Hoppa till huvudinnehåll

Tillståndet: 2019


Bild: Kamiel Kempeneers/CC BY-NC-ND 2.0
Växtplankton

Växtplankton

Detta är en äldre rapport: Läs den senaste rapporten för Växtplankton

Växtplankton – många, minimala och fundamentala. I de flesta vatten svävar miljoner och miljarder pyttesmå växter. De syns oftast inte med blotta ögat på annat sätt än genom en svag färgning eller grumling av vattnet. Dessa mikroskopiska encelliga alger var bland de första arterna som bildades på jorden, och här finns en vidunderlig mångfald av arter, storlekar och former; var och en med egna speciella krav och förmågor. Det finns tusentals arter, som indelas i ett stort antal grupper. Grönalger, guldalger, kiselalger, cyanobakterier, dinoflagellater.

växtplankton i mikroskop Bild: Siv Huseby

Växtplankton är så kallade primärproducenter, vilket betyder att de utgör själva fundamentet i näringskedjan. De förekommer i massor av olika former och arternas storlek kan variera mellan några få tusendels millimeter till en halv millimeter.

Växtplankton är, tillsammans med bakterier, basen i näringsväven. De behöver sol, koldioxid och näring liksom alla växter, och de kan föröka sig genom delning. Ju mer näring desto fler växtplankton. Då blir de mycket snabbt oerhört många, en så kallad algblomning, som påverkar siktdjupet i vattnet.

Alla vattenlevande djur lever i grunden på växtplankton och bakterier. Djurplankton betar av dem nära ytan, och bottendjuren lever av de plankton som singlar ner dit efter sin död. Dessa djur äts i sin tur av fisk, som äts av större djur som däggdjur, fåglar och av oss människor. Utöver det producerar växtplankton hälften av all syrgas i världen.

Näringstillgången i våra vatten har en tydlig påverkan på både mängd och artsammansättning av växtplankton. Mängderna kan grovt mätas med klorofyll-a, det vill säga mängden fotosyntetiskt pigment, som ger en ungefärlig uppskattning av hur mycket växtplankton som finns. En mer omsorgsfull analys av total mängd och artsammansättning kräver mikroskopanalys av kunniga experter.

Växtplankton bidrar också genom sin stora artrikedom till den biologiska mångfalden. De reagerar dessutom snabbt på förändrade förhållanden såsom övergödning, försurning och förändrat klimat.

Läs om tillstånd för växtplankton i en vattenmiljö

Växtplankton i sjöar och vattendrag

Tillstånd för Växtplankton i sjöar och vattendrag

I Sveriges många sjöar är det stora skillnader i artsammansättning och mängd av växtplankton. Växtplankton påverkas av skillnader tillväxtsäsongens längd mellan norra och södra Sverige och av vilken typ av landskap sjöarna ligger i – på slätten, i skogen eller i fjällen.

Övergödning, eutrofiering, har påverkat många sjöar i områden med stor befolkning. Den ökade mängden näring orsakar bland annat kraftiga algblomningar. Problemen var som störst på 1960- och 1970-talet, innan avloppsreningsverken fick förbättrade metoder att fälla ut näringsämnet fosfor. Fortfarande har många sjöar problem med algblomningar eftersom näringsämnena finns kvar.

I fjällen är det en omvänd problematik med att sjöar istället blivit alltför näringsfattiga. Det beror exempelvis på att anlagda kraftverksdammar översvämmat marker och förstört det strandnära ekosystemet, litoralen. Termen oligotrofiering har börjat användas för detta problem som ger låg produktion i sjön och påverkar hela födoväven i sjöarna och närliggande vattendrag. För växtplankton syns detta som låg biovolym, dvs. liten mängd.

Försurning är ett annat problem som förändrar sjöekosystemen särskilt i sjöar i södra Sveriges skogslandskap. Både naturligt sura och försurade sjöar har liten biovolym och låg artdiversitet.

Aktuellt tillstånd

Fjällsjöarna har fortsatt låga biomassor av växtplankton där det inte finns några tydliga tidstrender. Resten av norrlandssjöarna har i en del fall ökande trender av växtplanktonbiomassa och i några fall minskande trender. I en del fall verkar varma somrar förklara att biomassorna på senare år varit ovanligt höga i några sjöar i samband med varmt väder.

Även i södra Sveriges sjöar är resultaten som helhet spretiga. En del sjöar har tidstrender med lägre biomassor medan andra har tvärtom. Detta visar att även trendsjöar utan tydliga punktkällor av näringspåverkan får ökande halter av växtplankton vilket skulle kunna vara ett svar på varmare klimat som gynnar växtplankton.

Figuren visar biovolymen (=biomassan) för olika växtplanktongrupper i ytvattnet, de översta metrarna. Sommarmedelvärden (juli-augusti) för åren 2007–2019 från de sjöar som ingår i nationella övervakningsprogram. 

Det är mycket stora skillnader mellan Sveriges sjöar; både i total mängd växtplankton och i vilka planktongrupper som dominerar. Mälaren och sjöarna i södra Sverige har stora mängder växtplankton, och cyanobakterier är vanliga. Fjällsjöar och Vättern är mycket näringsfattiga och har följaktligen små mängder växtplankton.

Ett urval av det som mäts för att studera tillståndet för växtplankton i sjöar och vattendrag

Välj en mätvariabel ovan för att se tidstrender i karta och grafer, eller läs mer om variabeln.

Läs om tillstånd för växtplankton i en region

Växtplankton i Norra Sverige

Tillstånd för Växtplankton i Norra Sverige

I norra Sverige finns många sjöar som inte ligger i fjällen. De ligger främst i skogslandskapet och man kan se en tydlig gradient från fjällnära och relativt näringsfattiga sjöar till betydligt näringsrikare kustnära sjöar.

I de 38 nordliga sjöar som ingår i nationell miljöövervakning är det vanligt att hitta nålflagellaten Gonyostomum semen som tillhör gruppen Raphidophyceae. Den är särskilt vanlig i skogslandskapets bruna sjöar. I medeltal utgör de 30 procent av biomassan, men andelen varierar mycket mellan enskilda sjöar. Kiselalger, grönalger, guldalger och dinoflagellater är också vanliga. I dessa sjöar utgör cyanobakterier endast en liten grupp, men i andra mer näringspåverkade sjöar kan de vara vanligare.

närbild på plankton gonyostomum Bild: Eva Herlitz, SLU

Nålflagellaten Gonyostomum semen är särskilt vanlig i skogslandskapets bruna sjöar.

Sjöarna ligger främst i skogslandskapet och det finns en gradient från kustnära till fjällnära sjöar. Detta gör att totalbiomassan kan variera mycket. En del sjöar ligger höglänt med låga växtplanktonbiomassor på runt 0,14 kubikmillimeter per liter. Andra ligger nära kusten och är tidigare havsvikar som avsnörts vid landhöjning. De är näringsrika och har högre växtplanktonbiomassa på runt 2–3 kubikmillimeter per liter. Medianvärdet för växtplanktonbiomassan i denna del av landet är 0,2 kubikmillimeter per liter.

Ett urval av det som mäts för att studera tillståndet för växtplankton i Norra Sverige

Välj en mätvariabel ovan för att se tidstrender i karta och grafer, eller läs mer om variabeln.
Växtplankton

Om miljöövervakningen

Ansvariga experter: 
Sjöar:
 Stina Drakare (SLU)
Hav: Siv Huseby (UMU), Helena Höglander (SU), Ann-Turi Skjevik (SMHI)

Ansvarig myndighet är Havs- och vattenmyndigheten och  SLU.

Övervakning av växtplankton

Regelbundna provtagningar från mindre båtar eller fartyg genomförs på många olika fasta platser i våra hav och sjöar. På varje plats (station) mäts många olika variabler på samma gång. Växtplankton samlas in som ett vattenprov. De artbestäms och räknas sedan med hjälp av mikroskop av experter på laboratoriet. Klorofyll a mäter man i en spektrofotometer vid kända våglängder. 

Resultaten från övervakningen av växtplankton används för att följa miljötillståndet, framförallt med tanke på övergödningssituationen.

Läs mer om övervakningen av växtplankton