Detta är en äldre rapport: Läs den senaste rapporten för Tumlare
En tumlande val i svenska vatten. Den som har tur kan få se den typiskt trekantiga ryggfenan av den lilla, knubbiga tandval som går under namnet tumlare. Tumlarna lever ensamma eller i små grupper, jagar fisk och kommunicerar och navigerar genom att skicka iväg klickande ljud. De flesta tumlarna i Sverige finns från Skagerrak i väst upp till Ålands hav i öst, uppdelat på tre olika populationer. Gruppen som lever i Östersjön är akut hotad, till följd av miljögifter och bifångster i fisket. Tumlare är ett nytt tillskott inom miljöövervakningen.
Tumlarna runt Sverige delas in i tre olika populationer, som också utgör så kallade förvaltningsområden. Populationerna skiljer sig åt både genetiskt och när det gäller skallens form. Förvaltningsområdena baseras på populationernas utbredningsmönster under sommaren.
Tillståndet för Östersjötumlaren är kritiskt, populationen har krympt och består nu av någonstans mellan hundra och drygt tusen individer. För populationerna i Västerhavet ser det bättre ut, men även där startade övervakning av tumlare under 2019.
Tre inventeringar av Nordsjöpopulationen och fyra inventeringar av Bälthavspopulationen under tidsperioden 1994-2016 tyder på att antalet har varit stabilt, men att det har skett storskaliga förändringar av utbredningsmönstret av tumlare i Nordsjön. Vid den senaste inventeringen skattades antalet Nordsjötumlare till ungefär 250 000-500 000 djur, och antalet Bälthavstumlare till ungefär 20 000-80 000 djur. Det finns dock stora osäkerheter i skattningarna och de geografiska områden som jämförs är något olika mellan åren.
Östersjöpopulationen består av bara runt 100-1100 individer och har bara inventerats en gång. Populationen är listad som akut hotad i både Helcoms rödlista för Östersjön och i IUCNs (Internationella Naturvårdsunionen) globala rödlista.
Syftet med miljöövervakning av tumlare är att studera långsiktiga effekter av miljögifter, bifångster och annan påverkan från människan. Utvecklingen av antalet tumlare dokumenteras tillsammans med mer detaljerade undersökningar av tumlarnas hälsotillstånd, som görs genom att studera döda, strandade och bifångade djur.
Fram till slutet av 1800-talet jagades tumlare i stor omfattning i danska vatten. Jakten återupptogs även till viss del under första och andra världskriget. I början av 1900-talet jagades tumlare även i södra Östersjön. Idag är de främsta hoten mot tumlare oavsiktliga fångster i fisket och miljögifter, men det är även möjligt att undervattensbuller och magrare bytesfiskar påverkar tumlare negativt.
Tumlare bifångas främst i bottensatta garn med stora maskor, som garn för torsk, sjurygg och plattfiskar. Tumlarna undviker inte de tunna garnen utan fastnar och dör.
Giftiga ämnen som PCB och DDT ansamlas i tumlarnas kroppar eftersom tumlaren befinner sig högst upp i näringskedjan. Miljögifterna gör att tumlarna lättare blir sjuka och får svårare att fortplanta sig.
Tumlaren har mycket känslig hörsel, och är helt beroende av att kunna höra ekot av sina egna klickande ljudsignaler för att överleva. Ljud som är skapade av människor kan därför störa tumlare och till med orsaka fysiska skador.
Utbredningen av tumlare är tätt knuten till deras föda. Detta gör att om tumlare störs i sina utbredningsområden är det stor risk för att det orsakar problem för populationen. Den lilla populationen i Egentliga Östersjön är särskilt känslig för mänsklig påverkan eftersom så få individer återstår.
Tumlarna i Skagerrak utgör en del av Nordsjöpopulationen, så de individer som förekommer här under sommaren kan förflytta sig långt ut i Nordsjön och upp längs Norges kust under vintern. Det viktigaste området för tumlare i den svenska delen av Skagerrak sträcker sig från Kungshamn till Tjörn och ut till gränsen mot Danmark. Nordsjöpopulationen består av ungefär 250 000-500 000 djur. Man har inte kunnat påvisa någon ändring i antalet under perioden 1994-2016, men utbredningsmönstret har ändrats från höga tätheter i norra till höga tätheter i södra Nordsjön.
I svenska vatten finns de största tätheterna av tumlare i södra Kattegatt och norra delen av Öresund. Tumlarna här tillhör främst Bälthavspopulationen. Under våren och sommaren är vattnen kring Varberg, Falkenberg och Kullaberg särskilt viktiga områden på den svenska sidan. Från Kullaberg kan man ofta observera tumlare från land, och har man tur kan man få syn på en nyfödd kalv tillsammans med sin mamma. Bälthavspopulationen består av någonstans mellan 20 000 och 80 000 djur och man har inte kunnat påvisa någon ändring i antalet under perioden 1994-2016.
Under sommaren nyttjas vattnen väster om Bornholm främst av Bälthavspopulationen, medan vattnen öster om Bornholm nyttjas av Östersjöpopulationen. Östersjöpopulationen samlas kring Hoburgs bank och Midsjöbankarna inför kalvningen på försommaren och stannar där tills efter parningen i slutet av sommaren. Under vintern sprider den ut sig mer längs kusterna i hela Egentliga Östersjön och blandar sig med Bälthavspopulationen i Södra Egentliga Östersjön. Den akut hotade Östersjöpopulationen består bara av ungefär 100 till 1100 individer och de har bara räknats en gång.
I Bottenhavet förekommer tumlare endast sporadiskt.
I Bottenviken förekommer tumlare endast sporadiskt.
Ansvarig expert: Julia Carlström (Naturhistoriska riksmuseet).
Ansvarig myndighet: Havs- och vattenmyndigheten.
Populationen övervakas med akustiska metoder, med hjälp av särskilda klickdetektorer, som är specifikt utvecklade för detta. Den övervakade parametern är tumlares detektionsfrekvens och övervakningen görs kontinuerligt vid ett antal fasta stationer inom populationernas kärnområden. Sedan sommaren 2019 utförs miljöövervakning av tumlare både i Egentliga Östersjön och i Kattegatt. I Östersjön startades övervakningen 2017.