Hoppa till huvudinnehåll

Tillståndet: 2019


Bild: Shutterstock
Mångfald

Mångfald

Många olika är bra. Biologisk mångfald innefattar variationen av ekosystem, livsmiljöer, arter och gener. Att ha en rik biologisk mångfald är viktigt för att upprätthålla alla olika ekologiska processer på jorden som är livsviktiga för vi ska få mat, rent vatten och ren luft. Förändrade eller förstörda livsmiljöer är ett stort problem för både sjöar, vattendrag och hav. Effekter av övergödning är fortfarande ett problem, och utbredningen av syrefria havsbottnar har aldrig varit så stor.

Bild: Ida Wendt

Mångfald handlar inte bara om artrikedom utan om att alla pusselbitarna måste finnas på plats. Annars kan ekosystemet hamna i obalans eller i värsta fall helt kollapsa.

Den biologiska mångfalden i ett område kan påverkas av många olika faktorer, till exempel miljögifter, förändrade livsmiljöer, mänsklig exploatering av naturresurser eller tillkomsten av nya främmande arter.

Genom FN:s globala mål för hållbar utveckling samt Konventionen för biologisk mångfald, har Sverige åtagit sig att bevara och nyttja den biologiska mångfalden på ett hållbart sätt. Sveriges egna miljökvalitetsmål är ”Ett rikt växt- och djurliv”.

Mångfald:

Tillstånd för mångfald

Tillstånd för mångfald

I havet räknas cirka 300 arter som sårbara eller hotade, i sjöar och vattendrag bedöms runt 240 arter gå en osäker framtid till mötes.

Förändrade eller försämrade livsmiljöer är ett stort problem i både hav och sötvatten. Effekter av övergödning syns fortfarande tydligt och utbredningen av syrefria havsbottnar har aldrig tidigare varit så stor. Vissa problem är mer knutna till specifika vattenmiljöer, som försurning i sjöar och vattendrag, eller skador från trålfiske i havet. 

Fler miljöförbättrande åtgärder krävs för både hav, sjöar och vattendrag för att skapa förutsättningar att uppnå en hög mångfald i svenska vatten.

Läs om tillstånd för mångfald i en vattenmiljö

Mångfald: Kust och öppet hav

Tillstånd för mångfald i kust och öppet hav

Populationer av arter högst upp i näringskedjan har ökat de senaste decennierna. Även vissa fiskbestånd uppvisar positiva trender, men över 300 arter anses vara sårbara eller hotade i den marina miljön. Utbredningen och kvalitén på flera viktiga livsmiljöer har minskat. Sammantaget visar undersökningar av biologisk mångfald att det är långt kvar för att uppnå Sveriges åtagande och mål om ett rikt växt- och djurliv.

Befintliga sammanställningar av biologisk mångfald visar att god miljöstatus inte nås för någon livsmiljö eller djurgrupp i svenska hav, och förlusten av biologisk mångfald bedöms inte ha hejdats på senare år. Över 300 arter anses vara sårbara eller hotade i den marina miljön, däribland 20-talet fiskarter. Bland annat bedöms bestånden av torsk, kolja, långa, klorocka och hälleflundra vara hotade i Västerhavet. I Östersjön är tillståndet för torskbestånden fortsatt dåligt. I Bottenviken har bestånden av harr minskat kraftigt under en längre tid. Många av de hotade marina arterna utgörs av mjukbottenlevande organismer som blötdjur, kräftdjur och koralldjur, vilka skadas fysiskt av trålning.

Försämrade livsmiljöer

ålgräsäng Bild: Per-Olav Moksnes

Många livsmiljöer har förändrats eller försämrats. I Skagerrak har man sett att de viktiga ålgräsängarna har minskat.

I de svenska havsområdena har utbredningen och kvalitén på flera viktiga livsmiljöer minskat, vilket medfört negativa effekter på den biologiska mångfalden. Ålgräsängarna har minskat kraftigt i Skagerrak och vattenväxter i grunda Östersjövikar visar tecken på hög mänsklig påverkan med förändringar i artsammansättning och utbredning. Längs delar av kusten växter tången fortfarande inte lika djupt som förr. Utbredningen av syrefattig djupbotten har aldrig varit så stor som nu. Av Östersjöns bottenyta söder om Åland beräknas ungefär en tredjedel vara syrefattig eller syrefri. Dessa djupbottnar är numer otillgängliga för de djur som normalt lever här vid högre syrehalter.

 

Positiva förändringar

Det finns även positiva förändringar. Populationer av arter högst upp i näringskedjan har ökat de senaste decennierna. Exempelvis har populationerna av gråsäl, knubbsäl, vikare, och havsörn ökat. Även bestånden av en del fiskarter återhämtar sig, såsom rödspätta på västkusten, skrubbskädda i delar av Östersjön och havsöring i Bottenviken.

Vetenskaplig analys

Biologisk mångfald är ett samlingsbegrepp på variationen av ekosystem, livsmiljöer, arter och gener. Den biologiska mångfalden är viktig för att upprätthålla alla olika ekologiska processer på jorden som är livsviktiga för oss för att få mat, rent vatten och ren luft. Sverige har genom FN:s globala mål för hållbar utvecklingFN:s utvecklingsprogram (UNDP) i Sverige. och konventionen för biologisk mångfaldThe Convention on Biological Diversity. åtagit sig att bevara och nyttja den biologiska mångfalden på ett hållbart sätt. Sverige har satt ett ambitiöst miljökvalitetsmål om ”Ett rikt växt- och djurliv”. När det gäller havsmiljön stöds målet även av EU:s havsmiljödirektiv och art- och habitatdirektiv samt konventionerna för skydd av Östersjön (HELCOM) och Nordostatlanten (OSPAR). Trots internationella överenskommelser och många åtgärder är det långt kvar för att uppnå målen med att skydda och hejda förlusten av biologisk mångfald. Vid den senaste utvärdering av biologisk mångfald i svenska hav enligt havsmiljödirektivet bedömdes att god miljöstatus inte nås för någon livsmiljö eller djurgruppHavs- och vattenmyndigheten. 2017. Samråd om inledande bedömning 2018: Genomförande av havsmiljöförordningen. 2017:32., och i den årliga uppföljningen av svenska miljömål bedömdes att förlusten av biologisk mångfald inte bromsats uppNaturvårdsverket. 2018. Miljömålen: Årlig uppföljning av Sveriges nationella miljömål 2018. Rapport 6804.. I Artdatabankens senaste sammanställning om arters status (2015) återfanns över 300 rödlistade arter i den marina miljön, vilket i jämförelse med andra svenska landskapstyper är en hög andelSandström J, Bjelke U, Carlberg T & Sundberg S. 2015. Tillstånd och trender för arter och deras livsmiljöer: rödlistade arter i Sverige 2015. ArtDatabanken Rapporterar 17.. Förstörelse av livsmiljöer genom exploatering, fiske och övergödning anses vara de största hoten mot biologisk mångfald, men också miljögifter och invasiva, främmande arter kan bidra till hotbilden3,4,5,Halpern BS, Walbridge S, Selkoe SA m.fl. 2008. A global map of human impact on marine ecosystems. Science 319, No. 5865: 948-952.. De globala klimatförändringarna bedöms innebära varmare vatten samt ökad nederbörd och lägre salthalt i de svenska havsområdena. Detta kan på sikt leda till att marina arter och arter som föredrar kallt vatten missgynnasBACC Author Team. 2008. Assessment of climate change for the Baltic Sea basin. Springer,BACC II Author Team. 2015. Second assessment of climate change for the Baltic Sea basin. Springer.

Försämrade livsmiljöer

Övergödning i kombination med sämre utbyte av Östersjöns vatten de senaste decennierna har gjort att utbredningen av syrefri eller väldigt syrefattig djupbotten aldrig varit så stor som nuVattenmiljo.se/Oceanografi,Hansson M, Viktorsson L & Andersson L. 2017. Oxygen survey in the Baltic Sea 2017: Extent of anoxia and hypoxia, 1960-2017. SMHI Report Oceanography No. 63.,Viktorsson L. 2018. Hydrography and oxygen in the deep basins. HelCom Baltic Sea Environment Fact Sheet 2017. I Egentliga Östersjön bedöms ungefär en tredjedel av bottenytan vara syrefattig eller syrefri. Dessa djupbottnar är numera otillgängliga för de djur som normalt skulle leva här vid högre syrehalter.

I grunda vatten utgör tång och andra stora bottenlevande alger och kärlväxter en viktig livsmiljö för många organismer. Genom de stora arternas nyckelfunktion i kustekosystemen bedöms stora arealer täckta med dessa bidra till höga naturvärden och flera olika ekosystemtjänster. Med övergödningen har mängden snabbväxande växtplankton och påväxtalger ökat, vilket lett till försämrade ljusförhållanden för tången och växterna. Även strandexploatering, båttrafik och muddring anses ha bidragit till att de grunda livsmiljöerna påverkats negativtAiroldi L & Beck MW. 2007. Loss, status and trends for coastal marine habitats of Europe. Oceanography and Marine Biology: An Annual Review 45: 345–405.,Eriander L, Laas K, Bergström L m.fl. 2017. The effects of small-scale coastal development on the eelgrass (Zostera marina L.) distribution along the Swedish west coast: Ecological impact and legal challenges. Ocean and Coastal Management 148: 182–194.,Hansen JP, Sundblad G, Bergström U m.fl. 2019. Recreational boating degrades vegetation important for fish recruitment. Ambio 48(6):539-551. . Utbredningen av den i Östersjön så viktiga blåstången har varierat under åren sedan mätningarnas början i slutet på 1980-taletTobiasson S. 2017. Vegetationsövervakning längs Kalmar läns kust. Årsrapport 2016. Linnéuniversitetet, Institutionen för Biologi och Miljö. Rapport 2017:2.,Qvarfordt S & Schagerström E. 2018. Blåstång – den viktigaste algen. Svealandskustens 2018, Svealands kustvattenvårdsförbund.. I Svealands ytterskärgård har djuputbredningen ökat, men i övrigt är trenden oförändrad eller till och med negativ längst i norr och söder. Utbredningen av ålgräs har minskat kraftigt i Bohuslän sedan 1980-talet, där förlusterna än idag fortsätter i vissa områdenMoksnes P-O, Eriander L, Infantes E & Holmer M. 2018. Local regime shifts prevent natural recovery and restoration of lost eelgrass beds along the Swedish west coast. Estuaries and Coasts. 41: 1712-1732.. Däremot tycks inga större förluster av ålgräs skett i övriga delar av artens utbredningsområde i SverigeMoksnes P-O, Larsson F & Tullrot A. 2017. Åtgärdsprogram för ålgräsängar (Zostera spp.). Havs- och vattenmyndighetens rapport 2017:4, 64 sidor, ISBN 978-91-87967-72-6.. Undersökningar av andra vattenväxter i Östersjöns vågskyddade havsvikar visar på tydlig mänsklig påverkan med förändringar i artsammansättning och utbredningHansen JP & Snickars M. 2014. Applying macrophyte community indicators to assess anthropogenic pressures on shallow soft bottoms. Hydrobiologia 738, 171–189,Hansen J. 2015. Inventering av grunda vikar. Svealandskustens webbplats. .

Fisket ett stort problem

Fiske är en bidragande orsak till att över 150 bottenlevande djur och fiskar idag är rödlistade i svenska vatten5. De flesta av dessa arter hotas av fiske med bottentrål, där mjukbottenlevande arter av blötdjur, kräftdjur och koralldjur skadas fysiskt av trålborden eller indirekt genom uppslamningen av sediment. Det storskaliga havsfisket är också orsaken till att drygt 20 fiskarter rödlistats5. Bland annat bedöms svenska bestånd av torsk, kolja, långa, klorocka och hälleflundra vara hotade5,Havs- och vattenmyndigheten. 2018. Fisk- och skaldjursbestånd i hav och sötvatten 2017. Resursöversikt, 273 sid.. Fisket påverkar också däggdjur och fåglar negativt genom att de fastnar i redskapen och drunknar, vilket bland annat drabbar de rödlistade arterna tumlare, alfågel och tobisgrissla5. Överfiske på stora rovfiskar har även påverkat näringskedjan, vilket anses ha bidragit till storskaliga förändringar i de svenska kustekosystemen, exempelvis försämrad status av vegetationsklädda bottnar med massförekomst av småfisk, få betande smådjur och mycket påväxtalgerMoksnes P-O, Belgrano A, Bergström U m.fl. 2011. Överfiske – en miljöfarlig aktivitet: Orsaker till fiskbeståndens utarmning och dess konsekvenser i svenska hav. Rapport nr 2011:4. Havsmiljöinstitutet.,Östman Ö, Eklöf J, Eriksson BK m.fl. 2016. Top-down control as important as nutrient enrichment for eutrophication effects in North Atlantic coastal ecosystems. Journal of Applied Ecology 53: 1138–1147..

Främmande arter

Främmande arter från andra delar av jorden kan ses som ett tillskott till den biologiska mångfalden. Invasiva främmande arter kan dock inverka på den biologiska mångfalden negativt genom påverkan på inhemska arter genom ökad predation, konkurrens om plats och föda, eller genom att sprida sjukdomar och parasiter. Hittills har långt över hundra kända främmande arter påträffats i svenska havNOBANIS 2018. European Network on Invasive Alien Species.,Havs och vattenmyndigheten 2018. . Några exempel är japansk sargassotång, rovvattenloppa, havsborstmaskar av släktet Marenzelleria, amerikansk kammanet, svartmunnad smörbult och japanskt jätteostrostron. På senare år har även förekomsten av amerikansk hummer ökat i Bohuslän, och flera nya arter av krabbor har påträffats i Västerhavet och Östersjön25. Även om allt fler främmande arter påträffas och etableras i svenska vatten har få av de befarade stora negativa effekter på inhemska arter hittills kunnat påvisasDinasquet J, Titelman J, Møller LF m.fl. 2012. Cascading effects of the ctenophore Mnemiopsis leidyi on the planktonic food web in a nutrient-limited estuarine system. Mar Ecol Prog Ser 460: 49–6125.,Ojaveer H & Kotta J. 2015. Ecosystem impacts of the widespread non-indigenous species in the Baltic Sea: literature survey evidences major limitations in knowledge. Hydrobiologia 750:171–185.,Jormalainen V, Gagnon K, Sjöroos J & Rothäusler E. 2016. The invasive mud crab enforces a major shift in a rocky littoral invertebrate community of the Baltic Sea. Biol Invasions. DOI 10.1007/s10530-016-1090-9.

Positiva förändringar

Det finns också positiva förändringar i miljön. Populationerna av gråsäl, knubbsäl och vikare fortsätter att ökaHavet 2015/2016 Sälpopulationer.. Häckningsframgången hos havsörnen ligger i de flesta områden på en nivå motsvarande den på 1950-talet, innan miljögifter störde djurens fortplantningHavet 2015/2016 Havsörn.. Flera sjöfågelarter återhämtar sig, särskilt på västkusten. Bestånden av flera fiskarter börjar återhämta sig, exempelvis rödspätta på västkusten, skrubbskädda i delar av Östersjön och havsöring i Bottenviken. Det visar att det går att vända negativa trender med rätt åtgärder.

Ett urval av underlaget för tillståndsbeskrivningen av mångfald i kust och öppet hav

Välj en ämnesgrupp ovan för att läsa mer om tillståndet.
Mångfald: Norra Egentliga Östersjön

Tillstånd för mångfald i Norra Egentliga Östersjön

Populationer av arter högst upp i näringskedjan har ökat de senaste decennierna. Även vissa fiskbestånd uppvisar positiva trender. Men arter som ejder, alfågel och torsk har minskat markant. Dessutom har utbredningen av syrefattig djupbotten aldrig varit så stor som nu. Dessa bottnar är numer otillgängliga för de djur som normalt lever här. Sammantaget visar undersökningar av biologisk mångfald att det är långt kvar för att uppnå Sveriges mål om ett rikt växt- och djurliv i området.

Positiv utveckling

Positivt för den biologiska mångfalden är att populationen av gråsäl och havsörn har ökat kraftigt de senaste decennierna. Blåstång, som utgör en viktig livsmiljö för andra arter, har ökat i djuputbredningen i ytterskärgården sedan mätningarnas början på tidigt 1990-tal. Bestånden av strömming ökar, liksom den kustlekande skrubbskäddan som numer anses vara en egen unik Östersjöart.

Minskning av sjöfågel och fisk

Negativt är dock att ejder och alfågel minskat sedan 1980-talet. Minskningen har varit som kraftigast de senaste 10 åren. Tillståndet för torskbeståndet är dåligt. Även skarpsillen minskar, men under de senaste mätningarna var rekryteringen av ung fisk relativt stark. Utsjölekande skrubbskädda har minskat dramatiskt. Bestånden av abborre och gös visar olika utveckling beroende på område, men är överlag stabila. Beståndsutvecklingen för gädda är osäker, men tillgängliga data tyder på en försämring vid öppna kuststräckor och i ytterskärgården.

Tillståndet i grunda vikar

Undersökningar av vattenväxter i grunda havsvikar indikerar att över 60 % av vikarna i hög grad är utsatta för mänsklig påverkan med förändringar i artsammansättning och utbredning. Exempelvis har kransalger minskat i utbredning, till exempel den rödlistade arten raggsträfse.

Stor utbredning syrefattig botten

Utbredningen av syrefattig djupbotten har aldrig varit så stor som nu. Av Östersjöns bottenyta söder om Åland beräknas ungefär en tredjedel vara syrefattig eller syrefri. Dessa djupbottnar är numer otillgängliga för de djur som normalt lever här vid högre syrehalter.

Främmande arter

I norra Egentliga Östersjön har ett 20-tal främmande arter påträffats. Av dessa har främst sex arter bedömts kunna ge stora negativa ekologiska effekter, exempelvis svartmunnad smörbult, havsborstmasken Marenzelleria och vandrarmussla.

Ett urval av underlaget för tillståndsbeskrivningen av mångfald i Norra Egentliga Östersjön

Välj en ämnesgrupp ovan för att läsa mer om tillståndet.
Orsaker: mångfald

Orsaker: mångfald

Orsaker i sjöar och vattendrag

I många vatten har miljöåtgärder visserligen lett till minskade problem förknippade med försurning och övergödning. Men istället har andra problem ökat, till exempel förbruning och sämre ljusklimat. I många områden har livsmiljöer påverkats kraftigt eller till och med försvunnit.

Förändrade livsmiljöer

Torrläggning av mindre vattensamlingar, så kallade småvatten, kan medföra att livsmiljön för många arter försvinner helt eller under perioder av året. Långa perioder med torka försvårar läget, något som förväntas öka i och med klimatförändringar. Diken med avvattnande effekt eller rensning av diken påverkar också negativt. Oavsiktliga körskador vid till exempel passage av vattendrag i samband med skogsbruk orsakar grumling, vilket leder till både igenslamning av bottnar och försämrad sikt i vattnet. Försurning slår ut många arter, men minskat nedfall av sur nederbörd och kalkning har lett till en återhämtning i många områden och arter kan komma tillbaka.

Påverkade vattendrag

jordbruksmiljö om sommarenBild: Oskar Henriksson

Många småvatten förstörs genom urbanisering, jordbruk eller igenväxning.

Fria vandringsvägar är något som saknas i många vattendrag. Dämmen av olika slag som hindrar arter att vandra inom en älv eller mellan sött och salt vatten har särskilt minskat mångfalden av många fiskpopulationer i Sverige. Men även annan dämning, reglering som leder till torrlagda sträckor, rätning och rensning har gjort att lämpliga livsmiljöer för många arter försvunnit på många ställen. Groddjur är beroende av småvatten med god vattenkvalitet (ofta fisk och kräftfria) och många småvatten förstörs genom urbanisering, jordbruk eller igenväxning. Även sjukdomar som chytridsjuka (svamp) utgör hot.

 

Övergödning

Övergödning leder till ökad risk för försämrade ljusförhållanden, igenväxning och försämrad vattenkvalitet med syrebrist som följd. I många områden har naturliga våtmarker, vilka fungerat som näringsfilter, dikats ut och försvunnit i närheten av sjöar och vattendrag. Vissa arter kan ha svårt att anpassa sig till förändringarna och konkurreras ut av mindre känsliga arter. Förändrad markanvändning, till exempel avverkning, kan leda till ökad solinstrålning med högre vattentemperaturer som missgynnar vissa arter. Uppväxt vegetation med ökad beskuggning i tidigare öppna miljöer kan å andra sidan leda till att andra arter inte trivs.

 

Orsaker i kust och öppet hav

De främsta orsakerna till att den biologiska mångfalden i Sveriges havsområden är hotade är idag förstörelse av livsmiljöer genom exploatering, fiske och övergödning. Även miljögifter och främmande arter kan bidra till hotbilden. Klimatförändringar med varmare vatten och lägre salthalt kan på sikt leda till att marina arter och arter som föredrar kallt vatten missgynnas.

Övergödning och utbredd syrebrist

Övergödning i kombination med få saltvattensinbrott till Östersjön de senaste decennierna har gjort att utbredningen av syrefri eller väldigt syrefattig djupbotten aldrig varit så stor som nu. Dessa djupbottnar är numera otillgängliga för de djur som normalt lever här vid högre syrehalter.

I grunda vatten utgör tång och andra stora bottenlevande alger och kärlväxter en viktig livsmiljö för många organismer. Med övergödningen har mängden snabbväxande små plankton- och påväxtalger ökat. Detta har lett till försämrade ljusförhållanden för de stora bottenlevande algerna och växterna med förändringar i artsammansättning och minskad utbredning som följd. Även strandexploatering och båttrafik anses ha bidragit till att de grunda livsmiljöerna påverkats negativt.

Skador från trålfisket

båttrafik genom sund på västkustenBild: Oskar Henriksson

Båttrafiken anses vara en av flera bidragande faktorer till att viktiga livsmiljöer i havet försämrats.

Fiske är en bidragande orsak till att över 150 bottenlevande djur och fiskar idag är hotade i svenska vatten. De flesta av dessa arter hotas av fiske med bottentrål där arter av blötdjur, kräftdjur och koralldjur skadas fysiskt av trålborden eller indirekt genom uppslamningen av sediment. En annan viktig orsak är det storskaliga havsfiskets överuttag av många arter och bifångst av andra arter än målarterna. Fisket påverkar också däggdjur och fåglar negativt genom att de fastnar i redskapen och drunknar. Överfiske på stora rovfiskar har påverkat hela näringskedjan, vilket anses ha bidragit till exempelvis försämrad status av vegetationsklädda bottnar med massförekomst av småfisk, få betande smådjur och mycket påväxtalger.

 

Förändrat klimat

De globala klimatförändringarna förväntas leda till varmare vatten samt ökad nederbörd och lägre salthalt i de svenska havsområdena. Detta kan på sikt leda till att marina arter som föredrar högre salthalt samt arter som föredrar kallt vatten missgynnas.

Årgärder: mångfald

Åtgärder: mångfald

Åtgärder i sjöar och vattendrag

Många åtgärder genomförs för att förbättra livsmiljöer och spridningsmöjligheter för arter i och i nära anslutning till sötvatten. Men åtgärdsbehovet är fortfarande stort och fler åtgärder behöver genomföras för att förstärka och återskapa de strukturer och funktioner som skapar förutsättningar för en hög biologisk mångfald.

En grönare infrastruktur

Åtgärder som återställning av vattendrag, byggda faunapassager och anläggande av småvatten har bidragit positivt för att förbättra spridningsmöjligheter och säkra livsmiljöer för många arter, men behöver öka i omfattning. En grön infrastruktur är viktig, där man även tar hänsyn till klimatförändringar och hur dessa påverkar sötvatten i framtiden. Fria vandringsvägar behöver byggas eller återställas för att organismer ska kunna sprida sig. Det behövs en mer naturlik vattenståndsvariation med återskapandet av svämplan, det vill säga marker längs ett vatten som regelbundet översvämmas vid högre flöden. Återkommande översvämningar bidrar till levande strandmiljöer och gynnar många konkurrenssvaga arter.

Betande djur

Vissa stränder växer igen på grund av att marken inte längre brukas. Betande djur behövs för att upprätthålla eller återskapa den så kallade blå bården, en öppen yta mellan strandkanten och vassbältet, vilken är betydelsefull för många arter.

Övergödning och försurning

Näringsbelastningen från mänskliga källor är fortfarande påtaglig i vissa områden och behöver minska för lindra effekten av övergödningsproblem och skapa förutsättningar för en god vattenkvalitet. Kalkning tillsammans med en minskad belastning av försurande ämnen har i många områden lett till mer naturliga pH-nivåer, och de har återigen blivit livsmiljöer för flera arter.

Förvaltning och skydd

Åtgärdsprogram för hotade arter upprättas där det behövs särskilda insatser, och kan användas för att genomföra förändringar som bidrar till ett långsiktigt bevarande. I flera fall kan områdesskydd vara lämpligt för att skydda arter och deras livsmiljöer. Man behöver ta hänsyn till vatten i till exempel skogsbruk genom att förhindra körskador och lämna kantzoner i anslutning till vatten. Spridning av främmande arter behöver förhindras, och utsättning av fisk och kräftor till redan fisktomma vatten behöver begränsas.

Åtgärder i kust och öppet hav

Många åtgärder är på gång för att minska förlusten av biologisk mångfald i Sverige. De viktigaste åtgärderna för havet är att stärka de marina skyddade områdenas funktionalitet, genomföra åtgärdsprogrammen för hotade arter och naturtyper, samt åtgärdsprogrammen enligt vattenförvaltnings- och havsmiljöförordningen. Större hänsyn måste tas till miljön när naturresurser nyttjas, exempelvis vid fiske. Även åtgärder för att minska övergödningen är fortsatt viktiga.

Sveriges etappmål

För att vända den negativa trenden för biologisk mångfald och underlätta möjligheterna att nå Sveriges miljömål har regeringen fastställt tio etappmål. Ett av de viktigaste etappmålen är att verka för att de marina skyddade områdena ska utgöra ett ekologiskt representativt, sammanhängande och funktionellt nätverk. För att nå dit måste dock kunskapen öka om livsmiljöers och arters utbredning i havet, samt förståelsen om hur områden är biologiskt sammanlänkade. Det är också centralt att dessa områden får rätt skydd och tillsyn, till exempel genom begränsat fiske och restriktioner för verksamheter som skadar bottnarna och de arter som lever där. Ett annat viktigt etappmål är att öka antalet, och implementera åtgärdsprogrammen för hotade arter och naturtyper.

Åtgärdsprogram

Som ett led i arbetet med att förbättra miljön i havet har Havs- och vattenmyndigheten även tagit fram ett åtgärdsprogram för havsmiljön enligt havsmiljödirektivet. Bland de åtgärder som har betydelse för den biologiska mångfalden i havet ingår bland annat att minska fisketrycket på bestånd av arter med ekologiska nyckelfunktioner, utveckla metoder för att kontrollera främmande arter samt att genomföra restaureringsåtgärder för bottenvegetation. Åtgärder för att minska belastningen av näring till havet för att motverka övergödning både lokalt och regionalt är fortsatt mycket viktiga för att stärka den biologiska mångfalden. Även nationellt och internationellt arbete med att begränsa klimatförändringar är viktiga för arbetet med biologisk mångfald.


Experter bakom tillståndsbedömningarna

Sjöar och vattendrag:
Eddie von Wachenfeldt och Stina Drakare, SLU

Kust och öppet hav:
Joakim Hansen, Stockholms universitet
Jan Albertsson Umeå universitet
Per Moksnes, Göteborgs universitet
Noora Mustmäki, SLU