Sverige motverkas havsvattenståndshöjningen till stor del av landhöjningen efter senaste istiden, men i södra Sverige är landhöjningen mycket liten. Därför kan effekterna av havsvattenståndshöjningen i södra Sverige bli stora de kommande årtiondena.

Årgärder: klimat

Åtgärder: klimat

Klimatpåverkan i svenska vatten är en följd av global uppvärmning och svår att åtgärda enbart på nationell nivå. Den enda långsiktiga lösningen är att minska de globala utsläppen – och få ned nivåerna i atmosfären – av koldioxid.

Mildrande åtgärder för sjöar och vattendrag 

Det går att minska effekten av uppvärmning och ändrade vattenförhållanden (hydrologi) genom att se till att kvarvarande livsmiljöer har så bra funktion som möjligt för organismerna.

  • För att minska risken för syrebrist kan man se till att ekosystemen inte är för övergödda vilket ger en massa material som behöver brytas ner vilket konsumerar syre. Det sker genom minskad belastning av övergödande ämnen från land till sjöar och vattendrag. Genom att säkerställa att skiktade sjöars djupvatten har tillräckligt med syrgas under hela sommaren, kan även kallvattenslevande arter överleva. 
  • Bäckar, åar och älvar behöver utmed långa sträckor vara trädbevuxna, då det skuggar och därmed minskar uppvärmningen av vattnet. Denna typ av kantzon skyddar värmekänsliga vattenlevande djur. Även känsliga strandzoner i sjöar kan skyddas av skuggande träd. 
  • I reglerade älvar behöver man även vid torka se till att flödet alltid är tillräckligt för att inte torka ut älvfåran. 
  • Säkerställ att känsliga arter har tillräckligt med livsmiljöer för sin överlevnad genom att skydda viktiga områden. 
  • Minska andra stressfaktorer som fisketryck, reglerat vattenflöde eller föroreningar för att öka arters chanser att tåla stress från värme.

Mildrande åtgärder för kust och öppet hav

De flesta åtgärder som riktar sig mot klimateffekter på marina organismer har fokus på bevarande av ekosystemets funktion och tjänster. Bland dessa åtgärder ingår:

  • att minska andra stressfaktorer, till exempel att minska fisketryck eller föroreningar för att öka livskraftigheten hos nyckelarter som i sin tur ökar ekosystemets förmåga att stå emot störningar,
  • att använda mer detaljerad kunskap om var nyckelarter trivs i planeringen av skyddade områden,
  • att inrätta skyddade områden som bevarar och gynnar marina arter som kan öka ekosystemens resiliens,
  • att använda modeller som kan peka ut platser och livsmiljöer i landskapet som är viktiga för nyckelarters spridning i miljön, även i ett ändrat klimat.

I andra världsdelar pågår redan nu lokala försök att tillfälligt lindra klimateffekterna för marina organismer. Det handlar till exempel om odling och utplacering av värmetåliga tropiska koraller, skuggning av korallrev och ökat skydd av ekologiskt viktiga miljöer. Det kvarstår att se om dessa åtgärder är effektiva i större skala.

Åtgärder mot havsvattenståndshöjningar omfattar främst utökad kustplanering med utveckling av olika former av kustskydd. Kustskydd kan skapas genom fysiska barriärer men också genom restaurering av till exempel ålgräsängar. En ålgräsäng minskar kraftigt den lokala erosionen och stabiliserar havsbottnen.


Experter bakom tillståndsbedömningarna

Grundvatten:
Bo Thunholm, SGU

Sjöar och vattendrag:
Stina Drakare, SLU

Kust och öppet hav:
Jonathan Havenhand, Göteborgs universitet
Lena Viktorsson, SMHI